Varje gång jag eller min vän Orup bestämmer oss för äventyr så slutar det också i äventyr. Gårdagens tur gick till Gävle, fråga mig inte varför. Väl framme i Gävle, mitt på nygatan, står jag undrar varför vi ens är i Gävle och vad vi ska göra i Gävle denna lördagskväll. Orup har inte heller ett vettigt svar på mina funderingar så jag kontaktar en avlägsen moster och styr kusten mot mina kusiners hus i ett rikt område i staden vi befinner oss i. Jag har två kusiner i Gävle, och innan jag visste ordet av var båda barnen i skolåldern. Det är förjävligt att tiden går så förbannat fort. Vi spenderade eftermiddagen hos mina avlägsna släktingar och efter en fin överläggning med Mandy styrde vi sedan kosan hemåt igen. Mot en favoritrestaurang där en romantisk middag skulle avrunda våran eftermiddag och påbörja våran kväll. Tzatziki i mitt hjärta, men nu måste jag googla "hur man slutar lukta vitlök på kortast möjliga tid" innan jag ens kan gå ut ur huset. Det borde finnas några superkurer, som det finns till alla andra bekymmer i världen. Om inte - illa. Illa om jag får spendera söndagskvällen ensam på grund utav att min andedräkt luktar vitlök, så att säga.

Jag avslutade kvällen hemma hos David, tillsammans med ett gäng tystlåtna damer och herrar som drack vin ur ölglas. Varken drycken eller sällskapet var den bästa kombinationen med mig, så jag slängde på singstar och sjöng ljudligt tillsammans med fröken löken som ligger brevid mig och snarkar right now. Fler och fler lämnade rummet ju längre och högre vi sjöng, så tillslut beslutade vi oss för att vi nog borde lämna huset istället. Innan jag gick slängde jag ur mig sanningen om att Caroline hade kört med handbromsen i, hela vägen från Hofors till Falun, några timmar tidigare. Skrattet bröt ut och Caroline gjorde ett tappert försök till att kontra. "Lina är nykterist. Och hon har glasögon". Skrattattack och magknip. Så slutade kvällen. Om en halvtimme förväntas jag stå vid ett skidspår och kolla på en skidtävling, (fast blicken egentligen bara kommer fastna på alla manliga rumpor i tajta skiddräkter), så nu ska jag skaka liv i min personliga chaffis. Tack för mig.