Idag fick jag mitt första myggbett och det känns bra
När man får myggbett är sommaren påväg. Och när sommaren kommer fyller jag 20 och tar studenten. Dessutom flyger jag, helt ensam och i förtvivlan över just det, till Nordamerika. Jag hoppas verkligen flygresan går snabbare än 10 timmar, inte en chans att jag pallar en hel dag på flygplan själv. Det känns som dålig skräckfilm, precis som Orup brukar säga. Men när jag väl landar kommer jag bli glad över att ha fixat det, även om Newark flygplats kanske gör mig smått förvirrad. Jag drömde om Usa, Aimee och David en natt för några dagar sen. Det var en fin dröm, och det bästa av allt är att den fina drömmen kommer bli en fin verklighet inom snar framtid!
I söndags var mina danselever fantastiska, och jag är grymt stolt över dem. Allihopa. Jag tror att nästan varenda kotte dansade på takt och hur mycket mer kan man begära av de underbara små pluttarna som bara står och ler hela tiden? Hihi, lycka. På söndag som kommer är det dansuppvisning och det bli också fantastiskt. Jag ska idag klippa ut minst 20 propellrar till mina "Karlsson på taket" -elever, lovely. Snart ska jag och Marcus luncha på stan, mys. Hejdå. Puss.
Idag ska mina danselever visa vad de går för, visa vem som har gjort de till stjärnor, visa att de rockar på dansgolvet! Idag ska vi dansa märkestagning, jag och discoungarna. Alla mina elever kommer vara superduktiga, det har jag sett i en dröm. Jag hoppas att min drömtydningsbok stämmer. Nu ska jag ta mina nyinköpta och superfina jesus-skor och springa till bussen. Jag har ett vackert löpsteg, jag. Puss på det och att min studentklänning snart är färdig plus att skorna och smyckena är hemma i väl förvar. Puss åter.
Mysigt med grillning och goda vänner på strandkanten en kväll i april. Älvscenen vid dalälven och jag svär på att det kommer bli en lyckad kväll. Jag säger som min trogna vän LH, komsi, om du vill spela kubb eller tjyväta en korv med bröd. Puss
Fast en rysshatt utan ludd liksom. (Orup - om du minns så är en rysshatt en sån som judarna hade på sig när de vallfärdade till klagomuren på fredagkvällen, och påminn mig om jag har fel - men dessa mössor såg verkligen gräsliga ut?) Det är inget att vara stolt över precis, men det bästa är att allas mössor är lika fula. Förutom Nermins som är fulast med sin felstavning. Idag var jag i skolan och träffade vår nya lärare som borde vara mattant eller truckförare istället, med tanke på humöret. Hon var ganska otrevlig och grabbarna är besvikna på att hon inte var skitsnygg. Nu ska jag äta en cesarsallad och sen hämta min bror på skolan. Puss. Ps! För er som aldrig har sett en ryssmössa förut och alltså därför inte vet hur en ryssmössa ser ut. Enjoy;
En tisdag på akuten med dropp och morfin känns inte ok när solen skiner utomhus
Jag känner mig dåsig, jag har lagliga droger i kroppen och dropp som droppar för fullt. Morfinet spred sig i kroppen som en varm ström där jag låg på en bår i ambulansen och jag började frysa. Jag känner hur vätskan rinner in i armen och genom ådrorna. Det är lite läskigt men tack och lov höjer det blodtrycket till okej-nivå. Fötterna och händerna, benen och armarna, domnade av på grund utav två sprutor smärtstillande, kroppen skakade. Jag ska aldrig börja med droger, även om det tog bort smärtan jävligt fort. Jag gillar egentligen inte sjukhus eller ambulanser, men jag gillar att Thomas i ambulansen var så grymt jävla snäll. Han är värd en jättebukett blommor så det ska jag ordna åt honom! Jag åkte runt på bår på sjukhuset i flera timmar idag - provsal hit, provrum dit. Analys där, ultraljud där. Övervakningssal 2, 4 doktorer och några sköterskor. Inte en droppe vatten fast munnen såg ut som en öken. Vi ökade droppen istället. Att man inte blir hungrig om man går på dropp verkar fel - jag höll på att svälta ihjäl i väntan på provresultat. Jag fick gå till sjukhusets restaurang i strumpor och operationsklänning med droppen i handen efter mycket om och men. Jag glömde skorna hemma. Flytande mat är äcklig mat. En yoghurt blev det. Allt började bara med magont. Jag trodde det var okej. Sen brakade helvetet lös. Tack för idag kvinnokliniken, akuten och blodanalyslabtaroriet. Puss.
