Den enda meningen i filmen som verkade vettig var den första och inledande: Det krävs 200 kilo för att krossa en skalle, men mänskliga känslor är bra mycket känsligare. Den meningen gav faktiskt hopp om en bra film, men icke. Den hade ingen handling, som sagt, men jag har ett svagt minne av att en kille stoppade tiden, klädde av tjejer i mataffären och målade av dem. Sen klädde han på dem igen och knäppte med fingrarna, vips så började tiden rulla igen och ingen märkte att världen hade stått stilla en hel eftermiddag. Den där killen verkade heltstörd. Jag ger en varning här och nu - titta inte på filmen. Om ni ändå hyr den nån gång, stäng av filmen efter den första meningen, för sen går det utför. Som ner för ett stup.

Nu ska jag iväg med min stjärna till Waynes, igen. Igen, igen igen. Jag sitetr där ofta och hoppas nu på att jag inte blir tjock. Med tanke på intervallerna alltså. Men jag kan inte låta bli. Jag skickade en förfrågan om fika och tjejsnack till Bellabu nyss, precis samtidigt fick jag ett sms från henne: "Waynes?" Haha, jag gillar den bruden. Vi tänker lika. Puss.

Ps. Jag och mamma ska springa The ING New york city maraton när hon kommer och hälsar på i november. Nedräkningen har börjat  - http://www.ingnycmarathon.org/ - men jag är bara lite nervös. När man ändå bor i New York kan man lika gärna passa på att uppleva så mycket som möjligt, känns det som. Ganska många stadsdelar att springa igenom. Ganska många mil att orka igenom. Det kommer bli kul. Iallafall de första två milen.