Strax innan midnatt igår, när jag satt och pratade i telefonen, hörde jag ett välbekant ljud, och funderade ett slag på vem som hade fått för sig ideen att vässa pennor med den elektriska pennvässaren mitt i natten. Mycket oklokt val, tyckte jag. Pennvässaren låter ganska högt och väckte säkerligen hela huset. Jävligt irriterande. Bloody americans, gick tanken. Jag tänkte inte mer på det utan gick istället och borstade tänderna. Jag insåg när jag smög förbi Davids rum att pennvässaren inte befann sig på samma våningsplan som ljudet. Davids snarkning låter som Aimees pennvässare. Charmigt eller ej. Puss.