Myspys kväll med dans på dansskolan och jag bara måste älska det.
Så vad, frågar jag mig verkligen ibland, tror jag kommer bli så jävla bra i amerika, när dansen är hemma? Ibland har jag ingen aning vad jag tänker på eller med. Jag vet att mitt liv, det jag älskar och det jag lever för finns på Myntgatan 33, men ändå sticker jag, vilket känns lite fel, men på samma gång rätt. Dans finns faktiskt överallt, framförallt i New York, men det blir aldrig samma sak. Aldrig kommer det vara jag som undervisar, aldrig kommer det vara Rille som gnäller på trötta muskler och lortiga glas, aldrig kommer det vara samma gamla personalrum som oftast luktar mat, aldrig faluns underbara lärare och dansare. Aldrig samma sak. Jag kommer känna mig vilsen och totalt borta, skulle jag tro. Man vänjer sig väl, men det tar nog ett tag innan jag slutar sända mina tankar till Rg's Dala dansstudio i falu centrum vareviga dag. Jag får väl skicka kort, hoppas att nån läser och bli placerad på anslagstavlan. Det här är vad jag dröm om - att bli kvitt mitt dalmål och uppleva världen. Ändå är jag så jävla orolig att jag ska sakna dansen, mer än jag trott. Fy.
Nu ska jag hämta min älskade cykel på stan, sen ska jag cykla hem coh slänga mig i badkaret. Jag hoppas att Rolf har lagat i badrummet, annars kommer vattnet vara så kallt att jag lika gärna jag bada utomhus. Det känns inte lockande. Men om det mot förmodan blir Tisken ändå så hoppas jag att nån mer sover hos mig, så jag kan värma de frusna tårna i nåns varma knäveck, haha. Godnatt. (let me be the one you stand next to). Puss.
Sporadisk är ett användbart ord jag precis lärt mig.
Det betyder enstaka/ förekommande då och då, vilket kan vara ganska bra att kunna. Speciellt om man gör saker mer och mer sällan och vill betona det. Som till exempel mina joggingturer som börjar spåra ur. Imorgon börjar mitt fantastiska fyra-veckors-program och redan nu ska jag ta mig en uppvärmare, för jag blev så peppad på lillkillens fotbollsmatch. /4-0, btw). Fast spelarna ramlade som käglor, och en man bakom mig skrek plötsligt nått liknande med "Vafan grabbar!!!! Ni har kollat för mycket på spansk fotboll!", det var ganska kul. Och det är också ganska kul att vara en tjej som slänger sig med talesätt och kända citat. Nu ska jag titta upp hur mycket en flygbiljett till Turkiet kostar. Puss.
hölls i globen idag. Faluns flickor spelade men förlorade. Jag tyckte synd om dom till en början, men sen kom jag på att det ändå var rätt grymt att komma tvåa. Mellis spelade och hon var säkert bäst av alla, med tanke på att vi nästan är kusiner, haha. Och på tal om det, det är ganska komiskt, ja hela den här kusin-situationen. Tjoho och puss på det. Nu ska jag krypa ner i min säng och vila vila vila, för att förhoppningsvis göra nått skoj senare. Puss.
