Den enda meningen i filmen som verkade vettig var den första och inledande: Det krävs 200 kilo för att krossa en skalle, men mänskliga känslor är bra mycket känsligare. Den meningen gav faktiskt hopp om en bra film, men icke. Den hade ingen handling, som sagt, men jag har ett svagt minne av att en kille stoppade tiden, klädde av tjejer i mataffären och målade av dem. Sen klädde han på dem igen och knäppte med fingrarna, vips så började tiden rulla igen och ingen märkte att världen hade stått stilla en hel eftermiddag. Den där killen verkade heltstörd. Jag ger en varning här och nu - titta inte på filmen. Om ni ändå hyr den nån gång, stäng av filmen efter den första meningen, för sen går det utför. Som ner för ett stup.

Nu ska jag iväg med min stjärna till Waynes, igen. Igen, igen igen. Jag sitetr där ofta och hoppas nu på att jag inte blir tjock. Med tanke på intervallerna alltså. Men jag kan inte låta bli. Jag skickade en förfrågan om fika och tjejsnack till Bellabu nyss, precis samtidigt fick jag ett sms från henne: "Waynes?" Haha, jag gillar den bruden. Vi tänker lika. Puss.

Ps. Jag och mamma ska springa The ING New york city maraton när hon kommer och hälsar på i november. Nedräkningen har börjat  - http://www.ingnycmarathon.org/ - men jag är bara lite nervös. När man ändå bor i New York kan man lika gärna passa på att uppleva så mycket som möjligt, känns det som. Ganska många stadsdelar att springa igenom. Ganska många mil att orka igenom. Det kommer bli kul. Iallafall de första två milen.

I min nya hemstad finns de mest aggressiva bilförarna, hörde jag på radio. De som tutar mest, de som skriker mest, de som svär mest, de som har mest bråttom, de som tror att de alltid har företräde och de som tränger sig i bilköer. Jag hoppas mr och mrs Koestler vill följa med mig på en provtur, innan jag slänger mig ut i storstadens vimmel och trafik alléna. Det skulle vara snällt. Jag börjar bli skraj. Inte bara för trafiken, dock.

Jag satt nyss och läste en kär(?) väns gamla blogginlägg, och fick lov att låna rubriken - för ärligt, ibland är jag en idiot. Precis en sån där lagom idiot som gör lagom idiotiska saker. Som igår. Jag var en hemlig vän, i hemlighet. Jag trodde att denna sommar skulle bli precis som förra sommaren och sommaren innan det, innan igår. Jag kanska har fel. Jag hoppas jag har fel som fan. Dagen är som sagt en hemlighet men ändå kanske den bästa dagen på länge. Jag vet inte varför det känns så bra, fastän det är ett stort jävla svek alltihopa, men Orup frågade igår varför jag vad så glad, vad jag log åt, hela tiden. Jag funderade. Jag vet inte, inte säkert, men jag kan ana. Jag anar att det var för goda minnens skull. Och ett fint sällskap under dagen.

Idag vad jag och lunchade med Isabelle på cafe kompis, det var mysigt som vanligt, för hon är en mysig tjej. Vi pratade Usa-planer och tittade på showskolans uppvisning. Hur det än börjar så slutar det alltid på Waynes coffée. Dennis kom också dit. Jag älskar smoothie, i really do. Jag kollade på bokhandeln också, frågade efter en barnbok på engelska, och kassörskan frågade om jag ville ha en bilderbok. En bilderbok? En bilderbok på engelska? Hm, hon var inte den smartaste jag träffat.

Lite senare hände en annan komisk sak - en tjej ropade efter mig "jag har strular med din lillebror". Jag visste inte riktigt om hon pratade med mig, men jag var den enda i sällskapet som hade en lillebror så jag chansade. "Oj, va bra, roligt för dig, haha" klämde jag ur mig. Sen skrattade tjejerna. Hon som tydligen hade strulat med min bror var ganska söt. Eller väldigt.

