Han är i mitten av sin skilsmässa, och den gyllne regeln har alltid varit "så länge han inte är gift behöver inget hindra dig". Jag vet inte riktigt var gränsen går, men jag känner på mig att det är på snudd olagligt att fika med mr married, även om det bara var en fika och kanske blir morgondagens lunch ("I cancel if you try to kiss me"), och han dessutom är väldigt ointressant utöver detta. Hm. Och ja, som ni ser, jag fördriver sista tiden i USA så sämstar tänkbara sätt, som ni ser. Med ointressanta människor, på ointressanta platser. Starbucks is totally fine, men tacka vet jag Waynes in Sweden. Längtar.

Idag åkte papa Stephen and grandma Ada hem till Californien. De senaste tre veckorna har inneburit lyx av alla dess slag, och en hel del kaffe. Varje dag faktiskt. Ada är ett big fan of starbucks, and so am I. Dagarna med dessa undebara två själar har varit overwelming. "Im glad that the Wolfsens got known you, your adorable Lina". Jag nickade och log. Ada and Stephen är the best. Hela denna familj är otrolig, och har en plats i mitt hjärta som aldrig kommer kunna ersättas. The Wolfsen är my second family, and its straight from the heart.

Idag hämtade jag upp världens bästa ungar (mamma jag fattar nu varför du sa att du inte var säker på att du skulle kunna älska dina egna barn lika mycket som du älskade dina värdabarn, efter ditt eget år som aupair, för jag känner på exakt samma sätt) från dagis några timmar tidigare än vanligt. Vi gick till parken och åkte skridskor. Det var soligt och varmt och jag fick känslan av vår, men isen ligger ändå blankt på sjön in our park. Mycket underligt. Noah snurrade runt som en liten isprinsessa och Autumn lade sig ner mest hela tiden och slickade på den iskalla isen, samtidigt som hon sjöng nått som lät som "It taste like ice cream, and Lina Ulrika picked me up early today, nana, it taaaaaste like iiiice cream, and Lina.." You got it. Det var helt underbart, till en början. Efter det misslyckades Poah med en piruett och slog i hakan, samtidigt som Autumn hittade en hunds bajskorv som hon plockade upp och tog en tugga av. Med en blödande pojk och en bajsätande flicka kunde jag inte längre bestämma vad som var viktigast att reda ut först. Jag försökte skrika på Autumn att släppa den frusna bajskorven hon hade i munnen, medan jag rusade i riktning mot Noah. Halvvägs fram till en panikslagen och grin-skrikande pojk upptäcker han att hans syster sitter och tuggar på en kvarglömd bajskorv, och brister istället ut i gapskratt. Man kan inget annat än älska dessa stunder. Jag hoppas att Noahs jättejack i läppen läker snabbt, och önskar Autumn lycka till med den nya dieten. Jag är glad över att bajskorven faktiskt var djupfryst och inte geggig, för det hade säkerligen slagit ut mig från banan på nolltid, med min lilla bajsfobi. Nu ska Rasmus sova, och eftersom jag baserar mitt liv på honom, det enda vettiga sällskapet inom flera miles avstånd, så måste jag sluta skriva nu, och slå honom en signal istället. Jag har lovat att berätta om dagens dejt, eftersom han ringde och störde mitt i kaffet och jag fick ursäkta med "hej, du - gift man framför mig roght now, men du är fortfarande den bästa, vi hörs!) Puss. Xoxo