Jag strosade runt i New York City en lördagförmiddag, med fröken småland på min högra hand. Jag shoppade upp mina sista dollar och levde livet. Även fast jag får leva knapert (och utan hem) de närmsta veckorna framöver känns livet ganska bra. Jag trodde inte för tre månader sedan att jag skulle vara utslängd och hemlös i dagsläget. Jag trodde aldrig heller att livet som utslängd skulle vara så fantastiskt. Fötterna värker av all min shopping, gatorna och avenyerna är gångna upp och ner allt för många gånger. Jag har lärt mig east och west, uptown och downtown, på grund utav att jag har gått vilse så många gånger i denna storstad. Motionen får jag också av snedsteg och rappa fötter i rusningstrafiken. Tack för många och långa avenyer.

Idag sitter jag hemma hos grabbarna grus och Emelie, på 48st between 2nd and 3rd avenue. Vi peppar för brakfesten på trumpf tower denna halloweenafton. Eftersom att halloween är ganska festligt i denna stad och detta land så är dräkterna inte som dräkterna i Sverige. I detta hus befinner sig nu två jättebäbisar, en gravid nunna, en showgirl direktimporterad från Vegas, en björnliga på tre, ett bumblebee och en sexig polis. Paraden (världens största) börjar klockan sju och snart ska vi börja pimpa oss med kostymerna. Förfesten blir sedan i lägenheten här, vi välkomnar många många vacka människor med mycket vackra kostymer. Utklädnad är ett tvång och det är kanske det bästa med dagen. När vi kommer hem i natt är det ingen som vet. Niko har lovat att vara färdigkissad och klar när vi möts upp, så vi slipper samla fler rättegångstider, vilket vi andra tacka oerhört för. Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan tvinga nån av de nyss hitflygna dalatjejerna att locka mitt vackra svall för att passa in i Vegasvärlden. Tack och bock.