Grundat på rubriken sitter jag om fem dagar på ett skakande plan mitt över atlanten och dess hajjar! Save our souls, eller nått.  Första avskedet är avklarat, första tårarna har runnit. Tårar som jag på måndag morgon kommer ha förbannat om och om igen, av hela mitt hjärtas kraft. "Nått säger mig att du blir borta en lång lång tid" sa du, och jag vände på klacken. Klacken på mina nyklackade skor. Jag snurrade aldrig huvudet ett halvt varv för att se dig en sista gång som jag brukade göra, ville inte bli för blödig. Vänner och ovänner, detta är att sticka kalla knivar i ett varmt hjärta, ska ni veta.