Det vet alla. Där jag är nu, i ett rum som ser ut som ett bombnedslag (shopping shopping), är mitt alternativa hem, så det får duga tills vidare. Och det är skänt att vara hemma. Det knns konstigt att säga hemma, men det är kind of hemma. Iallafall, Connecticut, oh my god. Jag och knattarna tog oss till Science center och jag kan inte annat än att öppna min mun på vid gavel och frysa till is. Stanna i den positionen för alltid. Jag är imponerad.  3D-film i USA är inte som 3D-film på Liseberg, för det första. För det andra så har jag ätit lunch som astronaut idag. Låt mig förklara - frystorkat. Smaken är densamma, konsisten är borta. Det knaprar och faller sönder om man biter i det som kallas mat. Känslan och njutningen med att äta en god bit mat är helt förstörd. Frystorkad glass är heller inget som jag testat förut och efter denna dag så måste jag säga att frystorkad (kall, mysko, men god) glass inte är mitt första alternativ. Varning - ät inte frystorkad glass i bilen, det smular. Samuel och Elias. Rasmus, Gustaf och Anton. Jag köpte frystorkad glass till er, så ni kan få smaka världens konstigaste grej. Om ni vågar. Den blir inte gammal på flera år så jag kanske låter bli att skicka den. Om jag skickar den blir det definitivt inte nu för jag ska shoppa upp mina pengar i New York City imorgon. Carine och filmen väntar, så puss.