För ett tag sen kom mamma hem från Barcelona, jag älskar att ha henne hemma igen. Jag har ingen aning om hur jag ska klara 13 månader uten henne. Fy. Mina bröder går runt i huset nu med varsin barcelonatröja på sig. Jag hör spanska kampsånger överallt, barceloooooona, barceeeeeeloooona, bar-ce-lona! Barcelona! På mammas solbränna ser man att semestern har varit fantastisk. Leendet avslöjar faktiskt också en del. Nu ska jag gå och ge henne en puss och försöka övertala henne om att köpa en weekend till New york så jag slipper sakna henne så mycket.

Nyss kom Rasmus och knackade mig på axeln. Han ville bara ge mig en försenad tjugoårspresent. Jag fick en Naomi Campbellparfym. Med prislapp. Det märks att han har fått en riktigt jävla lyxjobb, haha. Och att han gillar att shoppa i huvudstaden i solsken. Tack tack älskade du, nu luktar jag som himmeriket och som Cat deluxe with kisses. Nu ska jag ut och charma grabbarna med min fantastiska lukt. Tack igen. Puss på dig min älskade! <3

Igår eftermiddag när jag satt på en bänk i lekparken (vid alkishusen för att min bror mot mammas vilja påstår att det är roligaste lekparken och därför vill leka där) så hörde jag nått helt jävla sjukt, ursäkta språket. En unge på 4 år som Anton tydligen kände igen från hans tidigare dagis sa de mest facinerande orden som år fyraåring kan säga. Han inledde med "Hej Anton din blådåre, känner du igen mig och min kompis Dilan?" Som storasyster tappade jag hakan och funderade på hur en fyraåring kan komma ihåg ord som blådåre. Vet han verkligen var blådåre betyder om det stämmer att han är fyra år? Vet jag som är tjugo år ens vad det är? Den irriterande lilla fyraåringen fortsatte med "Du kullade mig nästan, jävla helvete jävlar". Hakan var nu halvvägs ner till marken. Han svär mycket, tänkte jag. "Cykla fortare om du ska kunna ta mig, Anton din jävla fitta". Nu skrapade den i gruset. Hakan. Jag som trodde att cykelkull var en relativt lugn lek.  Jag minns att jag tyckte det var kul med cykelkull när jag var sådär 6 år, men tycker Anton som är 6 år idag att det är kul med cykelkull? Det värsta som kunde hända på 90 talet när man lekte cykelkull var att man ramlade på slirgruset i en kurva när man var nära på att bli kullad, och skrapade upp handflatorna. Idag är det åskådarna på bänkarna i alkislekparken som får de värsta skrapsåren. På hakorna. Världen 'r inte som den var, utan annorlunda. Det går inte mot det bättre precis och jag förstår varför mamma föredrar lekparken mitt i vårat bostadsområde framför alkishusens nyrenoverade klätterställning.

Isabelles och min fika igår var fantastisk och ganska långdragen. Jag tror vi satt där i närmare tre timmar, men utsikten var ju inte helt fel, om vi säger så. Många snyggingar fikar på Waynes Coffee. Jag är trött efter nattjobb och säger saker som jag inte menar. Det stället till det i mitt huvud att vara vaken på natten och sova på förmiddagen. Mitt språk blir omvänt och orden bara ploppar ut ur munnen och plötsligt sitter jag där och funderar om det verkligen var jag som sa det där jag nyss hörde n¨ån säga, hm. Detta resulterade iallafall igår i en oförklarad mening som lyder exakt sähär - "Åh, jag blev jättesugen på Adam när han hämtade vatten". Att Adam är är snygging kan man inte bortfärklara men grejen var den att jag blev sugen på vatten när Adam hämtade ett glas vatten till sig. Isabelle skrattade och jag skrattade.

Senare inatt, efter jobbet, var hjärnan fortfarande inte riktigt som den skulle, vilket gjorde att jag skrev ett sms samtidigt som jag cyklade. I vanliga fall hade jag varit mer försiktig, och väntat med sms-skrivning tills min cykling från jobbet var över, men idag skrev jag samtidigt. Det var ett sms som handlade om väldigt intressanta saker så jag fick bråttom och svara. Jag cyklade in i en stolpe, (Ni vet, en vanlig hastighetsskylt) och vurpade rätt rejält. Jag visste inte om jag skulle skratta åt mig själv som är så klantig eller grina för att mina byxor blev trasiga och förstörda. Jag gjorde inget av det och fortsatte cykla hem. Styret är snett och jag får lov att svänga vänster hela tiden för att komma rakt fram. Ska jag till vänster får jag göra en helsnurr på styret. Nästan. Tack för mig. Godnatt.

