för jag tål inte att se er två tillsammans :)
Nej, jag pallar det bara inte, så är det. Puss.

Inatt sov jag under bar himmel för första gången i mitt liv. En sovsäck, gott sällskap och världens bästa väder gjorde min dag igår. Tack tack tack för en ganska grym upplevelse, dock lite myggig. Jag vet inte riktigt, men myggbett kanske är en del av tjusningen i samband med att endast sova i sovsäck under stjärnorna. Helst inte.



Idag var jag ut med båten, mamma med familj igen. Mormor var också med, det märktes ganska tydligt, för varje gång vi gasade på lite för mycket för en pensionär så hörde man ett vilt skrik från passagerarsätet längst bak! Det var ganska underhållande, hon gick nästan upp i fallsett. Morfar Leif skrattade som en tok. Det var soligare än soligast idag och har man inte sett en livs levande kräfta förut, varsågod nu. Nu ska jag åka till Anton och tittan på film och vila min hud. Godnatt.

Dagen började med strålande sol, fastän klockan bara var halv sju, när jag trampade iväg till jobbet. Lunchdejten med Isabelle var också superlyckad och tack och lov delar hon mitt salladsbar-intresse fullt ut. Vi köpte jordgubbar också. Och pratade minnen. Mitt fyraårsminne är hennes tvådagarsminne, vilket gav oss goda skratt och badhumör. Det var mycket glada folk på stan, och det blev ganska trångt. Jag tror de var glada för att det var sol och seasidefestival, men jag kan inte vara säker. Tillslut hade vi tagit oss genom hela falun stad, och landade på bojsenbeatch. Jag hade förväntat mig varmare vatten, men direkt då vi hade doppat oss förstod jag varför det bara var barn som badade helvilt. Jag kommer inte ihåg hur det var, men det ser ut som att barn inte känner hur kallt vattnet faktiskt är, mitt i sin livfulla lek. Hur som, det var inte badvärme nog att faktiskt leka i. Ett dopp, ett sim till bryggan, men inte lek - där gick gränsen, hur varmt det är var när vi på förmiddagen längtade dit. Jag har köpt en gul bikini, och jag lyste verkligen upp rejält, men jag blev brun. Mamma med familj ringde och tjatade (eller skröt)n  om sin nya fina snabba sportbåt lite senare, och på kvällningen hämade de upp mig vid källvikens båtbryggor. Jag hade en fantastiskt trevlig kväll på självaste Runn, jag blev så gott som frälst och jag har ett nytt krav på min blivande och framtida man: Han måste älska att åka båt som går fortare än alla andras. För då kan jag njuta, och bygga bränna. Förresten, dagen idag gav mig bästa student-brännan så nu är jag nöjd.

Nu ska jag gå och möta Orup vid busshållplatsen eftersom hon har det sämsta lokalsinnet i världen. Vi ska äventyra natten i sovsäck, under bar himmel. Jag vet inte var hon fick den ideen ifrån, men det låter perfekt. Nu måste jag verkligen springa, så jag inte tappar bort henne. Puss.


Isabelle är en fantastisk tjej, tack för idag.´Snart ses vi i Usa, älskade du.


Min lillebror en härlig dag. Puss puss puss på er och sommaren.

Idag var det sista riktiga dagen i skolan, och jag hade nog börjat grina om det inte hade suttit så många klasskompisar till mig runtomkring. Det sorgligt att det faktiskt är slut, totalt over, om precis en vecka. Idag om en vecka är jag inte student längre, nej minnsan, då är jag så gott som arbetslös. En sån sak som arbete har ordnat sig på ett ganska fantastiskt vis, men värre blir det med klassen. Jag kommer sakna några som fan fan fan, andra kommer jag kanske glömma bort namnen på. Finns man inte med i min minneslista över människokunskap-09 om tio år så kan man inte ha gjort ett så speciellt gott intryck på mig, at all.

