Tvåtusen tio. Tjugo tio. Två noll ett noll. Nytt år, nya möjligeheter, nya drömmar, nya planer och nya besvikelser. Jag ser frame mot detta kommande år, som redan för tre timmar sedan började mycket bra. Kanske så bra som det bara går. En snygging med nystruken skjorta och omsorgsfullt knuten slips hämtade upp mig och sen bad det av mot nya tider. Time Square var crowded för Lady Gaga var på plats, och 48onde gatan fylldes med folk inpå kvällskvisten. Rasmus och Lina (jag skrattar varje gång jag hör eller ser Rasmus, för det påminnner mig om min lillebror hemma i Sverige som jag saknar och älskar) tröck in en pastamiddag någonstans på nått mysigt ställe innan nyåret vågade sig fram och det bar av emot champagne och 2010-glasögon som blinkade med ett ljussken som skulle kunna ge vilken stadig person som helst ett psykanfall ganska snabbt. Älskar alla onödiga prylar turister i USA köper. Boende (som vi) också. Mycket skratt och mycket musik med människor jag värdesätter högt på denna jord gjorde min kväll. På tolvslaget fick jag känslan av att jag jag aldrig i livet vill lämna dessa människor och denna plats. Jag har precis upplevt mitt mest lyckade tolvslag. Högt högt högt uppe på ett höghus i NY drog vi till med "here in neeeeew yooooorrrkkkk, the lights will inspire youuuuu,  make you feel brand new, cuz you're in Neeeeew yoooork"-låten (som för övrigt heter 'Empire state of mind' och framförst av Jay-Z) och en hel del bamsekramar. Vissa pussades, andra passade. Gissa kategori själva. Efter timmar med efterfest och mera dans, sång och skumpa delade jag och Rasmus som vanligt på en taxi för att ta oss hem till vårat hak i Jersey. Jag älskar NYC's gula taxibilar, att jag har blivit grym på att vinka in dem och att Rasmus har precis lika liten aning som mig om vart vi befinner oss för tillfället. Tvärgata, so what? 8 avenue, 41th street, please. "Thank you sir" klingar välbekant i mina öron när vi stiger ur taxin och jag berömmer Rasmus i tankarna för att slänga sig så otroligt fint med orden varje dag. Omedvetet. Han bara är sådär allmänt trevlig och noggrant uppfostrad, nästan så jag blir lite avundsjuk på hans beteende och världsvana storstadsstil. Vi landade utanför mitt hus och chaffuörens ord var inte endast tips utan egentliga krav. "Walk her to the door, make sure she doesn't fall". Jag log åt Rasmus medvilliga "walk her to the door"- blick och tackade gud ännu en gång för omtänksamma pojkar på denna jord medan jag bestämde mig för att en kindpuss var ett bättre alternativ. Mannen från Svea rike öppnar redan bildörrarna åt mig och offrar att tappa sina fina 100% skinnhanskar i vattenpölar för min skull, och det är more than good enough! Nu har klockan slagit 4 am i NY och en lagomtidigt röd-dag-i-kalendern-frukost serveras i långa landet falukorv samtidigt som jag säger gonatt och tackar för den bästa kvällen på länge! Xoxo, hugs and kisses. Gott nytt år. Happy new year.