Imorse när jag vaknade låg mitt täcka på köksgolvet, vilket betyder att det under natten har tagit sig rakt igenom hela min lägenhet. Jag undrar om det tog sig dit med eller uatn mig. Antingen är jag en galning som lämnade jag det där med egen vilja eller glömska, eller så är jag ännu galnade och tror att det gick dit själv. Till köket alltså. Dessutom utan att jag märkte att det försvann. "När man fyller 20 börjar det gå utför" hörde jag när dagen började närma sig, och jag tror det stämmer. 

Min födelsedag var helt perfekt. Tack alla ni som förgyllde den. Jag skrapade, mot min vilja, 26 lotter från Ica Maxi, men vann bara småpengar. Jag trodde att jag skulle bli miljonär på spel, för en gångs skull- helst nu när det går åt helvete i kärleken liksom. Jag fick blommor som jag givetvis började nysa av, och massvis med ballonger av Orup. 20 stycken för att vara exakt. När jag fyller 21 ska jag få 21 ballonger. Tårtan glömde vi att äta. Allt var toppen och det enda som hade kunnat göra dagen bättre var om Hannes hade varit med som den gamla goda vän han varit, men det var han givetvis inte. Mandy sa nått klokt om det igår, kanske det klokaste hon nånsin sagt. Iallafall en väldigt bra och väldigt sant replik: "Det ni hade var speciellt, jag vet, men med tiden kanske han har övergått från vän till bekant?" Jag kom på att det var så jag skulle kunna beskriva det som blivit mellan oss. Vänskap till bekantskap. Jag skickade ett sms till han och frågade om han tyckte samma sak. Han svarade inte. Jag är inte ett dugg förvånad. När jag åker till staterna vill jag att det ska vara som vanligt. Jag vill veta att jag kan ringa hem till en bästa vän och gråta, om jag behöver. Veta att nån kommer trösta och peppa på. Veta att nån verkligen bryr sig i att man saknar svenska ord och lingonsylt. (För det finns väl inte lingon i amerika?) Jag vill att nån ska förstå mig när jag ringer hem, utan att jag ska behöva förklara. Det gjorde han. Nu finns det andra som gör det. Tack för att ni skiner upp mina dagar, tjejer.

För ett tag sen befriade jag min älskade bror från världens hemskaste barnvakt - farmor från Solna - eftersom mina föräldrar är i Barcelona och softar utan oss. Han blev överlycklig, och vi cyklade och köpte glass. På vägen hem kom Mermin på mig, när jag cyklade med cykelhjälm på huvudet. Jag tror jag ska ringa och förklara läget - jag försöker vara en bra förebild för min lilla, men ack så stöddiga, lillebror - men han kommer bara svara "Haha, det brukar låta så, Lina". Jag ska ändå ge förklaringen ett försök, så slipper jag bli mobbad på 20 år senare klassträffar med gymnasieklassen, hm.

Idag tror jag att jag har fått en ny last, som kommer bli sommarens värsta - värren än jordgubbar med mjölk till och med - nämligen körsbär. Bigaråer för att vara exakt, det lärde Hannes mig förra sommaren en fantastisk dag på Gröna Lund. Det är iallafall godare än livet, och kommer bli min död (ärligt talat alltså, eftersom jag egentligen är allergisk och det kliar som fan i halsen nu, haha).

För ärligt, jag gillar inte folk som köper ut till minderåriga och det kommer jag stå upp för i hela mitt liv. Ni får väl för fan vänta tills ni fyller 20. Ett tips till mig bror, som ännnu inte är inne i alkoholträsket:  Det blir mer spänning att dricka systemsprit ,när man äntligen fyller, om man inte redan gjort det i flera år, så bry dig inte om att fråga sin syster om utköp. (eller nån annan heller för den delen). Så, det rådet tror jag han kommer följa ganska noga, han är duktig han. Trots allt är vi ganska lika :)