beskriver lite av dagen, än så länge. När klockan ringde imorse fick jag en sån där fantastisk känsla, som man får ibland, som när man får ligga kvar i sängen i flera timmar om man vill. Klockan var inte min väckning vilket ledde till glädje, även om jag aldrig varit värsta sjusovaren. Det var ganska skönt att det för en gång skull var jag som slapp gå upp, att det för en gång skull var jag som hörde hur det rasslade i köket och hörde porten längst ner slå igen, att det för en gång skull var jag som skulle få vakna någon timme senare och funderar på hur sängen plötsligt blivit så kall. Ni hajjar. Min lördagsstart var toppen, och dagen skulle bli lika så, tänkte jag när jag var på väg till mamma och lillebror i min hemstad. Jag och Antepanteprins åkte och badade. Vi hoppade från hopptornet, åt glass och lekte haj - jag fick barndomsminnen och min dag fortsatte precis så bra som jag hade tänkt mig. När jag några minuter senare märkte att min cykel var stulen blev jag förbannad, och där är vi nu. Jag fattar inte ens hur någon jävel ville ha min cykel, så som den ser ut. Jag tycker att folk som snor är irriterande, för även om det inte var min mest trogna cykel så var det fortfarande min cykel! "ja, visst finns det idioter", för att citera pappa. Nu ska jag ta min sura min och skutta över till min förre detta granne, min mammas granne, och min bästa kompis. Vi ska på promenad, tror hon. Än vet hon inte om att jag ska lura ut henne på jogging. Hihi, puss.
Sunshine, Strumpan, Skruttan, Helan, Bill, Piff, Orup, Mandy, Caroline. Du anar inte hur mycket jag har saknar dig denna vecka och du anar säkert inte heller hur mycket jag längtar efter bussresor med dig, skolan med dig, skratt med dig, suchi med dig, läxor med dig, shopping med dig, sommar med dig. Högskola med dig. Jag är glad för din skull, glad för att även du far till storstaden och havet, men tro mig när jag säger det- jag kommer efter. Jag har bara en del annat att uträtta i livet först. Jag har ett år med fet mat kvar innan jag är ikapp. Jag måste uppfylla en del drömmar innan jag kan fortsätta i ett hav med juridiska tentor och mänskliga rättigheter. Jag måste känna att jag lever först, och det kan väl knappast göras bättre än på mitt sätt, känns det som right now. Spänning, oro, glädje.
Jag tittade nyss på google earth och hittade mitt nya hem i Chappaqua, NY. Det är fint som fan, om man får svära. Och det är nära som fan till vattnet, om jag svär åter igen. Whipporwill lake rd, känns fantastiskt. Nu längtar jag. Nu vill jag åka. På direkt. Nästa flyg. Tyvärr är det 77 dagar kvar, så jag hinner både fylla 20 och ta studenten innan det bär av (vilket kanske är rätt bra trots längtan!) Och mormor hinner gråta en skvätt. Jag kommer sakna henne också.
Vissa människor nuddar inte riktigt asfalten när de går.
Det är sånna människor jag kommer sakna ju mer tiden går. När vännerna byter liv, flytta bort, skapar framtid. Denna brud är en av alla som väljer livet i storstaden, så lycka till till dig stumpan! Med lägenheten, lokalsinnet på nya gator och picknickarna i slottsskogen. Du kommer få det fantastiskt, och vi kommer att sakna dig så fantastiskt mycket. (Bilderna är från en perfekt sommardag i solen och i goda vänners sällskap - dessutom med en grym fotograf som heter Elin. Sno inte hennes bilder, typ) Puss.
When you smile at me you know exactly what you do,
You're a falling star, you're the getaway car. You're the line in the sand, when I go to far. You're the swimming pool, on an august day, and you're the perfect thing to say.
You're a carousel, you're a wishing well, And you light me up, when you ring my bell. You're a mystery, you're from outer space, You're every minute of my every day?
Igår var jag på roadtrip med mimmi, runt om i dalarna. Det kanske var vår sista dalarna-roadtrip, för om fjorton dagar flyttar hon till götet. Alla flyr Borlänge, så det känna bra att vara påväg, följa trenden, pysa, lämna landet. Jag också, jag med. Jag längtar mer och mer ju färre dagarna blir, vilket kanske inte är så värst konstigt. Det är spännande. Jag längtar efter Aimee, och jag längtar efter att ge henne hennes Pippi Långstrump bok. Eller Longstocking kanske :) Idag efter mitt fruktansvärda jobb ska jag, bokstavligt talat, rulla ner på min cykel och köpa en Emil i Lönneberga-bok också, så inte brorsan bliv avis. Vore inte jättebra att inleda året så - jag har alltid trott på ett första intryck. Pengarna bara springer ifrån mig och på tal om det: idag ska jag, otroligt nog, äta pizza med Marcus. Jag vet inte vad som gjorde att han gick med på det, för en gångs skull, men det har nog kanske nått att göra med mutning.
