Tack och lov att jag än så länge inte ser ut som en sockermunk. Det hade varit döden. Igår, för första gången i mitt liv hade jag strösocker i örat. För första gången i mitt liv hade jag socker i ögat. Faktiskt hittade jag socker lite varstans när jag landade i en egendomligt tom lägenhet som ekar. För första gången i mitt liv fick jag be en dam om ursäkt för att hon också fick sig ett släng socker i ögat av mig, haha. För första gången i mitt liv sjöng Orup offentligt, inte alls så vackert som man skulle kunna tro utan kanske mest för att underhålla den munkälskande kön medan vi friterade och sockrade och chockladdoppade på löpande band.  För första gången i mitt liv hörde jag Mandy, med glimten i ögat, fråga en främling om han ville köpa sex(?) men glömde att tillägga ...munkar. Sex munkar. Mannen ser lite förbryllad ut, men svara ändå ja. Mandy ville säkerligen sjunka genom golvet, ner under vagnen och vidare genom jorden för att slutligen dyka upp i ching-chong landet Kina. Jag tycker hon borde hitta ett bättre raggningsställe eftersom hon också luktade munk för tillfället, men hon gav sig inte. En kille vill ge sitt nummer till henne men då vägrade hon plötsligt. Jag gav honom hennes nummer i smyg, tror att hon kan behöva det och hoppas nu på det bästa (-att hon låter bli att läsa min blogg idag alltså).

Idag ska jag packa ihop min sista kartong och lämna min sista lägenhet i Falun. Den första också i och för sig. Jag flyttar hem till mamma, på bestämd tid. Det är med blandade känslor, really. Jag har blivit självständigare än någonsin i min egen värld, har färdigställt mina egna regler och mina egna principer. Nu ska jag, åter igen, anpassa mig efter andra. Ändå ska det bli mysigt att tillbringa kvalitetstid med mamma i fyra dagar non-stop. Jag hoppas hon vet hur dagarna kommer sluta. Jag hoppas hon har räknat med att jag kommer vara antingen en svans eller en huvudbonad till henne de närmaste dagarna. Hoppas hon vet att hon kommer få hjälpa mig packa väskan, fast jag inte ens behöver hjälp, bara för att vi ska få en anledning att prata om ingenting speciellt. (Precis som på bilden, dagen innan Spanien). Förresten, det har hon nog räknat med redan - hon känner sin dotter bättre än någon annan gör, tjohej.