Hur som helst -  födelsedag - och jag skulle få en tur i världens (iallafall borlänges) finaste cab på min födelsedag, men jag antar att chaffis i form av en mycket god vän kommer fälla upp taket som vanligt och skylla på spöregn och att den "skitdyra klädseln" blir förstörd eller nått. Vi får göra nått annat skoj, jag fyller ju ändå 20. (Vilket i och för sig inte alls känns nå vidare speciellt speciellt, eftersom jag sitter på jobbet nu och dessutom jobbade inatt också). Jag försöker spara ihop till en rejäl resekassa, så nu underhåller Ingela Plingela mig med nått tok från hennes tid, vilket är ganska roligt. Jag presenterar härmed "släng dig i brunnen". Se och njut - 

 

är en bra beskrivning på min torsdag. Det verkligen öser ner, men jordgubbar i mjölk med socker på ger mig ändå sommarkänslorna tillbaka. Dessutom ger regn stressade människor tillfälle att sitta ner och titta på klassiska filmer som man nästan hade glömt slutet på, så jag gillar det. Iallafall lite.

En sak jag funderade lite på idag när jag satt med Orup och lillebror och åt glass var det här med kärlek. Inne i mitt huvud hörde jag samtidigt Håkans röst- ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nån som tar mig någonstans-  och kom på att kärleken precis har tagit mig nånstans. Faktiskt så har den snart (om 52 dagar) tagit mig till en annan kontinent. Hade det inte varit för en gammal och lycklig men ändå olycklig kärlek så hade jag förmodligen inte valt att börja mitt nya liv i NYC i slutet av sommaren, nej, jag hade suttit kvar på min stol i Falun och varit samma gamla tjej, med humöret som ständigt svajjar, i flera år. Så jag får tacka dig min vän, gamla kärlek och pojk, för snart kommer dagen då jag förmodligen skriver ett blogginlägg där rubriken lyder "Hejdå Sverige", om jag känner mig själv rätt. Nu ska jag och Anton åka och bada, tvillingarna Barkar Andersson gjorde mig så avundsjuk igår att jag idag följer samma spår. Dyk och våg. Hej. Puss.

och då tänker jag inte göra det heller. Bara lite. Vädret är spöregn, och skolavslutningen var spöregnig. Men mysig. Minsta bror hade första avslutningen med skolan - han var stolt och glad. Jag älskar den lilla kotten och han är mycket möjligt den jag kommer sakna mest från andra sidan jorden, typ. Om några minuter ska jag ska ta min telefon, en kopp te och grodan och sätta mig i soffan och mysa. Det är mysväder. Dessutom är det mysigt med mysiga känslor, right. Jag har länge, ja faktiskt i flera månader tänkt att erkänna sanningen, du är ganska bedårande, så nu är det gjort. Man får tillbaka på de flesta handlingar man utför. Sånt är kul och ger mig sånna där pirriga känslor, även om det inte borde. Puss.

känns rätt okej. Det är synd att det är så många dagar kvar tills man är där, mitt i storstadens virrvarr. Jag längtar efter att bo i en stad som aldrig sover, som aldrig tackar nej till lite äventyr, som aldrig släcker skyskrapornas lampor. Det är 55 dagar kvar idag.

heter en bok som jag läser nu. Den boken tillhör mitt bokpremium från studentdagen, som delades ut. Puss på en superbra bok som ger mig minnen och skratt. Idag stod det i tidningen om vilka stipendier som delats ut. Jag tänker sätta mig i solen om några minuter och läsa klart de sista kapitlet. Sen ska jag fundera över livet och kanske ringa nån jag tycker om. Idag är ju trots allt min första dag som arbetslös. (Fast det kanske inte räknas som arbetslöshet om man början jobba på sommarjobbet redan första kvällen som arbetslös?) Vad vet jag. Solen skiner iallafall.

I lördags var jag och min Månz-Zelmerlöf-älskande-bror på Måns Zelmerlöfkonsert och det är förundrande hur glad en sexåring kan bli av en kram och en autograf av en idol.

Jag och många andra i klass M grät, men det var nog inte så konstigt. Alla dessa tårar hade inte en jävel kunnat hålla tillbaka. Avsked är så sorgliga. Texten som Åsa tackade av oss med var en låt vars namn är solkräm. Jag hitta bara orginalklippet men svenska texten var grejen. Njut. Skratta. Det gjorde jag.