Nu ska jag fortsätta njuta av min för tillfället mest älskade låt. Nu ska jag fortsätta hata Youtube för att de har plockat bort den äkta musikvideon (som jag för övrigt avgudar!) från överallt. Nu ska jag fortsätta förakta Michael Buble för att han vill ha ensamrätt på sina skitbra låtar, jävla gubbe. Hej. Puss. (Om man, mot förmodan, ändå vill fortsätta gilla hans låtar; http://www.onetruemedia.com/otm_site/view_shared?p=6ccfeb2988cbecebe9ed9b. Fast jag hatar att videon är fejk. Jag har alltid hatat fejk och jag kommer för alltid att hata fejkare) Puss.
Jag fick ett intressant brev på posten och blev glad.
Jag känner mig så grymt jävla glad och skiner förmodligen som en solstråle. Jag brukar inte bli speciellt glad av post, för vem sjutton blir glad av räkningar liksom(?), men idag blev jag glad av att brevbäraren slog i bråvlådans lock. Bara släppte det, sådär så det ekar i huset. Jag har precis fått mitt visum till Usa. Nu är varenda liten detalj klar. Jag tror jag ska springa ett varv runt huset nu, bara för att jag blev så glad. Förresten så finns det mer som gör mig glad för tillfället, och det känns bra. Spännande. Mysigt. Jag ska träffa Mimmi snart, och spendera lite kvalitetstid med henne. Senare idag ska jag kramas. Puss.
Det jag möjligtvis kommer sakna med sverige är sommar. En svensk sommar är fantastisk, det tycker jag. Att sitta ute i solnedgången och grilla ger mig en ganska häftig känsla. Och jag älskar det. Pix från igår, mysigt. Puss
Jag vet inte hur jag jämt kan trassla till det, men det gör jag iallafall. Jag blir irriterad på mig själv för att jag lyckas tajma allt så jävla dåligt. Jag faller, faller, faller. Jag hatar att jag lär känna nya människor i hemtrakterna, när jag ändå är påväg. Att hålla kontakt på håll med vänner och bekanta är så jävla piss. Jag tycker om att umgås, finnas till, på riktigt. Ändå drar jag. Det är inte många månader kvar, dagarna är räknade. Jag kommer bygga nya kontakter (förhoppninsgvis) i min nya stad, i mitt nya land, i min nya värld. Just nu sitter jag och funderar över hur man säger hopprep på engelska. Min nya vän Nadya från mexico, som jag förhoppningsvis kommer träffa snart är härlig. Fast jag saknar Orup idag. Och igår. Det kommer aldrig funka i ett år ifrån denna madam. Aldrig. Kanske. Hoppas. Haha.
Nu är min mor och mina älskade bröder påväg hem från Åland och det känns bra, även fast jag har haft en fantastisk helg on my own. En spännande helg. En intressant helg. En mysig helg. Ikväll har min lilla Annika lovat mig en barbeque på gården, vilket också känns undebart. Tack och lov att man har en mamma, like this. Jag har längtat efter grillat sen i fredags och äntligen har nån nappat på mitt grillbehov. Lovely. Puss.
Kärleken är ingen lek, så sant som nån har sagt det.
Ibland går det åt helvete, och ibland blir det så grymt jäkla fantastiskt. Jag vet inte vad det är, men nått gör att livet blir lite lättare, på alla sätt och vis, de gånger då det klickar. (Kanske den snyggaste jag vet). Och han älskar sin stad. "[...] men det är skönt att få dela den med dig!". Jag borde sova, men det är nog rätt meningslöst. Upprörd och pirret i magen på samma gång kommer förstöra och försvåra. Jag hoppas pirret finns kvar länge, men att resten försvinner, ganska omgående. Jag hoppas. Jag orkar inta ha skuldkänslor för att jag mår bra, kanske bättre än nånsin. Jag ska försöka krypa ner i mina kalla lakan nu, och drömma om en picknick på stranden en sommardag. Eller en brasa i natten, vid sjön. Kanske blir det en vacker dag förevigt. Puss.
ska jag låta bli att bli förbannad. Om jag inte hade varit så ruggigt trött på påskaftons morgon så hade jag kanske varit upprörd och lite smått putt på folk som inte kan hålla tyst, men det är jag inte. Klockan är sju på morgonen, jag sitter på jobbet och jag har sovit högst 3 timmar denna natt. Dessutom är det påsk och jag har inte en enda släkting som inte är bortrest, vilket resulterar i påskmiddag allena. Så, jag orkar verkligen inte bry mig i att vara varken besviken eller arg.
