"Nu får du skynda dig att blogga, skriva ett sista inlägg från NJ, ja för sen måste du skynda dig till flygplatsen!" Det var de sista orden jag hörde komma ur Gry's mun som jag precis citerade. Det är mindre än en halvtimme kvar i New Jersey och min mage vänder sig snart ut och in. Jag skulle behöva någon vid min sida i denna stund, som sjöng en snutt ur kindsongs movie. "I know that you can do it, I know you push you thru it". Precis innan lunch idag började Autumn fälla krokodiltårar, (ärvda av sin mormor Margaret för den som undrade över varför hennes tårar är lika stora som kråkodiltårar) och snyftade fram något suddigt som fick Grytan att ursäkta sig med "Nej, nu klarar jag inte mer, jag börjar gråta, nu går jag och kissar istället". Jag började också snörvla, men gjorde ett tappert försök att dölja det inför barnen. "I dont want you to go home Lina". Vad svara jag på en sådan fras? Jag hittade inte orden och kastade upp skrutten i famnen istället. Im going to miss you, babe. Noah är en gnällspik och har varit de senaste dagarna. Det har även för honom gått upp att dagen är här. Gråt grin snörvel. Jag känner igen mig. Jag känner också på mig att denna dag kommer bli en dag som jag sent glömmer. Jag känner på mig att tårarna börjar falla på Grys tangentbord snart. Skorna på, väskorna redo, flygplats hej. Pappa, se till att vara hemma imorgon klockan två, för jag kommer på besök. Puss Sverige.