Jag har träffat Mandy i flera dagar denna vecka, ja faktiskt varje dag. Antepante har också varit med. Vi är ett fint litet gäng vi tre. Grillning, myspys, fiske, nattbad, film, och mera grill -  det blir aldrig natt, aldrig totalt mörkt och man får svårt att sova när solen skiner in bakom gardinen- det är sommarens charm. (Att inte kunna somna alltså. Jag är verkligen den ultimata sommartjejen och jag älskar det här).

Orup är bland de bästa jag vet, det måste jag erkänna. Henne har jag roligast med, men henne gråter jag också mest tillsammans med. Jag tror den lilla, lilla, lilla vänskapen vi från början hade har växt till nått större än jag nånsin ens hade kunnat önska mig. Hon är fantastisk. Det är också fantastiskt hur hon drar sina jämförelser -  denna handlar om kärlek och pojkar, för er som inte förstår hennes kloka ord. "Det är gott om bottennapp här märker jag. Hittar jag tillslut nått så är det småfisk. Jag vill inte ha nån jävla mört som simmar omkring, jag vill ha en riktig gädda!" Jag tycker iallafall hon är söt som jämför livet som singel med livet i sjön.

Nu ska jag förövrigt bjuda på en släng av härliga sommarbilder, som kommer från stunder som har fått gett min sommar 2009 en härlig början. Det är härligt att livet bjuder på så mycket härligheter. Idag fick ajg en present av min mamma - en handbok om New Yorks sevärdheter. Nu vet jag vart jag ska hitta min första jazzklubb och jag vet vart vilken glassbar som kommer bli höstens last. Det är härligt att det snart bara är 50 dagar till mitt flyg går.

Det är nog det enda som behövs sägas idag.

Du säger att egentligen är det nog därför
som du råkade falla för mig, en kort stund.
ja det måste nog vara därför, säger du
"för honestly honey du är inte my kind of girl at all,
du liksom driver iväg, eller hoppar, eller skuttar,
virvlar värre än en hurricane, du är så jäkla jobbig"
visioner, revolutioner - och aldrig en tyst minut.
(för du kan faktiskt aldrig hålla käft, lina!)
och jag instämmer helt men tänker inte förändra.

men jag tror att jag måste börja hoppas på något annat. Kanske blir någon av dagarna mysiga, kanske går hela planen åt helvete. Jag känner på mig att den här helgen kommer bli av blandade känslor - besvikelsen över den korta tiden som aldrig räcker till och lättnaden över att den saknade är i närheten. Jag vet varken vad jag ska tro eller känna, men jag vet att det som jag känner nu är saknad, glädje och förkylning.

Kvällen började ganska jättedåligt. Inget gick som det skulle, jag var förbannad. Jag skrek på Linus (förlåt, förlåt, förlåt!) och grinade på Orup. Sen cyklade vi dit ändå, och det var fantastiskt roligt. Sen blev jag stämplad på foten och när jag märkte att det blödde på grund av nån tjejs förbannade klackskor så då blev jag förbannad igen. Sen dansade vi hejvilt hela resterande natten, och jag tror alla trivdes rätt bra. När det stängde bar den hemåt på cyklarna, men hem kom vi aldrig den dagen. Anton bjöd på flädersaft som inte gick att motstå så i köket satt vi fyra stycken i några timmar med småprat och skratt. Vi pratade om viktiga saker, och mindre viktiga saker. Några av oss följde Antons tips om att börja leva livet, iallafall året, i celibat. Leo sa att han gör allt för att inte leva i celibat. Senare på natten/morgonen somnade vi i sängen som var ganska rymlig, allihopa. Vissa skeda och andra inte, med tanke på  konsekvenser. Kvällen slutade förvånande. Inte alls som jag tänkt. Inte heller som en mardröm, men som en ganska obehaglig dröm ändå. Det gav verkligen en konstig känsla. Jag älskar att se mina vänner trivas och le, fast det var en obehaglig syn, det var det. Klockan 1 dag 2 vandrade vi hem och Mandy tyckte det kändes konstigt att komma hem i klackskor och klänning vid lunchtid. Jag instämmer. Godnatt.

