You said you needed some time to clean up the mess. The mess in your mind. The mess that I just brought to you by mowing around the world. Ibland vet jag inte riktigt varför jag gör som jag gör, varför jag flydde iväg från livet i Sverige. Men jag tog det stora steget, kanske det största, och idag bor jag i NY. Jag saknar dig G, but I am trying to act as good as i could. (Sometimes I could hardly breathe). Is this the end of you and me? You are so quiet, had even said a word since monday, so i hear myself talk. A week, boy. Going on and on about the happy times we shared so far. Distansen kommer inte bli kortare om man drar sig ur leken, (för det är fortfarande en lek, right?) men kanske blir tiden uthärdlig. Uthärdligare. Det är inte ens ett ord. I just wanna stand up and scream - please dont forgett all summernights/days/evenings/mornings.  Lyssna på Miss Li - Oh boy (nedanför) så kanske ni hajjar. 100%, actually. Well I guess this is the end. Jag saknar ingen annan på samma sätt som jag redan saknar dig. Alla andra finns det alltid en trygghet samlad inuti och inte en enda tår. Jag fattade aldrig att man kunde bli totalt såld på a few weeks. Aldrig i livet. Som jag säger i krissituationer (detta är en krissituation) - helvete. Jag önskar att jag inte hade dansat hela vägen hem, den kvällen då jag träffade dig fot the first time. Ps, svengelska har börjat och engelskan sätter sina spår. Kanske är det bra att nånting fastnar i en sommarslö hjärna, kanske blir det confusing to read. My mistake. Good night.