Människor behöver inte lägga sig i så mycket som de gör nu för tiden, känns det som, på tal om igår. Att folk pratar brevid munnen är väl egentligen inget nytt och ovanligt, men hur som. Vilken pajas, skulle jag vilja säga. Alla har ju tydligen inte retoriken för att lägga fram något obehagligt på ett behagligt sätt. Jag kan utan tveka säga att detta var inte framförandet som jag hade tänkt mig, för jag hade faktiskt tänkt, dessutom rätt rejält. Det hade kunnat bli ganska lyckat och utan sura miner, nu blev det mest panik. Jag hoppas ingen är arg, men det lär jag få be till både gudarna och änglarna om, skulle jag gissa. Men jag fattar, jag vet exakt hur det känns när "han jag älskade" ger upp mig. Jag förstår känslan av besvikelse. Jag fattar att det inte är skitroligt. Men jag vet också att det här är det jag vill. Jag har för en gångs skull tänkt på mig själv, agerat som jag vill. Som jag tror kan bli något bra, till slut. Ge det bara lite tid. Jag är livrädd för att fastna i förflutet. Natten inatt ger mig ännu ett motiv till att jag är nykterist, och tänker fortsätta vara det. Jag vill minnas mina telefonsamtal. Jag vill inte säga upp kontakten med nån som jag egentligen vill ha kontakt med, i vredesmod. Tro mig när jag säger det - det här gör mig egentligen, så gott som, ingenting. Det finns för mycket att vara glad över för att kunna tynga ner mig. Right now. Puss på det. Puss på dig.
It's something about you and you dont even know it? I could talk to you for days, you make me laugh one thousand ways. And I realize, you fill me up, like hot water, in my tea cup :)
Så sant som det var sagt. Jag hade en väldigt trevlig kväll igår och jag hoppas att det blir fler sådana dagar. Som om jag plötsligt kan flyga, wow. Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville, men nu skulle jag inte välja dem orden. Nu har jag ingen aning. Verkligen noll koll. Jag hoppas på nått bra. Nått bättre. Och jag tror verkligen jag är på rätt spår nu. Kanske en vacker dröm, men en dröm är en dröm likförbannat? Kanske inte. Låt mig ta reda på det!
Min mamma är på Åland nu, för att njuta av solen, havet och en hel del fotbollsfantaster. Jag kom på mig själv på bussen, att jag satt och saknade henne. Fast hon åkte i förrgår. Hon som tror att hon är coolast i världen för att hon precis fått en handdator genom jobbet. Jag antar att hon tog med sig den ännu denna gång, hon är liksom beroende, och jag hoppas att hon troget fortsätter att läsa min blogg, så hon vet hur det känns att lämnas ensam hemma i Sverige. Så hon förstår att nästa gång det bär av mot Åland måste hon boka en extra biljett. Det är tur att inte alla är på Åland. Tur att vissa finns inom gångavstånd. Tur att vissa är så bra. Mandy, my life would suck without you. Helt ärligt.
Vi checkade in min nya (ny och ny var väl lite att överdriva förstås!) tvättstuga igår kväll, och Orup utbrast när vi precis kommit ner för källartrappen "det här ser ut som en dålig skräckfilm". Jag blev lite skraj, kanske för att påståendet verkar stämma. Till viss del. Hon som brukar gilla att tvätta, gilla lugnet och lukten i tvättstugor, vet inte ens om hon är sugen på att tvätta längre. Hon är mörkrädd och har dessutom (förhoppningsvis) bättre för sig imorgon, om det går enligt planerna!
Idag när jag väntade på min buss som var försenad en halvtimme i ösregnet såg jag något jag skulle vilja kalla osmakligt. Ett par satt och grovhånglade på en bänk, smackade och hade sig. Verkligen kände på varanda, som om de aldrig gjort annat. Det var ganska irriterande, jag vet inte varför. Dessutom satt det där förbannat förälskade paret på den enda bänken som fanns under tak. Respektlöst om du frågar oss singlar! Är man kär förtjänar man lite regn. Jag som tvärtemot är en singel, vacker, tapper kvinna med mål i sikte fick stå där, ensam, när regnet skvalpade. Aj.
