Your style, your voice, your points of view

It's something about you and you dont even know it?
I could talk to you for days, you make me laugh one thousand ways.
And I realize, you fill me up, like hot water, in my tea cup :)

Löftet om en möjlighet är vackrare än allt annat.

Så sant som det var sagt. Jag hade en väldigt trevlig kväll igår och jag hoppas att det blir fler sådana dagar. Som om jag plötsligt kan flyga, wow. Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville, men nu skulle jag inte välja dem orden. Nu har jag ingen aning. Verkligen noll koll. Jag hoppas på nått bra. Nått bättre. Och jag tror verkligen jag är på rätt spår nu. Kanske en vacker dröm, men en dröm är en dröm likförbannat? Kanske inte. Låt mig ta reda på det!

Min mamma är på Åland nu, för att njuta av solen, havet och en hel del fotbollsfantaster. Jag kom på mig själv på bussen, att jag satt och saknade henne. Fast hon åkte i förrgår. Hon som tror att hon är coolast i världen för att hon precis fått en handdator genom jobbet. Jag antar att hon tog med sig den ännu denna gång, hon är liksom beroende, och jag hoppas att hon troget fortsätter att läsa min blogg, så hon vet hur det känns att lämnas ensam hemma i Sverige. Så hon förstår att nästa gång det bär av mot Åland måste hon boka en extra biljett. Det är tur att inte alla är på Åland. Tur att vissa finns inom gångavstånd. Tur att vissa är så bra. Mandy, my life would suck without you. Helt ärligt.

Torsdagar är tvättdagar

Vi checkade in min nya (ny och ny var väl lite att överdriva förstås!) tvättstuga igår kväll, och Orup utbrast när vi precis kommit ner för källartrappen "det här ser ut som en dålig skräckfilm". Jag blev lite skraj, kanske för att påståendet verkar stämma. Till viss del. Hon som brukar gilla att tvätta, gilla lugnet och lukten i tvättstugor, vet inte ens om hon är sugen på att tvätta längre. Hon är mörkrädd och har dessutom (förhoppningsvis) bättre för sig imorgon, om det går enligt planerna!

Idag när jag väntade på min buss som var försenad en halvtimme i ösregnet såg jag något jag skulle vilja kalla osmakligt. Ett par satt och grovhånglade på en bänk, smackade och hade sig. Verkligen kände på varanda, som om de aldrig gjort annat. Det var ganska irriterande, jag vet inte varför. Dessutom satt det där förbannat förälskade paret på den enda bänken som fanns under tak. Respektlöst om du frågar oss singlar! Är man kär förtjänar man lite regn. Jag som tvärtemot är en singel, vacker, tapper kvinna med mål i sikte fick stå där, ensam, när regnet skvalpade. Aj.

Eftersom vi pratat så varmt och kränkningar i skolan den senaste tiden så funderade jag även på det när jag stod där och huttrade i vårvärmen(?) i min sommarjacka. Kanske skulle man ta och känna sig kränkt för att tag? Vem mår dåligt av lite skadeståndspengar liksom? För tydligen får man skadestånd för allt man känner som kränkande, och ja, det känns fel att andra pussas som galna, näst intill äter upp varandra, när jag står och väntar på min försenade buss. Fy.

För övrigt, tack för en fin dag. Om 58 dagar tar jag studenten, mössorna har kommit, klänningen är hos skräddaren. Ikväll ska jag be till Gud och hoppas att han lyssnar  - jag skulle dö om han tillät det att regna den 5 juni!

Min älskade Mandy sa en dag:

"Jag var livrädd för att åka till Borlänge när jag var liten. Jag var rädd för några som kallade sig familjen  - de hemska. Jag var rädd för att bli skjuten. Jag fattade inte hur barn kunde växa upp här. Jag trodde alla var kriminella och att ingen hade jobb. Lina, jag var verkligen livrädd."  Gott skratt, Tack Orup.

Marcus om Orups härliga kommentar;
"Vi är skiträdda, vi lever i skräck!"


I learn the hard way,

that it broke my heart to know that I have broked someones heart.
Yes. Konstig känsla. Inget blir som förr, jag backar, aldrig i livet, i livet.


Kloka ord från en (ordagrant!) klok vän:

"Cutta inte direkt, minska succesivt. Annars funkar det aldrig". Nej, han verkar iallafall inte ha fattat. Det är pretty irriterade. Det som också är smått irriterande är att jag har börjat blanda svenska och engelska när jag pratar. Skriver. Lever.

