Om jag någon gång nämnde att NY inte fyllde upp till mina förväntningar så var det förmodligen ett för tidigt uttalande. Med facit i handen så vet jag att med Wallén, Hedvall och Larsson kan ingenting kännas fel, även om det går förjävligt snett. Jag trasslade mig fram till 48 street, between 2nd and 3rd avenue i början av helgen,  och kom inte därifrån förrän nyss. Denna helg var allt annat än långtråkig.

Jag började att vandra vilse, även om vägen från Grand Central och lägenhet 224 är ganska enkel. I spöregn tappar jag mitt lokalsinne helt, eftersom alla gatuförsäljare försöker sälja paraplyn till mig när jag försöker koncentrera mig. "Inte en chans, forgett about it, jag har ett paraply hemma, bara för att jag glömde det just idag när det regnar så köper jag inte ett nytt, jag blir hellre genomblöt" muttrade jag för mig själv, smått irrierad, medan jag bad till gud att det skulle sluta ösa ner och övergå till ett skönhetsdugg. Ni vet ett sånt där lätt duggregn som lägger sig över staden och som ger huden skönheten. När jag väl nådde mitt mål möttes jag av en mycket underhållande syn. En halvnaken man (iklädd sverigekalsonger) stod på fönsterbrädan på sjätte våningen, hängde ut genom fönstret med nästan hela kroppen, och tvättade fönster. Oscar blir sådär rastlös ibland och hade städat hela huset, så det var tur att jag kom till undsättning denna dag. Våran manliga hushållerska var sugen på en bastukväll så jag och Alexander ställde villigt upp som crew. Med nya kalsonger i handen skuttade jag och pojkarna ner för gatan och landade några minuter senare i en ångbastu på NYC sports club. Underbart, mycket mysigt, kvavt. Hade det inte hänt många fler roliga saker senare så hade detta kunna gjort min kväll. På hemvägen mötte vi upp Emelie för att hämta färdigvikt tvätt eftersom studenterna och den arbetslösa osannolikt inte tvättar den själv. Vi handlade mat också, mästerkockarna visade sina enchilada-skills medan pojkarna sorterade tvätt. Middag med Amy Diamond och ett utomordentligt sällskap hade även det kunnat göra min kväll fulländad, men det var inte slutet.

Vi fyra tog en subway till east village(?) och hamnade på en väldigt trevlig bar med live DJ. Jag vet inte hur många gånger vi skålade för honom, han som var kung på att välja kvällens dunk. Med ett gäng, de flesta bruttor från Broadway Dance center, kan ni gissa hur kvällen fortsatte. Hej vänta, ni kan nog inte gissa ändå, mycket märkliga saker skedde när vi lämnade baren efter nån timme. Vi beslutade, nästan genemsamt, att ta oss till ett salsaparty, och vinkade in två taxibilar. Inget konstigt med det, salsa funkar och vi kom dit vi skulle. Iallafall nästan alla. En taxibil släppte av halva gänget ett kvarter bort. Vi vet fortfarande inte om Emelie sa fel adress eller om chauffören körde fel. Hur som helst så fick en flicka (inga namn, haha!) för sig att hon var kissnödig och satte sig ner och kissade mellan två bilar, helt omedveten om att hon stod mitt emot polisstationen. En polisman vandrade snabbt över till henne och arristerade henne. Jag skojar faktiskt inte. Det är olagligt att kissa offentligt så vi förväntade oss att hon skulle komma tillbaka med en böter. En halvtimme senare kom hon gapskrattandes över gatan. Hon fick inte böter. Hon fick en kallelse till rättegång. Jag trodde jag skulle kissa på mig i denna stund, tänkte göra samma misstag, jag och alla andra skrattade ikapp i säkert en timmen. Polisen hade frågat henne om hon visste att hon kissade mitt i poliskvarteret, hon ruskade på huvudet och kiknade av skratt. Han frågade vidare vad hon skulle säga om de åkte över till Sverige och kissade på våra gator. Lite väl kaxig för att vara i USA och stå mitt emot en amerikans polis svarade hon mellan skrattattackerna "You'r very welcome". Jag trodde jag skulle svimma av skratt. Mycket bra sagt av allas våran Nikolina. (Ursäkta identifikationen bruden). Vi kom aldrig till Salsapartyt. Jag vinkade in min första gula taxi (Lätt som en plätt!) och vi betalade vilket pris som helst för att slippa gå de få gatorna hem till lägenhet 224. Oscar somnade mitt i min viktiga diskussion och det fick avsluta kvällen och inlägget. Söndagens äventyr skriver jag imorgon för jag är så trött att jag snart gör en "oscar" mitt i min egen diskussion. Det vore sorgligt. Puss.