I helgen lämnade jag in mitt sista arbete som jag kommer göra inom gymnasietiden. Caroline ringde upp mig efter att hon skickat sitt, lite smått besviken över att hon inte tagit vara på det ögonblicket, för herregud, det var ändå sista gången på Hagagymnasiet. Jag berättade för henne att ett sånt ögonblick kanske inte är så mycket att ta vara på, jag hoppas att det kändes lite bättre för henne då. I går fick jag och Orup våran efterlängtade gyminstruktion där vi köpt träningskort vilket resulterade idag med världens träningsverk i vaderna. (ja, jag hade så mycket kramp i benen att jag föll ihop i vardagsrummet inatt när jag vaknade. benen kunde inte riktigt bära mig vilket förvånade mig, för tjejen, vart tog dansbenen vägen?)

Nu är jag påväg till stan för att träffa min älskade vän åter igen, för vi ska hyra film, åter igen. Jag börjar bli en hejjare på att hyra film, märker jag. Idag blir det Bert-maraton, för det var längre sen. Nyss såg vi "whar happens in Vegas"  för den gör min förbannat glad och pirrig i magen! Jag vill vara störtkär, vild och galen. De sistnämnda kanske jag aldrig kommer ifrån förstås, men resten möjligtvis. You are like 10.000 spoons, when i need a knife. Puss.

jag kommer ihåg skolstarten 1995, och jag kommer minnas studenten 2009,
så länge jag lever.  ps, kolla in min gulliga bror bakom den orangea gubbens ben.

Jag klarar inte av alla kloka val. Jag måste gasa mot branten, öka i kurvan och ge lite till om vägen känns hal. Och jag är aldrig tyst. Och du är underbar, du är den bästa i världen, sånna människor kan jag inte klara av.  Thats it. Det är jag. Och du är faktiskt den underbaraste jag vet. Jag önskar att jag levde i ett oförbrukat liv. Att jag var 15 år och aldrig hade varit i närheten av kärlek. Det hade varit en känsla av blandade känslor. Två sidor av samma mynt, bra och dåligt.

Jag sitter för tillfället i en stad som känns som hemma. På en altan som känns som hemma, i en gungstol som känns som hemma. Jag tittar ut över en swimmingpool som också känns hemma. Fotbollarna och växthuset på gården känns som hemma. Att min lillebror nyss sparkade en fotboll rakt genom växthuset känns också som vanligt, som hemma. Jag tror att denna helg kommer bli mycket mysigare än många andra helger, men jag måste erkänna att jag samtidigt känner för att ta mitt träningskort och träna tills jag spyr eller kanske dansa vildt hela natten tillsammans med vänner och vänners vänner.  Jag har ingen aning. Nu ska jag gå ut i solen innan den försvinner. Puss.

skulle man kunna tro, men så är inte fallet. Jag är rätt så säker på att det är lika långt, vare sig det blåter med, mot eller åt sidan, men att cykla hagagymnasiet-mellsta-norr amsberg-övermora-medväga-domnarvet-ornäs-torsång-hagagymnasiet i motvind var döden. Dessutom hade jag en kärringhonda med barnstol, vilken agerade vindmotstånd under precis och exakt hela färden, förutom den delen av vägen då Orup lät mig cykla på hennes blå cykel.  När jag kom hem och berättade om min cyklande dag idag för min lillebror fick jag höra att hans ben hade burit han i joggingtempo i nästan två mil samtidigt som jag, Orup och cykeln kämpade genom borlänges utkant. Jag kände mig inte så där jättestolt längre men jag är glad att vi gjorde det. Även detta ska jag berätta för mina barnbarn, om jag inte glömmer bort det tills dess.