Som om solen gick ner och aldrig vaknar mer

Han som förgyllde mina dagar. Han som alltid stod upp för sin mening. Han som kunde visa känslor som en bästa vän. Han som trodde att vi kunde rädda världen. Han som alltid skulle finnas där. Hon som är förbannad. Hon som är besviken. Hon som hade för stora tankar om honom. Hon som aldrig trodde på att helevet fanns. Hon som har förändrats. Hon som är alldeles för tolerant. Hon som skiter i det här nu.

Idag har jag lärt mig att framtiden är svår: När den absolut bästa vännen inte längre kan klämma fram ett litet jävla hej om man (mot förmodan) råkar stöta på varandra i en trist men gemensam stad känns livet ganska piss. Livet som nyss var rätt kul och ganska galet har plötsligt tappat sin glans. När samma hej (som tyvärr aldrig kom ur den glappkäft jag är van vid) blir så viktigt för en människa att det förstör dagen visar det hur graden av vänskap har förändrats. Försämrats. När man börjar säga "det vi hade" istället för att prata om det vi har snackar vi kanske inte ens om vänskap längre. Jag vet faktiskt inte. Jag kanske borde sluta hoppas att du blir ditt gamla jag, att det blir som det var. Jag vet inte det heller. Jag vet ingenting längre. Du kanske redan har förstör dig själv. Din personlighet kanske rasar samman. Den bra delen av dig iallafall. Förstörd, olämplig, kall. Olämplig som nån som förtjänar mig alltså. Den som jag skrattat och grinat med i flera år är som bortblåst och jag är inte en bästa vän längre. Det tar i att skriva det. Höjden av allt, jag vet att han kanske inte längre är en bästa för mig heller. Man kan inte ha en bästa vän som är förbjuden. Det funkar inte. Jag önskar att han hade fattat att det här sårade mer än nånsin. Allvarligt. Hejdå. Puss.

The worst is over now and I can breath again.

There's nothing left to learn, and no one left to fight.
Det känns jävligt skönt. Förlåt att jag svär ibland, gud.
Jag ska verkligen försöka sluta.

(Det är tur att jag inte är så bra på engelska svordomar, så jag slipper bli skyldig till att Aimee och David börjar svära. Höjden av allt vore väl ändå om dem började svära på svenska! )

Yeah, I failed somehow, but you know that I tried.

yes, jag är fortfarande det enda tidningsbud i hela världen som använder blinkers mitt i natten när gatorna fortfarande är totalt tomma har jag märkt. Det är smart att vara trafikvettig, i guess. Fast kl tre på natten spelar det tydligen ingen roll. Ingen kommer klaga om jag låter bli. Som kanske jag redan avslöjade, jag hoppade in i natt och jobbade lite. Vad gör man inte för en chef i nöd och lite extra klirr i semesterkassan, liksom? :) Jag har genom dagarna blivit bästa vän med SR vaken, på P3. Det är ganska roligt, och inatt pratades det om mina andra vänner på radion. Hannes, Helen och Orup. Och det är faktiskt helt sant, och ganska spännande. Jag tror jag råkade höra mig själv också, haha. Så kan det gå om m,an hatr tråkigt inpå småtimmarna. Hannes, jag önskade en låt till dig också, även om jag vet att du inte var vaken kl halv fem och lyssnade på den. Jag vet inte om du läser mig blogg heller, men om du gör det så kan du lyssna nu :) det ger fina minnen :)



Förresten så saknar jag er när jag tänker på er, så därför ska jag sluta tänka på er. Fast på måndag ses vi igen, och det känns skönt att veta. Tryggt.


Inkomstdeklaration är ett svårt ord att stava till :)

Specifikation, pensionskostnader och jobbskattereduktion också. Som du kanske förstår deklarerade jag min inkomst idag. Jag har jobbat mycket och tjänat mer, så om några dagar tar jag semester med min vän. Arlanda är en av mina favoritplatser i Sverige. Näst kommer Israel, som däremot inte är i sverige. Fast flyget går inte till det heliga landet denna gång. Påsklovet ska tillbringas på semesterort för precis den anledningen - semester. Slappa, sola, bada, köpa glass. För att inte glömma iste. Jag tror det blir en bra vecka. Jag gillar ju Orup. Och jag gillar sol. Puss.