Kära elev i avgångsklassen: Använd solkräm! Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det vara solkräm. De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskare, medan resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna snåriga erfarenheter.

Jag ska dig mina råd nu. Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar. Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, alla möjligheter som låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut. Du är inte lika tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi. De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådan du aldrig ens brytt din oroliga hjärna med, sånna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg tisdag.

Gör en sak varje sak som skrämmer dig. Sjung. Var inte vårdslös med andra människors känslor. Tolerera inte nån som är vårdslös med dina. Använd tandtråd. Slösa inte tid på avundsjuka. Ibland ligger du före ibland efter. Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv. Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar. Om du lyckas, tala om för mig hur du bar dig åt.

Behåll gamla kärleksbrev, släng gamla kontobesked. Stretcha! Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv. De intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet det fortfarande inte. Få i dig mycket kalk. Var snäll mot dina knän. Du kommer att sakna dom när dom är sönder.

Kanske blir du gift, kanske inte. Kanske får du barn, kanske inte. Kanske skiljer du dig när du är 40, kanske dansar du fågeldansen när du fyller 75. Vad du än gör, håll inte på och beröm dig själv för mycket, men var inte heller för kritisk. Hälften av dina val är tillfälligheter. Alla andras också.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den, eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin kommer att äga. Dansa. Även om du bara kan göra det i vardagsrummet.

Läs instruktionerna, även om du inte följer dom. Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful. Lär känna dina föräldrar. Du vet aldrig när de är borta för alltid. Var snäll mot dina syskon. Dom är den bästa länken till det förflutna och troligen dom du kan lita på mest i framtiden.

Lär dig att vänner kommer och går men kom ihåg att hålla fast vid dom bästa. Arbeta hårt på att minska avstånden både geografiskt och i huvudet, för ju äldre du blir, desto mer behöver du dem som kände dig när du var ung. Bo nån gång i en storstad, men flytta innan du blir hård. Bo nån gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk. Res.

Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar: 1. Priser kommer att gå upp. Politiker kommer att luras. Även du kommer att bli gammal. Och då kommer du att fantisera om att när du var ung, då var priserna rimliga, politikerna storsinta och barn respekterade de äldre. Respektera de äldre.

Räkna inte med att någon annan ska försörja dig. Kanske kommer du att ha sparpengar, kanske gifter du dig rikt, men du vet aldrig när det ena eller andra tar slut. Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid 40.

Var noga vems råd du följer, men ha tålamod med vem som ger dom. Goda råd är ett slags nostalgi. Att dela ut dom är som att gräva fram det gamla ur sophinken, torka av det, måla över de dåliga sidorna och återanvända det för mer än det är värt. Men tro mig vad det gäller solkrämen.

men det känns ändå förjävligt bra. Det är väldigt sorgligt också tycker jag, och det läste säkert varenda jävel i tidningen att jag hade råkat sagt i intervjun med Borlänge tidning, men det är faktiskt blandade känslor. Absolut främst känns det bra att aldrig mer behöva gå tillbaka till Hagagymnasiet, värsta skvallerhaket i staden. Att slippa allt skitsnack och alla fjantar. Många kommer jag sakna, det märks redan nu. En söndag kväll och jag hade med glädje gått till skolan imorgon. Caroline, Mia, Denise, Johan A, Johan F, Nermin, Rickard, Thimmy - ni var liksom fantastiskt allihopa på ert eget sätt. Ibland kommer jag nog tänka tillbaka på tiden mer er och börja störtgrina.  Hur som helst så tog det slut i fredags, jag grinade när Åsa läste hejdå-talet för oss i klassen, jag grinade när jag fick rosen av Andreas och jag grinade när jag fick ett stipendium för "mycket goda studieresultat" nånting. Kvällen led mot sitt slut även om ingen av oss ville att dagen skulle ta slut, jag hade fantastiskt roligt och inte förrän jag hade tagit taxi hem och klätt av mig naken märkte jag att min tidigare helt kritvita klänning skimmrade i en rosa nyans för att nått gammalt ragg hällde en hel cider över mig på S2, att min mössa var grön efter kullebyttor i parken och att mina skavsår faktiskt inte var så stora som de kändes när jag vandrade iväg mot pizzerian efter mycket dansande. Idag sitter jag och tittar på mina fantastiskt fina presenter jag fick av min fantastiskt fina släkt och jag blir helt rörd. Halsbandet jag fick av min moster kommer alltid vara med mig, det är en present given av kärlek. Blommorna som är miljoner hänger på tork men jag hoppas de inte torkar sönder för de vill jag ha kvar, kunna titta på senare i livet - och minnas en värdefull kväll med skratt och tårar.

