Jag mötte 2010 med glädje och 2010 tar mig med storm. Ingenting känns fel och jag är pepp på livet. Jag har framtidsplaner (dock utan tidskrav och fokus) som bara är en aning omöjliga och erkänner att jag börjar älska livet mer och mer. Igen. Jag saknar Orup men lever på tanken att snart vara hemma igen. Jag älskar NY och lever på tanken av att jag ännu är här och kommer vara här i 20 hela dygn till och kan komma tillbaka när som helst!  Jag räknar ner mina dagar i NY på alla mina fingrar och tår tillsammans idag, men trycker i med stämman i raden "it's never easy to leave new york" i låten som spelas på mitt spotifykonto. Även det är sanningen. Det kommer inte vara lätt att se manhattan from the sky. Det finns några själar i denna stad som jag kommer gråta floder över. Seraina och tårar är ett stensäkert drag. Hon har satt sig fast på mitt minne som ingen annan, och jag kommer sakna henne och hennes humor. Exempel från nyårsafton: Sereina till Rasmus, efter några glas champagne. - Hi, oh, you are from sweden, haha, vill du ha en avsnugning? (Ja, hon säger avSNUGning, och inte avsugning, för hon kan egentligen inte prata svenska och petar in egna stavelser överallt!) -Noo? I guess?, svarade Rasmus med en blick som avslöjade att hans tankar tänkte "Vafan, oj, ska man säga ja eller nej? Vilket erbjudande, vilken tjej. Är hon ens svensk, varför böjer hon svenskan helt galet, vad är det där för brud egentligen?" Sereina fortsatte glatt med "Ok, vill du ha en pepparkaka?" Rasmus brast ut i gapskratt och jag kunde inte låta bli att vika mig dubbelt och falla hejdlöst mot golvet,  tacka gud för att jag fått chansen att lära känna denna underbara brud, och älska tillvaron. Konversationen fortsatte med "Hyr maar du? Bra, hur mår du själv? Jag mar acksa braw!" medan jag satt kvar på golvet och log åt deras svensk-sweichiska samtal. Den där bruden är klockren, tänkte jag där jag stod och lyssnade på när Sereina tömde hela sitt svenska ordförråd på mindre än 60 sekunder. "Tack sa myckä, kåårv med brod, jag är kååöt, vi ses brorsan, käka myror, aaajöö". Sen fladdrade hon vidare i vimlet. Rasmus såg chockad men nöjd ut. Jag är också nöjd. Nu ska jag ringa och väcka kostymnissen RB, även kallad Chip (efter en strippa på time square!) Hoppas hans högt snarkandes dejt har gått hem vid den här tiden.