The Koestler family ger mig ett leende på läpparna,

och kommer förhoppningsvis göra mitt liv i Usa till ett jävligt fint minne. Jag tror det. Aimee är nog den människa som får mig gladast i världen just för tillfället. Hon är fantastisk. Helt underbar. Jag blir galen när jag tänker på att det bara är April.  Wow.  http://www.facebook.com/home.php?#/photo.php?pid=1790493&id=1444719494


Jag släckte iallafall lampan, när världens släkte lampan!

Det tycker jag är bra. Men sen ångrade jag mig. Jag hörde en ingenjör prata på Tv'n om att det var värre att världen släkte ner sina lampor en timme och sedan startade dem, istället för att låta dem gå hela tiden. Det krävde mer energi att starta upp hela allt ihop igen, miljön förstördes mer av att alla startades om efter en timme, och då blev jag besviken. Mamma säger att det mest var symboliskt, detdär med world earthour, men de som tror de gjorde nått bra gjorde faktiskt inte det. De hjälpte till och förstörde miljön bara ännu lite till. Inklusive jag. Inte bra, även om jag inte råkar bry mig. Jag tycker det är synd att folk som verkligen vill bekämpa miljöproblem inte tar reda på sånt innan de agerar. Idioter.

Nu sitter jag och funderar över livet. Igen. En mycket dyster helg har snart passerat. Jag har haft verkligen jättetråkigt, till största del, även fast jag var en av dem som slapp högskoleprovet. Jag har bäddat min säng, diskat och jobbat, utan att ens fundera på varför jag gör det. Jag borde göra nått kul nu, leva livet litegrann. Förresten, Mandy, jag ger upp min dröm nu. Drömmen som jag skulle uppfylla innan studenten. Det är så jävla onödigt att jaga nått som är omöjligt att hinna ikapp, liksom. Jag ska börja på noll. Och ja, Pg ska verkligen verkligen försöka komma ihåg 'den hemliga boken' imorgon. Vi måste verkligen börja jobba. stenhårt, för livet är rått tråkigt right now. Snart ska jag och Orup iallafall till solen och värmen utanför Sverige, och ännu mer snart ska jag till dansskolan. Bra avslutning på en pisshelg.

Jag hatar att disskutera klimatfrågan.

Klimatproblemen är ingenting som jag vill lägga min energi på, helt ärligt sagt. Jag har annat att tänka på för tillfället. Men ändå pratas med om miljöförstöring vart jag än går. Hela veckan har det tjatats. Igår gjorde jag allt jag kunde för att strunta totalt i att miljön förstörs. Det kändes skönt. Jag fyllde hela badkaret med kokhett vatten, för att ta en onödigt vattenslösande bad. (såklart var det kokheta alldeles för kokhett, så jag fick vänta rätt länge). Sen slängde jag ett bananskal i brännbart.  Jag startade bilen utan motorvärmare och körde en ministräcka, som jag borde ha gått. Jag öppnade fönstrena och höjde samtidigt värmen i lägenheten. Bilen körde jag till Ica, där köpte jag jordgubbar och druvor odlade i svenska växthus. Jag satte igång vattenkokaren och tände alla lampor jag har. Tvn stod på stand-by. Datorn spelade musik. Jag är så trött på alla som bryr sig mest i hela världen om växthuseffekten. Jag blev sugen på choklad lite senare, men där använder jag iallafall mitt huvud. Hade jag köpt en chokladkaka, (vilket jag aldrig gjorde för att jag och Caroline har bestämt oss), så hade jag köpt en fairtrade. Jag bryr mig mer om att barn inte utsätts för slaveri eller barnarbete. Sånt är viktigt. Jag skulle ha köpt en fairtrade-choklad för att vara säker. För att slippa känna skyldighet till även det. Miljön är inte riktigt min grej. At all. Puss.

Hej Falun!

Jag ska testa mina vingar på annan ort tills sommaren kommer.  Mitt emot södra skolan, för den som vill hälsa på. Imorgon bor jag granne med Anton, mycket närmare Orup och ungefär ett stenkast från dansskolan. Om det är nån annan än jag som kastar, vill säga. Det bästa av allt är att jag tror det blir grymt bra. Jag älskar ju både dansskolan och Orup, och falun är ju fint i sig. Min näst näst näst bästa vän ska mandy få frakta till min nya gata, för hon är redan världsvan bussåkare och har tränat på att ta skit från arga förare ganska länge nu. Det är lika bra så, annars kanske jag kommer sakna henne, min super-cykel. Den har jag förresten lånat ut på obestämd tid till min bror, i sommar. Usch vad jag gillar min cykel alltså. Hoppas han cyklar försiktigt när han ska impa på brudarna. På tal om brudar så körde jag han nyss till ett gäng på andra sidan staden. Vi poppade musik och njöt av att vara syskon. Jag gillar han. I really do.  Caroline, ring mig - för jag behöver en vän som dig och lite flytthjälp imorgon. Puss.