Imorse när jag vaknade gjorde jag nått jag aldrig i mitt liv gjort förut. Jag tog min valsedel och min mamma och gick och röstade i Euparlamentvalet. Det kändes ganska häftigt att faktiskt få vara med och bestämma vilka som ska styra Eu. Jag pratar inte om mitt val i valet, för det har en vis man lärt mig att inte göra, men jag vet att jag röstade med magkänslan. Man ska alltid lita på den. Då kommer livet bli bra, eller så går det åt helvete. Jag har ingen aning.

Magkänslan har också gjort att jag imorgon eftermiddag ställer mig vid riksväg 70 och tar mig med liftning neråt i landet. Det blir nästan som en roadtrip och mamma är orolig men Orup har lovat att ta hand om mig i veckan. Min enda lediga vecka innan jag åker till New Jersey och detta lyxiga hotell -  http://www.starwoodhotels.com/sheraton/property/photos/index.html?propertyID=151#photo_section_0Link






 

och det känns förjävligt bra! Och förjävligt sorgligt. Idag har vi fixat flaket så det är helt klart, lagat maten så den är helt klart och nyss kikade jag med mormor så hon inte hade glömt att göra världens godaste marängtårta.

Gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist gustaf nordkvist

Yes, om ni undrar varför det står Gustaf Nordkvist precis mitt i mitt inlägg nu så beror det på att jag nyss lämnade datorn för att äta middag med min nyss hitkommna morfar, och det gick som det gick när lillebror fick syn på ett tillfälle att förstöra! Han är ganska fantastisk han, men han missar min student för fotbollen, buhu. Men - ärligt - hur jävla kul är väl inte en fotbollscup, förresten? Sånt minns man sen unga dagar. Nu ska jag plåstra om mina skavsår och testa student-sminkningen. Önska mig lycka till imorgon, håll tummarna för regnfri dag, och puss på er.

Ja, det är den, och den har börjat fantastiskt, helt kanon faktiskt. Med undantag. En sak jag inte kan förstå mig på är folk som är fulla som försöker spetsa nykteristers drinkar, för att se hur människan i fråga blir med alkohol i kroppen. Jag kommer kanske aldrig förstå mig på folk som försöker få nykterister att dricka sprit i smyg. Och ja, jag blev riktigt besviken, när detta hände. Är man 20 år (om 11 dagar!) och för flera flera år sedan har bestämt sig för att inte använda alkohol, känns det löjligt att någon försöker ändra på det. Är man 20 år vet man vad man vill. Jafan, jag vet hur jag vill göra och jag har vetat det i många år. Att mina privata "spetsare" dessutom vet vart jag står och hur jag vill leva mitt liv ändå försöker sätta sig emot mina värderingar blir ännu mer irriterande. Det är riktigt barnsligt att tro att det är okej att supa ner nån, vem fan det än är. Det är löjligt att man i framtiden ska behöva känna sig orolig för att nån häller i alkohol i den alkoholfria drinken när man är bland vänner. Herregud vi är snart 20 år allihopa, lägg ner nu. Såhär beter sig inte vänner?  Ni kommer ändå aldrig se mig full. Jag är för skarptänkt för det och jag hade redan för länge sen förväntat mig detta på studenten. Det är ju förbannat trevligt att jag råkar höra en genialiska idee om vodka i saft, för nu vet jag hur vi står och vilka jag kan lita på. Eran stil passar mig inte alls och jag är förvånad över att jag inte blev mer arg än jag blev. Det hettade till när jag vaknade idag istället, förmodligen ville mitt undermedvetna inte förstöra en förövrigt trevlig kväll.

