Idag blir det Forsränning i en av Sveriges mest livfulla forser, med en järngäng! Vissa drar en "favorit i repris från 2008", men lillebror med flera är nybörjare och förhoppningsvis lite nervösa så här på morgonen. Mr Kratschmer har överansträngt sig och kommer inte paddla. Jag vet inte vilken del av kroppen som är överansträngd förstås, men jag hoppas att det är en paddlingsdel, för hans eget bästa. För hans rykte. Orup kommer också avstå, vilket jag nästan kunde ana. (För jag känner mina löss, jag) Min Orup i en våtdräkt var inte något jag hade räknat med precis, hon är fisförnäm och vill alltid vara snyggast i gänget. Hon ska alltid överglänsa alla med sin snygga outfit och sitt leende ovanpå det, vår egen babuschka. Gabriel fick en hjärtattack igår när jag berättade om Orups anledning till att vara hemma - med tanke på att hon för någon vecka sen hade skrattat åt honom, like hell, när han vägrade rulla runt i leran en natt påväg hem från Rådhusgården kunde han inte förstå hennes tanke där. Inte jag heller, om jag tänker efter. Hon som är så snygg i slimfit kläder borde passa på. Hur som haver, idag hoppas vi på solsken!
Jag satt i morse och filisoferade om livet i USA, tills att en ganska fruktansvärd rubrik dök upp på min snygga nya plattskärm med varningastext; Missing children in Chappaqua. Länk till missingkids.com. (ALERT! Have you seen these children?) Can't belive my eyes. Chappaqua, lilla söta Chapppaqua, min blivande stad? Ska mina barn också försvinna, herregud, ska jag sitta och stirra på Aimee och David vareviga sekund för att behålla dem och jobbet? New York är New York, men oh my god, kommer jag att fixa det här? Jag börjar trivla när jag hittar en sida med ungar som varit borta sen milleniumskiftet. Stora som små. Klickan man vidare på missingkids.se kan man välja om man vill söka i kategorier - "barn som tros ha försvunnit i syfte att sälja sexuella tjänster, barn vars föräldrar också är saknade eööer barn som försvunnit av normala orsaker". Om det känns bättre kan man söka på försvinnande-datum. Hade jag varit anhörig hade jag nog oroat mig mer för vilken kategori som min vän skulle hamna i, än vad som hade hänt, men tanka på kategorinamnen. Kategorierna är riktigt skrämmande. Det finns väl förfan inte "normala orsaker" gällande kidnappning. Som förälder hade jag tvekat starkt på om jag ens velat tryckas på kategorien "sexuella offer" - kategorin där man sorteras in om man troligen blivit kidnappad i skäl avatt tvingas sälja sex. Jag hade spytt. Jag spyr nästan nu. Jag börjat tveka på Amerika som fan fan fan. Jag vill inte leva i en stad där grannbarnen kan försvinna vilken dag som helst.
och jag måste börja med att säga tack till alla som deltog i gårdagens förhastade kvällsplaner. Detta kanske är en av mina sista tjejkvällar som ung, dum och oerfaren av livet så jag är otroligt nöjd med en otrolig kväll. Nästa gång dessa tjejer samlas för en kväll med totalt pojkförbud och endast tjejsaker är jag förhoppningsvis inte lika oerfaren längre. Jag hoppas jag har lärt mig en del av livet då. Nånting förutom att det är härligt, hårt och svårt, för det är saker jag redan har genomskådat. Jag hoppas att folk fortfarande kan kalla mig ung och dum, men aldrig mer oerfaren av livet. Nu har jag 9 dagar kvar i mitt hemland. Tufft i två betydelser. (Tufft-jobbigt och tufft-coolt).
