And I bet I'll stuck in this city forever. Det vore inte helt fel, men jag skulle sakna mamma och pappa, med flera. Åker jag ändå hem så vet jag att det finns människor i detta liv som jag kommer att sakna. Jag får lite beslutsångest, redan nu. Jag har en ny kompis. En kompis som jag kommer sakna vid hemresa. Nathaniel är ett vackert namn, han bor i en vacker stad, i en vacker lägenhet. Det blir inte mycket vackrare än så här.

Idag regnade det i NYC men det gör mig inte så mycket, för duggregn gör din hy vacker, hörde jag en gång. Jag tror på det och blickade upp mot toppen av skyskraporna mest hela tiden. Tills jag råkade vandra rakt in i en M&M butik, proppfylld med godis av alla dess slag, vill säga. Mest M&M of course. Jag handlade upp alla mina pengar. Jag är glad över att jag redan hade handlat upp en hel del tidigare under morgonen, för annars hade det slutat med att jag och mitt godis tog upp för mycket plats på tåget, blev utslängda, och tillslut fick ta en gul taxi hem. Jag skulle säkert ha fått betalat övervikt även i taxin. Jag gillar M&M. Sverige, oroa er inte, det finns smakprov till er. Jag ska visa i bildformat vad jag har inhandlat idag, men det får bli en överraskning tills i morgon för jag ska ladda min urladdade kamera samtidigt som jag laddar en urladdad Lina, inatt. Jag håller tummarna för att min älskade mor inte redan har köpt en ryggräck till min älskade lillebror i födelsedagspresent. Om fallet är så, så har han två styckens sprillans nya backpacks medans andra stackars barn inte ens har skolböcker att bära. Det är en konstig värld vi lever i.

Grand Central är också en konstig värld i sig. Idag fick jag en hemskt konstig fråga av en ännu hemskare gentleman utanför spår 112. Jag ska försöka minnas exakt, för jag gapskrattade och hoppas att ni för göra detsamma. "Hej, är du från Ryssland?" Nej, svarade jag väldigt förvånad. (Är denna man galen, varför tror han det? Ser jag ut som en babuschka?) "Är du från Europa i alla fall?" fortsatte han. (Score! Han kanske inte är så dum ändå) Jo, det stämmer, svarade jag och Maria lite vilset och försiktigt. "Det lät som att ni pratade ryska. Min flickvän är från Bulgarien och jag tyckte det lät väldigt lika". Ryssland? Bulgarien? Lika? Jag var förvirrad. Maria ser funderande ut och säger sen "Men Lina, pratar inte de typ bosniska? Det är ju inte alls likt svenska?" Tydligen var hon lika förvirrad som mig i denna stund. Jag är fortfarande inte säker på om Maria tror att man pratar bosniska i Ryssland eller i Bulgarien. Jag är inte säker på att denna man verkligen känner sin flickvän så bra som han tror heller. Tack för mig.