jag har gjort mycket mera än du vill veta
men det var länge sen
jag har ramlat runt igenom kärleksland
jag har brunnit en del och satt hjärtan i brand.
du, jag, brann. förut. long time ago, som man säger.
jag saknar förresten Mandy litegrann (även!)  idag.
ingen får mig att le lika lätt som hon. INGEN.

ps, jag längtar efter våren. och sommaren.
kanske mest Israel. om tre veckor är vi där. blandade känslor!
sen förväntar jag mig förmodligen ännu mer av united states.

brister. du är ingenting.
jag borde sluta jämföra med nr 1.
ingen kommer ändå nå upp dit.
till stjärnorna. till höjden av kärlek.
men jag har inte fått nog
av kärlekshelvetet
än. puss

Och därför måste jag leva livet fullt ut nu. jag måste ge det en chans. utan att tänka efter, helt utan varning. jag måste ge dig en chans att snurra mig runt runt runt. bära eller brista.

På hagagymnasiet gick det runt en halv tjej igår. inte speciellt bra.  jag är ledsen över att jag faktiskt var sjuk. och jag erkänner, jag känner mig halv utan dig också, Mandy. du anar inte hur stor del av mig du helt plötsligt har blivit. jag har ingen aning om hur det går på högskolan, om vi ska behöva gå skilda vägar. jag vägrar. (men jag längtar tills jag får spendera ett år i USA med dig!) det roligaste är ändå att "jag känner mig halv utan dig-snacket" inte är nått skämt. det är verkligen så. det har till och med 3b+m fattat. och frågar. mandy, vart är din andra hälft? -ja, hon är sjuk..  helvete. jag är ledsen om du kände dig ensam. men du vet vart jag finns. och jag är evigt tacksam över att du finns. här. för mig. i framtiden. du är en sån som är värd att bevara. en sån som är värd att sjunga för. så, till dig:

jag tyckte du var här hos mig
jag ropade men jag misstog väl mig
jag hörde inga svar
jag hittade inga ord
jag tror jag blev arg och slog sönder ett bord
(det är så tomt utan dig i min lägenhet!)
på riktigt alltså.

jag förstår inte hur sebastian kan vara så klok, men ändå så ung.
tack för att s¨nna som du finns. nu ska jag dansa. ragga och bugg. lovely.

men man kan gå ifrån, sakna ett tag och bli starkare. så gör jag. fantasi är vad vi vill ha, men verklighet är det vi får. det är skrattretande. livet känns både hårt och härligt. mest härligt. när jag strax efter midnatt berättade för Mandana om mitt fantastiska liv, som jag utan tvekan är otroligt glad över, då skrattade hon bara. men jag tror hon förstår. hon har blivit en stor del av mitt liv, genom dagarna (eller nätterna på jobbet, haha!). nöjd. men när mina tankar är krokiga och mina känslor krullar, då finns hon där.  tack. puss

för jag har alltid så mycket att säga.
och det är roligt att minnas livet.
fast just nu vet jag inte alls vart jag ska börja.
jag tror jag måste sova innan mina tankar blir klara.
och ringa caroline. hon är så lik orup. puss