Sen sov hon hos honom? och det är väl ganska normalt att tjej sover hos pojke, egentligen. Jag vet inte varför det tar emot egenligen. Varför det gör (nästan iallafall) lite ont att tänka på det. Vetskapen av sanningen. Helst hade jag sluppit den informationen. Jag brukar inte be mina vänner gå bakom ryggen på mig men, nästa gång får ni gärna låta bli att fråga om jag ska med för jag vill inte veta att ni ses. När ni ses. Umgås, ja absolut, men gör det i tystnad. Jag tänker ändå inte följa med er mer :) Ni får ha ert själva. Jag är en känslig jävel, tro det eller ej.

Hur som helst, på fredag tar vi studenten, igår började festen. Nermin spydde i Carros knä och Fredrika är för liten för krogen. Det var mer eller mindre kaos, men kvällen var av värde. Det här är en vecka jag kommer minnas ch ikväll fortsätter det på Harrys och hos vår kära mentor! <3

för jag tål inte att se er två tillsammans :)
Nej, jag pallar det bara inte, så är det. Puss.

Inatt sov jag under bar himmel för första gången i mitt liv. En sovsäck, gott sällskap och världens bästa väder gjorde min dag igår. Tack tack tack för en ganska grym upplevelse, dock lite myggig. Jag vet inte riktigt, men myggbett kanske är en del av tjusningen i samband med att endast sova i sovsäck under stjärnorna. Helst inte.



Idag var jag ut med båten, mamma med familj igen. Mormor var också med, det märktes ganska tydligt, för varje gång vi gasade på lite för mycket för en pensionär så hörde man ett vilt skrik från passagerarsätet längst bak! Det var ganska underhållande, hon gick nästan upp i fallsett. Morfar Leif skrattade som en tok. Det var soligare än soligast idag och har man inte sett en livs levande kräfta förut, varsågod nu. Nu ska jag åka till Anton och tittan på film och vila min hud. Godnatt.

Dagen började med strålande sol, fastän klockan bara var halv sju, när jag trampade iväg till jobbet. Lunchdejten med Isabelle var också superlyckad och tack och lov delar hon mitt salladsbar-intresse fullt ut. Vi köpte jordgubbar också. Och pratade minnen. Mitt fyraårsminne är hennes tvådagarsminne, vilket gav oss goda skratt och badhumör. Det var mycket glada folk på stan, och det blev ganska trångt. Jag tror de var glada för att det var sol och seasidefestival, men jag kan inte vara säker. Tillslut hade vi tagit oss genom hela falun stad, och landade på bojsenbeatch. Jag hade förväntat mig varmare vatten, men direkt då vi hade doppat oss förstod jag varför det bara var barn som badade helvilt. Jag kommer inte ihåg hur det var, men det ser ut som att barn inte känner hur kallt vattnet faktiskt är, mitt i sin livfulla lek. Hur som, det var inte badvärme nog att faktiskt leka i. Ett dopp, ett sim till bryggan, men inte lek - där gick gränsen, hur varmt det är var när vi på förmiddagen längtade dit. Jag har köpt en gul bikini, och jag lyste verkligen upp rejält, men jag blev brun. Mamma med familj ringde och tjatade (eller skröt)n  om sin nya fina snabba sportbåt lite senare, och på kvällningen hämade de upp mig vid källvikens båtbryggor. Jag hade en fantastiskt trevlig kväll på självaste Runn, jag blev så gott som frälst och jag har ett nytt krav på min blivande och framtida man: Han måste älska att åka båt som går fortare än alla andras. För då kan jag njuta, och bygga bränna. Förresten, dagen idag gav mig bästa student-brännan så nu är jag nöjd.

Nu ska jag gå och möta Orup vid busshållplatsen eftersom hon har det sämsta lokalsinnet i världen. Vi ska äventyra natten i sovsäck, under bar himmel. Jag vet inte var hon fick den ideen ifrån, men det låter perfekt. Nu måste jag verkligen springa, så jag inte tappar bort henne. Puss.


Isabelle är en fantastisk tjej, tack för idag.´Snart ses vi i Usa, älskade du.


Min lillebror en härlig dag. Puss puss puss på er och sommaren.