Nu sitter jag på en stol på ett bibliotek och bläddrar i Svea rikes lag, den är ganska tung, ganska tjock och luktar som en bibel. Sidorna är dessutom lika tunna som en bibels, vilket ger ett intryck av en bibel, fast det är sveriges lagbok. Jag ska lämna in ett examensarbete i en fördjupning om marknasdföring av alkohol, men min juridiska handbok på 1253 sidor räckte inte så nu har jag hittat en lagbok med varenda jävla lagtext i världen att bläddra i. En tant hjälper min kopiera men jag tror hon tror att hon vet hur man gör, för hon verkar inte veta att hon gör rätt iallafall. Det går långsamt och den gamla lagboken gör min förvirrad med alla sina paragrafer och lagnummer. Nu kommer tanten med 1994:1738, 4. kapl. Tack tack tack. Juridik, jag älskar dig. Puss på mig och mina läxor.

Det har varit en mycket intressant dag idag, det måste jag nog bekänna. Det har hänt en hel rad med oväntade saker, och jag är förbannat trött på mina klasskompisar för att vara så ärlig som jag bara kan. Jag är trött på alla klasskompisar förutom Orup, vill säga - hon är solstrålen på Hagagymnasiet och på nått helt galet sätt så gör hon mig förbannat jävla glad varje dag! Det ska på många vis bli skönt med student och ett kapitel avslutat, men jag kommer sakna vissa mer eller mindre. Orup kommer ligga högst på min lista över saknade, det känner jag på mig redan nu. En annan liten filur jag också saknar är min vän Hannes. Jag vet inte alls vart han har tagit vägen med månaderna som gått, men jag har iallafall fått en sak förklarar för mig genom denna lilla tragi - kärlek gör dig blind. Jag trodde inte att han av alla människor skulle bli blindast av oss alla och jag hade hoppats på att han hade blivit kär en annan tid och i en annan tjej, för min egen skull. Ibland skulle jag vilja vara gud. Eller ödet. (Jag tror inte att du läser min blogg Hannes, för jag tror inte att du bryr dig längre, men om du gör det så vill jag bara säga att du inte är välkommen på varken min 20årsdag eller min student, tragiskt nog. Jag hade bjudit dig om jag inte varit dömd till döden då, men jag vet hur det blir, så jag tänker låta bli. Snart går inbjudningarna iväg med posten till näera och kära och det är sorligt att det som är adresserat till Uppsala aldrig kommer skickas, men mamma tröstar. Hon har lärt mig två viktiga saker idag; 1. Framtiden är svår utan din bästa vän vid din sida. 2. Vänner kommer och vänner går men de som redan har gått kanske kommer tillbaka en dag om de får vettet tillbaka. Puss på det och puss på framtiden.

Inatt badade jag naken, i närheten av Källviken skulle jag gissa utan att veta överdrivet mycket om Faluns gator, på en strand jag aldrig förut sett. Jag satt kvar på en parkbänk i den blöta sanden ganska länge, fastän det blåste kallt emellanåt. Det var fullmåne och skenet var starkare än förut, så det gav lite stämning. Att jag badade naken var ju också en del av upplevelsen. Alla borde testa nakenbad (för det är ganska härligt), men jag rekomenderar en annan månad än maj. Ett tag funderade jag på om det verkligen var tillåtet att springa runt på en strand spritt språngande, men sen funderade jag om och kom på att inte jättemånga sitter vakna och kikar ut genom sina fönster mitt i natten i förhoppning om att få syn på en brunare kropp och en vit stjärt. Hur som helst, det var fantastiskt roligt och detta är troligen ett minne som jag kommer att kunna skratta åt om 40 år eller så. Mina barnbarn kanske också skrattar om jag berättar med inlevelse om hur vasst gruset var när fötterna domnat av, hur jag snubblade till i panik i vattenbrynets kalla vatten och fick grus i munnen och hur jag fantiserade på vägen hem att en polis skulle stoppa mig i en fartkontroll, tvinga mig att kliva ut ur bilen och då få se hans grimage när han inser att jag faktiskt var påväg hem i bilen helt naken. När historien förs vidare kommer jag nog utesluta några små obetydliga detaljer.

