för det ska bli så underbart att vara ensam hemma. Första dagen i skolan för knattarna och det känns som en dag skänkt från ovan. Jag trodde inte jag gillade ensamhet och tystnad, men gud i himmelen så fel jag hade angående det. Idag väntar mig en (del av en) dag utan barn och utan skrik. Det känns som en befrielse att slippa höra gnäll och gråt 24/7, from now. För att få mina monster, som inte ens vet vad morgonpigg betyder, att kliva upp ur sängarna var en av de största utmaningarna. Jag kämpade och segrade, hell yeah. Jag kämpade lika mycket med frukosten, för att alla skulle vara nöjda och glada, men det gick käpprakt ner i backen. Ingen visar uppskattning till lite vänlighet, så nu ändrar jag min pannkaksplan som jag från början hade tänkt bjuda helhjärtat på. Från och med idag är det flingor året igenom, no deal. Jag hoppas att de gillar flingor, så att säga. Jag hoppas också att det snart tänds en lampa. En glödlampa som blinkar till och säger att vänlighet och uppskattning ger så mycket tillbaka till dig själv.

Skola i all ära igen, för i morgon anländer jag till min första skoldag på Manhattanville, vilket är det häftigaste stället jag sett sedan jag kom hit! Ett campus så stort som min nya skola trodde jag inte var möjligt, men jag såg det rätt framför mig med egna ögon igår när jag skrev in mig på några intressanta kurser. Och pojka, pojkar, pojkar. Amanda och Carine sa att de inte hade sett några snyggingar alls under det senaste året, men innan jag ens hade parkerat min bil kunde jag inte längre räkna dem på fingrarna. Det konstiga är att dessa flickor också pluggar här. Jag passerade säkerhetsvakterna vid entreen och sen var jag såld. College är min grej. Manhattanville College är definitivt min grej. Jag stormtrivs redan. Jag är nervös inför imorgon. Jag kommer säkert gå fel och totalsumpa min självsäkra men oj så naturliga entré till klassen "What's new's in America", som jag har en bild av i mitt huvud. Wow. Puss.