sa du till mig. Du lovade att alltid sakna mig. Jag saknar dig med, varje ögonblick. Främst ditt leende och sist din modemedvetenhet, du klädde dig alltid så vackert. Kanske för att du var vacker. Du glänste alltid över mig. Jag har ditt leende med mig 500 dagar om året, jag bär ditt solsken med mig vart jag än går. Bara för att jag jag vandrar New York Citys gator upp och ner glömmer jag inte din blick, det krossar jag mitt hjärta på.