Du tror att jag är hjärtekrossaren myself. I hög grad. Att jag alltid är boven i dramat. Till viss del kan jag inte ens förmå mig att neka det, för visst har jag krossat en hel del hjärtan under mina dagar. Om och om igen. Jag vet inte hur jag beter mig, men lyckas med det mesta gör jag. Även detta. Pojkar kanske inte heller vet hur dem gör, men även krossaren krossas ibland. Jag flyger alltid för högt utav mina egna förväntningar, och då går det som det går också. Krossad mot asfalt så många gånger om. Jag räknar inte ens längre. Känslan har blivit allt vanligare och jag känner igen den på långt avstånd nu. (Precis som jag känner igen Orups vackra konturer när hon står i Sågmyra och vinkar till mig i Falun) När jag lyckas på riktigt utan att bli krossad känns det som om nått fattas. Ta död på dessa fördomar, för jag fattar inte hur ni kan tro att jag jämt är the mean girl. Jag är ändå ganska snäll av mig. För det mesta. Sen finns det alltid undantag. (Ps. För en gångs skull behöver inte G ta åt sig, haha. Bara så du vet, grabben) Puss. (Det får du ta åt dig av, om du vill).
Are you scared to know that you'r always om my mind?
Jag hade varit rädd som fan. Ingen vet hur det kommer att sluta. Men den som ger sig in i leken får leken tåla, så idag ska jag fråga dig om du håller med mig i mitt påstående; I krig och kärlek är allt tillåtet. Jag sitter och väntar på att telefonen ska ringa. Om du inte ringer snart kommer jag aldrig mer svara.
När du frågar mig om jag är kär (upp över öronen) så kommer jag garanterat att svara nej. Jag glömde nästan bort för att tag att allt det vackra är kort, men nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Fördel/nackdel. Dessutom är jag avslöjad och snart grillad på grund utav mina fantastiska fotoskickligheter, för Gabbe började (precis som alla andra) läsa favoritbloggen.
Igår när jag och min vän, Ödlan, satt på ingarvet och häckade kom vi fram till en sak gemensamt: Vi är båda trötta på att inte förstå oss på män av alla dess slag. Män som egentligen inget kan, och män som får oss på fall hur lätt som helst. Ingen av universums damer verkar förstår hur de gör, men på nått sätt känns det som att alla män vet hemligheten. Som om de går efter en manual. Vi ville vända om och göra nått galet. För en gång skull, skulle jag ha tillagt om det var sällan det hände att vi gjorde nått galet. Cyklarna parkerade vi mitt på stan, mitt i regnet. Vi rotade förtvivlat i psykologihyllans virrvarr men hittade ingenting. Eller jo, vi hittade en efterträdare till boken alla charmiga män har kommit över, trodde vi. En fortsättning av samma författare, kallad spelet. Fortsätter rota. Vart fan fanns "the game" nånstans? Vi började tröttna på vad vi trodde var efterföljaren men började ändå läsa på baksidan av den, precis som alla alltid gör. Hej, glödlampa! Spelet betyder ju "the game". Jag står ovetande med boken vi letar efter i handen, och har gjort det de senaste tio minuterna. Jag kanske inte är så smart som jag tror. Jag borde kanske inte läsa boken after all. Den kommer ställa till det för oss om jag ska tro på Albins ord. Boken är svår och man måste vara klok. Men hr svårt kan det vara? Jag smakar på orden. Niel Strauss. Sen betalar vi. Igår började vi med tre första kapitel i en stekhet bastu. Nu är jag säker på att fler än man tror har läst denna idiotiska bok. Noggrant.
Orup avfärdar mig precis hela tiden idag, fast hon är helt betydelselös på jobbet idag. Hon gör verkligen ingenting. Ändå säger hon hela tiden "vänta, håll kvar vid din tanke" varje gång man försöker få ner henne på jorden och kontoret. Just nu sitter hon och förstör mitt rykte på facebook. Jag måste då och då fråga mig själv - vad är det som händer? Tack älskade du.
