Jag blir förbluffad av mitt eget leende varje morgon jag vaknar upp och tittar mig i en spegel. Jag trodde inte att någon i världen skulle få mig att tappa andan genom att uttrycka sina åsikter och erkänna sina brister. Jag trodde inte att en total främling skulle få mig att drömma vackra om nätterna. Jag hatar att säga det men jag hade fel. Nu är jag lika säker som jorden är rund. Jag längtar till en ny dag med nya äventyr (och konversationer) gryr.

Jag är nyss hemkommen från en mycket teriffic kväll med middag, sång och dans. Jag såg världspremiären av Fame, eftersom världspremiärerna alltid börjar i världens metropol, alltså min hemstad. Som vanligt är känslor svåra att beskriva, men det sprätter både i dansbenen och i hjärta, för att göra ett försök. Det är kind of irriterande att den bästa låten jag någonsin hört - mitt i filmen - inte går att få tag på än eftersom filmen släpptes i NY för två timmar sen. Nej minnsan, det är hårt att vara en storstadsbrud om man inte har tålamod nog.

Dagen idag var ganska intressant. Jag har studerat amerikans kultur hela dagen. (Hur du agerar för att inte känna dåligt samvete och skuld). Jag menar, den tid jag hade över efter att ha tagit emot blombud sända från över hela USA. Grannen, skola, simklubben, Florida, bästisen - ni hajjar. Det roliga med dagens blombuketter är att de flesta kom med samma kille fast vid olika tidpunker på dagen. Har han en fungerande hjärna så undrar nog han varför det går så förbannat mycket blommtrafik till fröken Aimee. Jag funderar på att göra slut på hans nyfikenhet och berätta hela storyn nästa gång han ringer på dörren för att lämna nästa uppsättning av "krya-på-dig-blommor".  Jag hade uppskattat det avslöjandet om jag varit ett nyfiket blombud. Jag hade legat sömnlös och funderat på blommornas anledning hela natten om ingen berättade sanningen. Hm. Förutom att öppna dörrar för män som luktar blomma har vi gjort andra nödvändiga saker. Beställt en ramp till trappan som leder in i huset. Fixar en rullstol. Gjort vårt bästa för att stoppa i flickan mat så hon slipper dropp. Som ni förstår, dagen idag var inte den lättaste av dagar. Mde det i tanken unnade jag mig ett jättestort glas apelsinjuice nyss. Jag slår vad om att det landar på 9,5 om vi har en onyttighetsskala som sträcker sig till tio. Det skiter jag visserligen i så länge jag skiter i att skita i träningen. Imponerande meningsbuggnad, dåligt ordval. Puss och godnatt. (Godmorgon Caroline, du började jobba nyss!) Puss.