Natalie är duktig och skriver ett chema åt mig för varje kommande månad, så jag ska veta vad som händer och sker. Hon skriver i maträtter som kan vara spännande att testa, arbetstider, flying-out-of-town-work-tider, födelsedagar och biokvällar. Jag skummade nyss igenom januari månad och hittade då en liten rad på den 21 januari som sa "Linas leave us" och därefter en tecknad ledsen gubbe med tårar sprutande. Jag spillde några på plats och gick för att krama om Autumn några extra gånger de sista veckorna. Hon avgudar mig och jag avgudar henne. Vi har fått ett speciellt band till varandra och jag vet att hon kommer vara den jag saknar mest på denna planet inom kort. Den som inte gör allt som står i deras makt för dessa ungar kommer få med mig att göra, det är lika säkert som jorden är rund. Alltså stensäkert. Idiotsäkert.

Strax efter kalender-dramat erbjöd Chip mig att gå på bio ikväll. Han bjöd mig på eftertracktade Avatar i 3D och vi snodde glasögonen när vi mycket belåtna gick ifrån biosalongen tre timmar efter att vi kommit innanför dörrarna. Jag trodde inte att jag skulle gilla en mycket-livlig-fantasi-film, men den var emot mina förväntningar. Totalt. Hade jag inte varit dundertrött hade jag beskrivit filmen mer i detaljer right now, but to be honest with you- I prefer to collide in my bed in a few seconds, instead. Tack för dagens trevliga kväll, precis som alla andra gemensamma kvällar, Rasmus Chip. Och tack för att du lånar ut din adapter när min är på vift. Xoxo.