Splitter på grund utav att Orup precis svepte förbi mig på detta förfärligt långtråkiga jobb och slänge mitt vattenglas i golvet. Tidigare idag vickade hon ut ett annat, till bredden fyllt med vatten, över precis hela mitt skrivbord. Hon är fantastisk, den där bruden. Ändå kände jag för hämd. Jag hällde en slurk vatten över henne nyss, när vi sprang förbi varandra i fikarummet. Sen kom the boss. "Vem har hällt vatten över dig? Lina? Jaha, ja man kan tro att hon är full, men det är bara en vanlig hjärnskada". Så kan det gå, han känner till mig och mitt egendomliga beteende och drar med än ofta skämt över det hela. Nu sitter Orup och dregglar över en passionerad krönika hon flitigt följer varje vecka i Sofis mode, jag måste nog gå och väcka henne ur hennes dagdrömmandet så hon slipper bli avskedad innan hon knappt blivit anställd.
Sen, utöver kaosen på jobbet så är det kaos i mitt huvud. Jag ska berätta, så håll hårt i närmsta vän. Om omöjlig, sträck dig istället efter ett bord. Det är kanske ännu bättre egentligen. Bord står stadigare än vänner after all. (Fast ingen står stadigare på jorden än Orup, hon har så stora fötter). Whatever, lyssna. Jag vill inte flytta. Eller så vill jag. Eller så vill jag inte. Men kanske så vill jag. Fast ändå inte. Snacka om att det går som ett pendeltåg innanför pannbenet. Jag hatar att säga "jag vet inte", men jag har tammefan ingen aning. Jag skulle hellre slänga mig utför ett stup än att gå och sakna något som Sverige. Någon i Sverige. Antingen så borde jag låsa in mig i min lägenhet tills flyget flyger så jag slipper binda starkare band är jag redan gjort, eller så borde jag binda band som tusan så jag har ett återvändo i september 2010. Panik panik panik, 12 dagar svischar förbi. Det känns både hårt och härligt. Kvällen skulle bli toppen om jag spenderade den som i Mandys fantasi. Som i mandys påhittade rebus här nedan, jag nyss fick lösa. (Klicka för att få ett gott skratt) För att klargöra en gång för alla bara- han med vingar är en ängel från bibeln, det syns. Nästan. Gabriel. Övriga frågor om denna händelserika dag i form av bild hänvisas direkt till Orup, på [email protected]. Puss.
Om (jag säger om) man kan bli kär i så pass hög grad att man som människa blir odödlig, så känner jag för att bli kär i den graden nu. Swing life away.
Fast jag redan var ganska mycket försenad så sitter jag nu hemma och väntar på min försenade bror som blivit arbetskarkoman. Plötsligt funderar jag på hur våran myskväll kunde bli inplanerad så tidigt på kvällen, när han ändå inte slutat jobba än. Rasmus är inte den klokaste jag vet. Jag hade kunnat tjyvstartat myskvällen på annat håll om jag visste om att min bror blivit så stor att han jobbar över flera timmar varje dag. Så nu sitter jag här, allena, och funderar på att ladda hem en film, men nej, det är ju olagligt. Fast i och för sig så gör många olagliga handlingar så min olagliga handling kommer bara bli en i mängden. Jag är ganska säker på att det är olagligt att använda sig utan boken "The game" i samband med dejtande, bland annat! Annars borde det vara. Jo, mr, det där var en pik. Godnatt.
Jag sa hejdå till pappa med familj igår. Vi ses om minst 14 och högst 28 månader. Känns tomt. Efter en timme ringde pappa med gråt i halsen. Det var en hemsk känsla. Det absolut värsta är att familjen inte är de enda jag kommer sakna. Det finns mer. Jag är en riktigt dålig tajmare. Familjen kommer jag saknar på ett sätt, en saknad tillsammans med en trygghet. När jag kommer hem kommer de fortfarande älska mig lika mycket som när jag åkte, där varav tryggheten. Andra saknader kommer finnas på ett helt annat sätt, ett läskigt sätt som jag är rädd för. Vissa känslor kanske kommer suddas ut genom året. Jag hade inte känt för att svalna ett år, by myself, och längtat när jag försvann, om jag varit er. Jag hade tröttnat. Det är precis det jag är rädd att folk ska göra. Tröttna på att sakna och skjuta undan känslorna istället för att minnas och sakna. Glömma bort vad vi hade och hur vi kände varandra innan jag flydde. Jag har aldrig varit så här skraj förut. Egentligen vill jag väl åka också, leva min dröm, men det är mycket som tar emot nu. Plötsligt finns det så mycket jag inte vill lämna och låta falna, så att säga. Jag trodde aldrig att det skulle komma tillbaka en våg av känslor så snabbt. Helvete.
