Snälla ge mig lite sand att sticka mitt huvud i! Igår tränade jag gym för första gången sen jag lämnade snö-landet. Jag har träningsverk i hela kroppen men det ska vi inte prata mer om. Hur som helst, det är inte anledningen till att jag önskade att jag var en struts. När jag stod inne på gymmet och märkte att jag var den enda bland mina vänner som vet hur man tränar på ett gym behövde jag en sandlåda och en lång hals. Jag blev lite panikslagen. Vet man inte hur man använder ett gym så borde man kanske inte försöka sig på det på egen hand. Speciellt inte på skolan. Jag lämnade gruppen och följde mitt träningschema men kunde inte låta bli att snegla mot flickorna som såg totalt vilsna ut i denna stund. Maskinerna skramlade och rosiga kinder blev allt rödare ju längre tiden gick. Förmodligen inte av utmattning utan av tanken de tänkte - "hej, jag vet fan inte hur man gör det här" - för de skippade faktiskt vikterna i ett försök att se proffsiga ut när de gjorde så många retitioner som möjligt. Jag skrattade inombords. Nästa gång jag går dit, vilket blir väldigt snart för jag gillar det, så går jag nog själv. Då slipper jag bli totalt utskämd när någon avsjölar mig med att tillhöra galningarna som "tränar" där borta.

När solen sken in i mitt fönster idag kl sju bestämde jag mig för att göra ingenting alls denna fredag. Eller nej, det bestämde jag först efter att jag reste mig upp. Försökte göra det smidigt. Det gick som sagt väldigt segt, magen krampade. Magmusklerna alltså. Jag kände att tvättbrädan var på god väg, haha. Dagen som var till för ingenting började trots detta i en springtur. (Jag är förvånad över hur fort man faktiskt kan träna upp sin kondition!) När jag kom hem igen, trött och utmattad efter en extra lång tur, landade jag i bubbelpoolen. Och fastnade. En bok och ett glas iskalltvatten. Det fick duga för denna dag, eftersom jag för tillfället inte har tillfälle att bada bastu i Sverige. Eller Finland, för all del. När jag klev upp ur bubblande vatten, 300 sidor senare, liknade jag en torkad druva. Charmigt.

Sen duchade jag. Jag är förbannat trött på att det inte finns duschslangar i duscharna. Jag kan inte beskriva hur mycket jag hatar att vattnets styrka regleras av vattnets värme. Jag saknar en dusch som tvättar ur shampot ur håret på mindre än 20 minuter och man fortfarande inte är skållad. Hm. Ganska nyss tog jag mig en tur i bilen. Det börjar bli lite jobbigt att behöva blåsa runt på NYs gator för att få håret torrt. AC till all ära men just nu önskar jag att min hårblås inte hade gått sönder förra veckan. Det slösar liksom på naturresurser att behöva blåsa håret med fläkten i bilen. Jag ska köpa en ny hårblås imorgon, så jag kan slösa på el istället. El är väl förnybart material, inte sant?

Jag sitter i denna stund och funderar på vad jag ska stå emot med när Aimee strax kliver in genom dörren och vägrar sätta på sig sin klänning. Vi ska till manhattan och fira Rosh Hashana. Judiskt nyår. Idag gäller det att uppföra sig som en äkta american. Jag fick tips igår. Jag ska göra mitt bästa trots kulturkrockarna. Jag har införskaffat en otroligt beautiful klänning till denna speciella högtid, för allas skull. Imorse bad Jen mig att bära en tröja över den för att dölja axlarna. Jag svarade att "det skulle väl kunna gå för sig" medan jag skulle vilja skrikit "Men herreguud, jag är inte jude, och en tröja över den här klänningen skulle förstöra hela klädseln!". Korten som tas ikväll kommer visa upp en kristen flicka med judisk klädsel, yes mam. Jag ska komma ihåg att ta av mig mitt kristna kors från Israel också. Att glömma en sådan sak på judiskt nyår känns inte som en höjdare. Jag är mer kristen sen jag kom hit än jag någonsin har varit. Det är tydligt. Men det mesta som jag gör har en anledning. Bara för att jag inte gillar det faktum att jag manipuleras till att bete mig som en jude. Tack för mig.