You make me happy, whether you know it or not

Helgen har varit kaos och jag får kind of panikångest när jag känner suget av att skriva blogg men jag inte kan göra det right away. Hur som helst, igår var jag på bio med Maria. Vi köpte vatten från en mataffär för att ta med oss in på bion, 24 flaskor för 4 dollar. Det som är skrattretande är att förra gången vi var på bio köpte vi vatten på plats, vilket visade sig vara bra mycket dyrare. 2 flaskor för 8 dollar känns inte helt ok. Man lär sig av sina misstag, tydligen. Jag var 11 flaskor vatten i min handväska, fråga mig inte hur det gick till. Med sällskap av en tjej från smålands sköna land kan nästan vad som helst hända. En liten detalj som också är irriterande är biosalongernas utformning i New York. Ingången är precis i mitten av rummet och ganska självklart fortsätter gången rakt igenom hela salongen. Varenda kotte som någonsin gjort ett biobesök vet väl att dem mest eftertraktade platserna är precis i mitten av mitten? Jag förstår inte riktigt hur de tänkte när de valde att ha en trappa med röd satinmatta där istället för ett par stolar. Jag förstår inte riktigt hur designers tänkte men jag hoppas att det finns en jävligt bra anledning för att bete sig så korkat. Jag och Maria satte oss iallafall på varsin sida av gången för att få de näst bästa platserna. Jag funderade starkt på att sätta mig i trappen i mitten, för att ändå vinna placerings-kampen men ångrade mig när jag märkte hur kul det faktum att vi satt på olika sidor faktiskt var. Jag kommer aldrig bli en american från bottom of my heart, det finns för mycket jag ogillar. På ett underligt sätt triva jag ändå ganska bra. Jag vet redan nu att det finns saker här som jag kommer att sakna i Sverige, när jag väl kommit tillbaka där jag hör hemma. Det är garanterat inte kaksortimentet.

Jag träffade Marias familj för första gången igår och jag kan med ett leende på läpparna berätta hur kommentarerna löd. Donovan, 2 år, skrattade fram "You are a cool lady!" redan efter några minuter i mitt sällskap. Han är en mysig liken kille som jag avundar Maria för. Eftersom jag inte hann stanna så länge så lovade jag honom att komma tillbaka och leka batman en annan dag. Jag håller det löftet med nöje.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0