Medan folk frossar i glass frossar jag mycket hellre i minnen. Du gör mig glad som ingen annan. Jag väntar aldrig på någon annan med samma känsla. Jag spelar därför Scott McKenzi med San Francisco och längtar någon annan stans. Det skulle vara kul att få en skymt av ditt face innan hösten sätter in, du som gillar äventyr kan väl åka på en spontanresa snart. Allt är kind of upside down, för övrigt. Jag får vara glad över att ha modet att sätta ner foten när foten behöver sättas ner, så att säga. När jag precis började trivas och kände mig hemma för första gången på 9 veckor släptes bomben. Lägligt. Jag är glad att flickan från smålands sköna land är här med mig, genom dessa tider. Jag ska har bestämt mig för att vara tapper och visa min för vissa värsta, (för andra bästa) sida; viljestark. Känslan av att jag är stark som få och klarar det mesta har Gabriel gett mig, ett enormt tack till honom. (Tack för att du ringde, för att du bryr dig, för att du ger mig tips. Jag behövde en stjärna som dig right now).

Idag lurade jag ut big D för att leka redan innan skolbussen kom, klockan åtta. Jag försöker ta alla möjliga tillfällen jag har att få andas frisk (faktiskt början till kall och underbar) höstluft, nu när Aimee och jag håller oss inne varje sekund av dagen. Jag sitter med datorn i ena knät och en bok i andra knät idag, försöker att bil lite allmänbildad. "Nice woman don't get rich" heter den. Jag tror det stämmer och jag känner på mig att jag blir elakare och elakare för var dag som går, även fast jag har ett stort hjärta. Nu ska jag och min nya jacka från Old Navy försöka sammarbeta en stund, vi måste försöka för att det här ska funka. Dragkedjan är fäst på fel sida, liksom bakvänd, så som en mans tröja är uppbyggd, ni vet. Jag är en girly girl och har tydligen inte kommit underfund med hur man drar ihop jackan. Snart kommer hösten, jag behöver lära mig innan dess. Medan jag figure out hur det här funkar ska jag dagdrömma lite till. Sweet dream or a beautiful nightmare? Det kan man undra ja.