i två betydelser. 1. Jag har inte skrivit klart uppsatsen som ska in imorgon. Jag tänker inte ens anstränga mig att skriva den ikväll, den kommer sluta i en katastrof. Jag är förbannat trött efter att ha jobbat dödsmycket övertid i några veckor nu och erkänner hellre för läraren att jag håller på att spy på allt som heter America. Allt som påminner mig om att jag är flera tusentals mil ifrån min mamma. 2. Ni ska få höra min nyhetsrapport från andra sidan pölen, som lillebror uttrycker Atlanten.

Jag har träningsvärk i hela kroppen. Jag har haft det oavbrutet sen den dagen då jag beslutade att avskeda trädgårdsmästaren på egen hand. Jag krattade nära på hela gården fri från löv igåt, med mer eller mindre hjälp ifrån big D. Mest rörde han omkring alltihopa, men det kvittar, så länge jag slipper se trädgårdsarbetare som blåser bort höstens löv med maskiner. Gården är inte jätteliten, för att beskriva propotionerna och därifrån den förbannade träningsvärken. När jag för fem minuter sen nämnde en horrible träningsvärk berättade Andrew att vi har en sån där maskin, som blåser bort hösten, i garaget. Lata amerikaners vanor är ingenting för mig är det enda jag tänker säga. Krattan i mitt hjärta, trots muskelkramp.

Jag ska sova strax, även om klockan bara är åtta. Mamma tvingar mig att trotsa sömnen. Hon tror att vi matchar tidsskillnaden något sånär bra om hon ringer mig vid svensk lunchtid, men har kanske glömt att klockan är strax efter gryning hos mig när hon sitter och smaskar sin energirika mat. Påminn mig nästa gång jag flyttar någonstans att tidsskillnaden till min familj måste vara mindre än så här. Påminn mig också att jag inte ska bosätta mig i ett land som friterar sina grönsaker. Kan någon tala om för mig varför vi friterar blomkål i detta hus? Kan någon förklara meningen med att fritera grönsaker, de enda som faktiskt hade kunna varit total-nyttigt på denna sida havet? Där sjönk ditt land ännu ett steg, mr president. Adjö.