Väldigt många människor i New York gråter idag. Andra människor i New York vägrar att släppa fram tårarna idag. De flesta i New York minns en hemsk dag extra starkt idag. Trots detta, alla i New York försöker se det goda i det onda idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan men ett lugn ligger och trycker över hela landet idag. Saknad. Samtidigt dansar nerverna tango. Rädsla. Även om ingen uttalar det högt så kan man höra det eka över staden, bland de skyhöga skyskraporna. Terror. Terrorattack. Twintower. En dag för åtta år sedan är en dag som vi alla förbannar. Åtta år för mig har gått förbannat fort. För alla de människor som miste någon de älskade, i flygplansattacken denna dag för åtta år sen, har åren säkerligen gått saktare framåt. Jag ber för dem idag, även om jag inte är väldigt bra på att be. Jag tänder ett ljus också. Vanilj. Och jag håller käft, för en gångs skull. Ni som är så förbannat starka är värda mer än en tyst minut. Jag ska nog inte prata mer idag förresten. Inte alls. Jag förstår inte ens hur stor en saknad kan vara för jag har ingen anledning till att sakna någon sådär hemskt mycket. Det är jag glad över. Jag ska sova nu, och jag hoppas att ni också sover gott. Vilar i frid. Jag tänker på er ikväll.