Min åttaåriga lillebror är sötast i världen,

med vissa undantag. Idag lagade han fattiga riddare åt mig till frukosten. Puss på honom. Dessutom har han lovat att ta hand om mina blommor medan jag är i Usa. Gulligt erbjudande som jag tackade ja till. Hoppas bara han vet om det jag precis lärt mig - att blommor har känslor. Och det är på riktigt, och testat av forskare.  Blommor ger faktiskt utslag på elektroner om man behandlar dem illa, eller om man behandlar andra blommor på fönsterbrädan illa. Pretty awesome. Vet han det kommer det nog gå bra. Haha.

Nu har jag packat ihop hela min lägenhet i kartonger och möblerna har redan flyttat sitt nya hem. Till ett förråd. Jag hoppas dem får ruttna där i evigeter, att jag aldrig mer kommer hem till Sverige, mer än för att fira jul. Jag lämnar dalarna för att stanna. Borta. Innan juni kommer ska jag förhoppningsvis bo granne med Bergnils och dansskolan på Myntgatan. Kan bli ganska bra. Det finns hyreskontrakt att köpa på bokhandeln och kl fyra gäller det. Mycket som är bra finns i falun. Dansen - du - ni. Puss.

Jag är nervös, för i hallen står en halvtom resväska

- och jag är på väg till United States of America. Det är fortsättningen på mitt spännande liv som snart vuxen kvinna, puss. Jag har redan börjat fylla den. Väskan alltså. Det gör att sommaren känns närmare på nått sätt. Juni. Juni kommer bli en vacken månad känner jag på mig - studenten, tjugoårsdag, nationaldag haha, Usa och förhoppningsvis en skitsnygg amerikanare också. Tjolahopp.

hur kan en tjej som faller ner i ett kaninhål komma ut oförändrad? svar: det gör hon inte.

Bara tanken är svindlande svår, men det struntar jag i. Det känns ändå, trots allt,  skönt att vara nitton år, snart student och totalt fri - istället för 44 och kanske olyckligt gift och fast i en trist och grå vardag som är sig lik varje dag. Det skulle jag inte palla, så därför njuter jag istället över att kärleken går i botten och att dagarna till studenten börjar räknas ner. Men jag är fortfarande sugen på en japp som jag kanske aldrig kommer få. Jag funderade på att köpa en redan senare idag, men det skulle vara ett sätt att ge upp på, så jag tror jag låter bli. Jag gillar inte att ge upp. Jag ger det en vecka, eller högst två, sen är det kört. Då ska jag ge upp. Det blir mitt mål. Caroline, älskade du, förlåt om jag var och verkade grinig imorse. Jag var nog det. Alla som skickar sms till mig borde sluta med det, för det ger mig  förhoppningar som jag blir förbannad över. Sluta bara hoppas förfan.

Snart ska jag pysa iväg till dansstudion. Jag älskar känslan där. Jag gillar verkligen hela livet där. Allt känns fantastiskt, som att jag äger hela världen. Kanske äger jag hela min värld också. Min egen. Jag hoppas det.

´

Jag har tvekat och inte sovit en blund, nu är jag lika säker som jorden är rund.
(Allting bara snurrar när jag blundar, och det är dig det beror på).

Det sista jag behöver är någon som du.

Eller så kanske det rent av är så att jag behöver det? Jag kan medge att det inte är enkelt iallafall. Tankarna går framoch tillbaka, upp och ner, hit och dit. Jag blir helt förvirrad. Kanske är sådant som är enkelt vanligtvis inte längre enkelt om det är förbjudet?  Förbjudet förbjudet förbjudet, är förjävligt. Jag kan ärligt påstå att det känns fel, men ändå rätt. På nått jävla sätt ändå förbannat rätt. Trubbel.  Jag vet inte om jag ska satsa och riskera eller lägga ner och veta att jag kommer ångra mig när nån annan följer dig hem. Jag har egentligen ingen plikt, så jag borde göra som vanligt - lita på magkänslan. Det är min bonusmamma som har lärt mig det, och jag hoppas att hongjorde det för att det är ett bra knep. Jag är hur som helst  i ett pissdåligt läge nu. Dubbeltrubbel. (Jag vet att jag är galen som litar på mammor och magkänslor, men ingen kan slå mig på fingrarna här).


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0