När jag ser tillbaka på mina tre senaste månader kan jag konstatera att jag har hört mer skrik, fejkad gråt och löjner under dessa än jag gjort i hela mitt resterande liv. Det är förbannat irriterande att jag inte kan säga det jag hade hoppats. Jag hade hoppats på att kunna säga "jag lever livet som i mina drömmar", men jag skulle aldrig kunna säga det med samvetet i behåll. Au-pair var ingen dröm och min dag kan nog förklara sig själv genom min föregående text. Jag vill inte klaga men veckan har varit förjävlig. Jävligt förjävlig. Jag är arg. Och förbannad. Det kanske är anledningen till att jag har börjat använda svordomar lika ofta som en aktiv rökare röker. Skorsten. Nu ska jag kila ner i det hemgjorda källargymmet och köra ett träningspass som slår alla mina tidigare träningspass tillsammans.  Jag hoppas det kan få ilskan ur mig så jag istället kan vara excited för min första broadwayshow tomorrow. Med dessa arga ord säger jag godnatt till världen.