Ett varmt välkomnande

Grytan har varit i New Jersey i mindre än ett dygn och jag gillar henne redan skarpt! En mysig tjej med världens bästa skånska dialekt (Jag kan inte få nog av den, jag älskar när hon pratar, åh vad jag önskar att jag också pratade skånska!) Barnen avgudar henne redan, och jag antar att det är ett bra betyg. Om det inte hade varit för deras skull hade jag varit lite avundsjuk när de ropar "We want Gry to help us" varenda minut, men jag är mer glad över att de fastnat så snabbt för henne. Mina älskade ungars kommande år blir lyckat, det känner jag på mig. Grytan är en tjej som lyckas. Igår välkomnade vi henne med sväng till glassbaren med hemgjord glass, och det är uppskattat. Idag säger vi hejdå till mig med en middag på min favoritrestaurang "On the border". Om man ska äta mat i USA någon gång i framtiden rekomenderar jag den restaurangkedjan mycket starkt - alla mexicanska rätter du kan tänka dig, sen salsa och guacamole på det. Just can get enough.

Så fort Grytan (the pot) är klar uppe i duschen (som jag förövrigt pillade sönder idag) ska vi ut och göra Montclair osäkert. Osäkert kommer det garanterat bli på många håll, för Gry ska för första gången i sitt liv köra en automatväxlad bil. Nämnde jag är bilen har åtta platser och är hundra meter lång? Nej nu överdrev jag. Den är inte hundra meter, men det är inte långt ifrån. Efter en terrifying biltur ska jag ta med henne till USAs (kanske också världens!) bästa cafe - Eclectic. Jag är avis på henne som kan njuta av det i 12 månader framöver. Alla i skåne verkar väldigt sega i sina moves, för jag har väntat på att en snygging ska komma ner från övervåningen snart, i över en timme nu. Hm. Jag vet inte alls vad hon underhåller sig med, eftersom att vattnet i duschen rann maximum en kvart. Har man ett trollrufs till hår tar de kanske 45 minuter som minimumgräns, vad vet jag. Grytan, kom ner nu, jag längtar efter dig! Puss.

Innan jag går vill jag berätta om Sabina Kratschmers välkommen-hem-Lina-fest. Den 30e januari, med tanke på mitt jetlag första helgen, kommer den äga rum. Eftersom jag är så gott som boendelös (om jag inte räknar med mamma och pappa som alltid räddar en dotter) när jag landar i Sverige om 6 dagar kommer min välkommenhem-fest hålla hus i Bojsenburg, i hennes lägenhet. Tummen upp för att hennes storebror också planerat in en mycket mysig middag strax innan. Tack Gabriel K.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0