I walk down memory lane,

sommar 09. Där började resten av livet. Det vackra livet. Caroline slösade sin veckopeng på telefonsamtal till New York idag. Hon drog upp sina gamla godingar igen. Jämförelserna som inte en enda människa vanligtvis förstår sig på. Här kommer dagens. "Lina, han är som en nöt!" sa hon. EN NÖT? frågade jag. Jag fattade ingenting. Vad fan säger hon? Är Mr Dreamboy nöt? Jag blev lite smått skräckslagen, hur kan hon tro att någon som kunde vara värdens kap är en nöt? "Som du vill äta upp! Men grejen är den att du inte tål nötter" svarade hon. Jag log av den den underbara tanken som slog mig - hon känner mig allt för väl. Rakt igenom. "Det är därför du inte har honom i din närhet just nu". Jag hajjade vinken. Allergisk reaktion. Jag älskar och saknar dina jämförelser. Det ska bli underbart att ha dig och dina löss close to me again. Att äntligen kunna få krama om dig när du vräker ur dig något pretty oförståeligt, som jag ändå uppfattar, när omgivningen ser ut som frågetecken. Tack för dagens skrattattack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0