Jag har väntat i tre månader och jag väntar fortfarande. Men jag tror jag är i närheten nu. Jag tror jag ser slutet av nuet och början av framtiden. Jag vill påstå att jag är ute på osäkert vatten, det finns ingen hamn i närheten (Förutom i Brewster!) och jag kan inte ens simma.  Det är förjävligt. Igår drack jag tre koppar kaffe innan klockan hade slagit 11 am. Det är ett tecken på nervositet och jag är med all rätt nervös. Med hundra procentig säkerhet, jag kommer minnas mina sista veckor i NY för resten av livet för det här (ursäkta ordvalet!) suger kuk! (Mamma och pappa, för att förklara mig - detta är ett uttryck som eran dotter har lärt sig av sin omgivning men aldrig använder. Tyvärr så kom det till nytta även för en fin flicka med propert språk en dag som denna!) Puss.