Det finns bara ett enda skäl till att detta inlägg kom till - jag vill kunna kolla på dessa två underbara bilder precis när jag vill, vart jag än är nånstans på hela jorden. Bilderna förbjöds nyss på facebook, av denna vackra man, och för att inte riskera min framtid så gav jag upp. Tog bort dem. Det kan vara värt det. Blogg passar bättre, för än vet han nog inte att min blogg har precis nytt rekord i läsare. Granterat, han är inte en av dem som läser. Då hade jag varit precis lika stekt som mr är på bilderna, om inte värre. After all, min sommar blir great. Jag hatar att två veckor bara består av fjorton dagar. Åt helvete med den som kom på hur lång en vecka skulle vara. Var det gud, hej? Jag tror inte på gud förresten. Har aldrig gjort. Kommer aldrig börja tro. Det finns bara en gud jag tror på. Nedan. Puss.
och känner mig fortfarande sömnig. Huvudet håller sin inte riktigt på min hals som det brukar, det bara vinglar fram och tillbaka. Huvudvärken kommer smygande. Ögonen ser inte riktigt lika klart som de brukar. Jag är yr. Allt detta var dessa tre sista dagar värt. Really. Sen i onsdags har jag haft tre toppendagar.
Om några minuter stölvar min pappa förhoppningsvis in i huset, han är redan försenad. Jag följer med i en kokhet bil, mer mot poolområdet på pappas gård. Måste träna inför Usa hur det är att ha en pool som utsikt från rummet. Och simma lite. Om nån söker mig under helgen, så vet ni vart jag finns. Jag tar mig och min bikini söderut. Men längtar tills jag kommer hem, också. Puss.
på Lugnets utomhusbad idag. Solen värmde, vattnet var bra mycket varmare än i en sjö och jag hade galet bra sällskapet. Gabriel med syster, tack för en fin fredag. Jag kom nyss på att jag inte har ätit någonting alls sen Gabbe lagade kyckling igårkväll och inte sovit mer än två timmar på två dygn, men ändå mår jag så bra. Som om jag levde på solenergi och vatten. Kallsupar från poolen och en del från faluns dricksvatten med smak av koppar som jag otroligt nog börjar vänja mig vid.
15 dagar. Imorgon sticker mamma och co till Danmark. När de kommer tillbaka är den 7 dagar kvar. Därför bjöd mamma mig till Borlänge och Domnarvet idag, på middag. Mysigt värre. Hade jag inte spenderat min kväll här med dem jag älskar mest så hade jag garanterat känt för att spendera den framför en halvtaskig komedi, med ett trevligt sällskap och en påse honungsjordnötter. Minus nötternas, som inte ens är goda. Ju närmare avskedet kommer, ju mer börjar jag tveka. Är det just i denna stund i livet jag vill lämna allt jag har? Har jag inte redan allt jag behöver? Lever jag inte redan i min dröm, så säg? Är detta inte riktigt jävla bad tajming att flytta på? (jo, det är det). Borde jag ta mig i kragen, sluta tänka på vad jag kanske kommer sakna och missa? Åka utan funderingar. Jag kommer snart sätta mig på planet men på nått sätt så känns del mer fel idag är förra veckan. Jag kan inte förklara mig ordentligt nog men jag skulle nog säga det som så - jag har precis hittat allt jag nånsin drömt om. I alla meningar, so far. Det är ganska förvånande hur det fungerar, hjärtat. Jag blir helt skakis. Min arm luktade inte mig själv imorse när jag vaknade. Det gör den inte nu heller. Jag vet inte varför men det känns great. På riktig allvar så vill jag att den aldrig ska sluta såhär. Jag trivs med det. Dig. Wow.
