Klockan är 22.40 och än har jag inte slutat jobbat för dagen. Jag sitter i hallen utanför Davids rum med min dator i knät. Jag är otroligt sömnig men måste (måste, måste, måste) hålla ögonen öppna eftersom att jag är monstervakt. Jag vill påpeka att det är anledningen till att jag sitter mitt i hallen fast jag borde mysa med en kopp te i mitt rum i denna stund. Aimee med föräldrar är på sjukhuset för att gipsa hennes ben som hon bröt för ett tag sen. Sad. Jag känner på mig att de närmsta kommande dagarna blir långa dagar. Som aldrig förr. Kanske kommer jag, mot min vilja, få agera betjänt från och med inatt. Förmodligen kommer jag vara fast i huset från gryning till skymning med en kaxig nioåring som inte kan röra sig från tv-soffan. Jag är ledsen för hennes skull, ingen tvekan om saken, men jag är mer ledsen för att jag kommer att missa skolan. Jag kan absolut inte se det positiva i detta ifrån min vinkel - jag kommer få noll minuter med lung och ro och jag kommer ligga efter som en classbunker när jag kommer tillbaka till mina kurser. Det gör mig lite irriterad och irritationen kommer göra mig sömnlös när jag väl får krypa ner i mina fluffiga (fantastiska, mysiga, varma, underbara, miljövänliga) lakan. Jag skulle behöva att någon slängde iväg en puss till andra sidan Atlanten, right now. Det ligger någon underligt i det hela, nån jag knappt känner makes me dance like a fool. Faith Hill och David Kersh är med mig ikväll när jag jagar monster och annat hemskt. (Faith Hill - The way you love me. David Kersh - Goodnight sweetheart).