Jag sitter i mitt rum och äter jordgubbar och dricker mjölk, känner sommaren i hela kroppen, fastän det borde vara höst. Värmen tänker tydligen inte ge med sig, hur mycket jag än har dansat höst-dansen på New Yorks gator denna vecka. Jag och prinsessan var nyss ute på äventyr, nattvandring. Det var kanske inte menat att bli natt medans vi tog en promenad, men det blev det. Jag är fortfarande förvånad över hur mörkret lägger sig på bara några minuter över staden. Vi började våran promenad enligt mina ögon mitt på ljusa dagen och slutade den mitt i natten, en halvtimme senare. Aimee är tack och lov uppväxt i detta land och hade på nått underligt sätt redan tänkt ett steg längre än en vilsen flicka på vift flera hundra mil från hemma. Bara vuxna tänker i formatet "för säkerthets skull" så jag vet inte hur hon fick med sig en ficklampa innan vi lämnade hemmet. Hade vi inte haft en ficklampa så hade vi inte kommit hem än, herregud. Vi tog ett motionsspår i skogen och jag fattar inte varför nioåringar är så modiga nu för tiden. En vuxen (så gott som?) kvinna tvingade nioåringen att hålla henne i handen för att hon inte skulle lägga sig ner och börja grina på stört. Ni hajjar nog inte hur mörkt det var, jag var livrädd. Aimee trallade på om sina nya lärare och multiplikation, jag darrade knäskålar oavbrutet hela vägen. Hade hon inte varit så omusikalisk så hade hon kunnat sjunga i takt till mitt hjärtas dunkande, så högt bankade det, jag lovar.  Jag slank in i huset fortare en kvickt när vi kom tillbaka, men jag drogs ut igen för att kolla på stjärnorna. Det var egentligen ganska mysigt och äntligen fick jag min efterlängtade titta-på-stjärnor-promenad. Jag skulle ljuga om jag sa att det var precis den handen som jag höll i som jag allra helst hade hållt i, men det dög, även om det inte var min högsta önskan som slog in. Jag saknar min sommar i sverige, det mesta med den, men jag gillar också äventyret som jag nyss gett mig in i. Och i vår kommer du och hälsar på. Då kanske det inte finns några stjärnor, men det finns fortfarande händer och promenader, thanks god. Jag längtar.