Kvällen började mycket mysigt och precis som planerat: Pyjamasbyxorna var på sin plats, vi åt middag som allas våran Kratschmer lagat, vi genomgick intressanta samtal om boken "The game" som man kan plugga in om man vill bli dejtingproffs och slutligen blev det filmvisning på filmduk. Strax efter midnatt avvek en de av pyjamasgänget och försvann till vännen som satt på andra sidan stan och trånade, andra fortsatte myspys. Det blev ingen "snurra flaska" som jag hade hoppats, men en hel del sanningar smet sig ut ändå. På gott och ont. Jag fattar ingenting idag. Imorse när jag vaknade och under några sekunder fick lov att fundera vilka armar som låg överallt omkring mig fattade jag ännu mindre. Sen kändes det bra igen. Inte så förvirrat. Faktiskt bättre än på länge. Jag tycker det är fel att behöva dölja känslor för att tillfredställa andra. Det känns inte ok. Det skulle vara ett av alla miljoner sätt man kan ljuga på. Vilken otur att hjärtat är så jävla skört, så att säga. Jag hatar att det finns tumregler, samtidigt förstår jag varför dem finns. Jag hade inte velat leva i en värld utan dessa regler iallafall. Var gränsen för denna orimliga regel går får man bestämma själv. Nu vet jag att vi tar en liten risk, yes - men jag kan inte sova och får inte benen att stå still. Det kan bli svårt att dölja om man vet vart hjärtat vill. Så jag får lita på magkänslan, det är mitt motto. Det kan aldrig gå fel.
men på nått sätt lyckas du alltid charma mig. Nu gör du det igen. Jag trodde ett misstag var påväg rakt emot mig, men det kanske var ett misstag att tro att du är ett misstag. Jag äger 18 sommardagar idag och jag skulle gärna ha fler i en svenska sommardröm om det är du som drömmer samma dröm, men vem säger egentligen att det behövs fler än så för att falla. Falla fritt, känna känslan. Jag måste verkligen försöka komma ihåg att det aldrig är längre tillbaka än dit. Really. Fancy free, babe.
Mitt hemliga uppdrag, som Mandy kunde döda för bara för att få veta, gick i lås. Jag gjorde allt för att få henne att tro på min lögn, och plötsligt stod vi utanför bion utan att hon hade en minsta aning. Som du förmodligen förstår så var vi på en Sverigepremiär en onsdagskväll. Mr Harry P. En film som bara var halvbra. Jag hade inte förväntat mig mer heller. Jag hade bara förväntat mig att Orup skulle bli glad och lite överraskad. Det blev hon. Det är inte många som har lyckats få henne att grina men igår grät hon som en snorunge inför publik, mitt ibland alla lyckliga människor på gatan. Hon är så pinsam.
Efter den halvbra filmen med den helbra vännen fortsatte vi till ett riktigt toppenhak. Det var den andra Harry(s) denna kväll. Många vackra människor var ute denna julinatt för att dansa in sommaren och vi gjorde likadant. På Rådhusgården med Akdogan och Gabriel slutade vi. Att vi satt kvar längst av alla tills det höll på att bli morgon och någon skickad hem oss var inte förvånande. Det var en riktig toppenkväll och jag hoppas resten av mina kvällar denna sommar bli exakt lika härliga.
Kanske för att hon är den gulligaste jag vet. Nyss tillägnade hon en låt till mig och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan henne kommande år när jag tänker på att alla hennes gulliga gester inte kommer finnas där varje dag. Jag älskar hennes dumma ideer (bland annat att vi ska mörda nån för att få stadigt sällskap? För jo, Anders Eklund gjorde det och se, han lyckades hitta nån som älskar han. Det står i Aftonbladet idag. Jag fattar inte hur folk gör), jag älskar hennes leende som liknar en ödlas (se bilden ovan!), jag älskar hennes breda ordförråd som hon inte ens själv förstår sig på (Anekdot, agorafobi, sporadisk, rajgera, matrona?), jag älskar att hon skrattar när hon gråter och jag älskar att hon blir glad så fort igen när hon blir sur, för annars skulle det sura hålla i sig ständigt, hihi. Hur som helst har hon rätt när hon påstår att inget kommer stoppa oss nu. Se och hör.