Imorse när jag vaknade tog jag ett ganska lätt beslut och slutade mitt dejtande rätt så snyggt. Min morfar köpte ett måttband till mig igår och uppmanar mig att klippa av en centimeter för varje dag som New York närmar sig. Det är 86 centimeter långt nu och det är den extremt korta biten av ett tvåmeters långt måttband som fick mig att hajja läget - det är dax att fly fältet snart och jag vill inte behöva lämna någon på flygplatsen i tårar. Den enda som kommer få tillåtelse att gråta den dagen är min högst älskade moster, mer pallar jag inte. Om mamma bölar kanske jag ställer in, så hon får låta bli. Mitt liv är ändå ganska bra, äventyret fortsätter och jag har köpt ett gym-gympa-dans-spinning-kort på friskis nu. Jag hoppas att dessa hemska maskiner med tyngder och springband med kalorimätare får mig på andra tankar. När någon random frågar mig om ett halvår hur det är med mig och min nya del av livet, om jag mår bra och trivs, vill jag kunna svara "jag lever livet som i mina drömmar".  (If I can make it there, i'm gonna make it anywhere!) Nu ska jag kämpa på på jobbet de sista timmarne och sakna Orup som sitter på tåget till stockholm. Puss

och jag gillar verkligen att läsa, men att läsa under press har aldrig varit min grej. Jag har en tegelsten som ska vara avklarad på en vecka, och ibland undrar jag faktiskt hur svensklärare tänker. Om de ens tänker, och isåfall med vad? Jag vet att jag borde fortsätta att läsa nu, men jag vet också att jag har annat på att-göra-listan idag. Jag borde börja med juridikfördjupningen, jag borde packa väskan inför kajak-och-övernattning med skolan och med start imorgon bitti, jag borde handla matsäck inför dessa fantastiskt regniga dagar i kajaken som jag har framför mig och jag borde verkligen ringa min värsta ovän - folktandvården. Ändå är jag om tio minuter påväg med lillebror till fotbollsträningen. Det haglade nyss och jag tyckte verkligen att han skulle strunta i fotbollen idag men han svarade bara "tror du de riktiga sverigespelarna struntar i träningen bara för att det regnar eller?" På det svarade jag att det faktiskt haglade, men han kontrade med nått i stil med "Ååååh, Lina, du kan ju ingenting. Tror du man blir proffs av att strunta i träningarna eller?" och med det vann sexåringen våran diskussion om fotboll och hagel. Jag ger mig och jag tänkte ändå läsa min tegelsten medan han tränade så det passar rätt bra, även om det inte känns så lockande att stå på en lerig gräsplan när det regnar, right now. Ikväll ska jag och Orup springa band och träna armar, jag hoppas hon vet att jag redan har träningsverk. Puss. 

 

 

Once in your life you find someone who can turn your world around. Jag hoppas att tiden "once in my life" är påväg snart. Jag är otålig och tycker oäkta känslor är tråkiga. Det är kanske en av mina sämsta egenskaper. Och att jag aldrig nöjer mig med var jag har. Bara vad jag inte har.

Igår var det sol och idag är det sol. Sommaren är nog snart här nu. Det känns så. Det var 28 grader i skuggan i går, dock mitt på dagen då solen stod högts och stekte mest, men heeej - vi är fortfarande i Sverige! (Även om vi inte tror det, för det känns som Spanien!) Jag tror inte det blir bättre än såhär. Höjden av lycka.

Idag ska jag, direkt efter jobbet, köra skogsstig ut till stugan. Jag ska bada lite med Anton, för Marcus säger att det är kallt men skönt att bada i Maj månad. Sen ska jag grilla korv och kanske följa ett tips jag fick av Orup idag: klä av mig naken och sola på taket! Puss på det.