Jag sitter spritt språngande naken (kind of) i mitt överhettade (helt seriöst så kryper jag ur mitt eget skinn snart, det är varmt så jag spyr, därav nakenheten!) rum och gottar mig över någon annans framgångar. Jag är stolt över någon som inte är jag. Jag brukar oftast inte glädjas åt andras framgångar, brukar inte gilla att andra lyckas när jag själv står still, men denna gång kan jag inte låta bli att le. Jag kan inte låta bli att vara lika stolt som en förälder är över sitt barn som sticker ut som den enda som kan knyta sina skor, i lekisbarnens kapprum, på 'öppet hus'.  (Onödigt exempel, som dock visar kontrasterna, följer nu. 1. Linus fick en gratis telefon fast han inte förtjänade det, och jag fick betala min precis lika telefon i 18 månader fast jag iallafall hade förtjänat lite glid och flyt. Det var länge sen, ja faktiskt flera år tillbaka, och jag har förlåtit honom nu, men jag glädjs helt enkelt inte åt andras lycka när jag själv inte lyckas lika bra. 2. Jag var lycklig för min bästa kompis skulll när hon fick ett stipendium för goda insater på studenten, men den delade lyckan bottnade i att jag själv också hade fått ett stipenduim för goda betyg, precis minuten innan henne. Hade jag inte fått mitt stipendium hade jag varit pissed off och vägrat ge henne den glädjen som hon nu fick av mig. Denna sanning är förjävligt självisk, oja).   

Whatever, (tillbaka till röda tråden som jag nyss tappade) - idag sitter jag och sprider länken http://www.dt.se/sport/skidor/article547592.ece över hela internet för att jag är så stolt över en ung man jag känner. Grabben i landet långt borta (som by the way borde ha kommit hem till dalarna nu) sätter världsrekord efter världsrekord mest hela dagarna och jag kan inte låta bli att le åt hans otroliga framgångar på två långa och tydligen väldigt snabba längdskidor. Han är en duktig idrottare, tydligen den bästa av alla, utan tvekan. Hade han varit i närheten av New York hade jag plockat fram mina oanvända löpartalanger och sprungit dit och gett honom en segerpuss, men nu är distansen lite längre än löparskornas hållbarhet, och han får nöja sig med att stå i centrum i världens bästa blogg istället. Jag ska fundera över hur vidare smart man är om man fördröjer segerpussen med några veckor, medan jag sussar sött i min överdriver stora säng. Xoxo från andra sidan de stora havet.