Eftersom vi pratat så varmt och kränkningar i skolan den senaste tiden så funderade jag även på det när jag stod där och huttrade i vårvärmen(?) i min sommarjacka. Kanske skulle man ta och känna sig kränkt för att tag? Vem mår dåligt av lite skadeståndspengar liksom? För tydligen får man skadestånd för allt man känner som kränkande, och ja, det känns fel att andra pussas som galna, näst intill äter upp varandra, när jag står och väntar på min försenade buss. Fy.
För övrigt, tack för en fin dag. Om 58 dagar tar jag studenten, mössorna har kommit, klänningen är hos skräddaren. Ikväll ska jag be till Gud och hoppas att han lyssnar - jag skulle dö om han tillät det att regna den 5 juni!
"Jag var livrädd för att åka till Borlänge när jag var liten. Jag var rädd för några som kallade sig familjen - de hemska. Jag var rädd för att bli skjuten. Jag fattade inte hur barn kunde växa upp här. Jag trodde alla var kriminella och att ingen hade jobb. Lina, jag var verkligen livrädd." Gott skratt, Tack Orup.
Marcus om Orups härliga kommentar; "Vi är skiträdda, vi lever i skräck!"
"Cutta inte direkt, minska succesivt. Annars funkar det aldrig". Nej, han verkar iallafall inte ha fattat. Det är pretty irriterade. Det som också är smått irriterande är att jag har börjat blanda svenska och engelska när jag pratar. Skriver. Lever.
Han som förgyllde mina dagar. Han som alltid stod upp för sin mening. Han som kunde visa känslor som en bästa vän. Han som trodde att vi kunde rädda världen. Han som alltid skulle finnas där. Hon som är förbannad. Hon som är besviken. Hon som hade för stora tankar om honom. Hon som aldrig trodde på att helevet fanns. Hon som har förändrats. Hon som är alldeles för tolerant. Hon som skiter i det här nu.
Idag har jag lärt mig att framtiden är svår: När den absolut bästa vännen inte längre kan klämma fram ett litet jävla hej om man (mot förmodan) råkar stöta på varandra i en trist men gemensam stad känns livet ganska piss. Livet som nyss var rätt kul och ganska galet har plötsligt tappat sin glans. När samma hej (som tyvärr aldrig kom ur den glappkäft jag är van vid) blir så viktigt för en människa att det förstör dagen visar det hur graden av vänskap har förändrats. Försämrats. När man börjar säga "det vi hade" istället för att prata om det vi har snackar vi kanske inte ens om vänskap längre. Jag vet faktiskt inte. Jag kanske borde sluta hoppas att du blir ditt gamla jag, att det blir som det var. Jag vet inte det heller. Jag vet ingenting längre. Du kanske redan har förstör dig själv. Din personlighet kanske rasar samman. Den bra delen av dig iallafall. Förstörd, olämplig, kall. Olämplig som nån som förtjänar mig alltså. Den som jag skrattat och grinat med i flera år är som bortblåst och jag är inte en bästa vän längre. Det tar i att skriva det. Höjden av allt, jag vet att han kanske inte längre är en bästa för mig heller. Man kan inte ha en bästa vän som är förbjuden. Det funkar inte. Jag önskar att han hade fattat att det här sårade mer än nånsin. Allvarligt. Hejdå. Puss.
There's nothing left to learn, and no one left to fight. Det känns jävligt skönt. Förlåt att jag svär ibland, gud. Jag ska verkligen försöka sluta.
(Det är tur att jag inte är så bra på engelska svordomar, så jag slipper bli skyldig till att Aimee och David börjar svära. Höjden av allt vore väl ändå om dem började svära på svenska! )
Yeah, I failed somehow, but you know that I tried.
yes, jag är fortfarande det enda tidningsbud i hela världen som använder blinkers mitt i natten när gatorna fortfarande är totalt tomma har jag märkt. Det är smart att vara trafikvettig, i guess. Fast kl tre på natten spelar det tydligen ingen roll. Ingen kommer klaga om jag låter bli. Som kanske jag redan avslöjade, jag hoppade in i natt och jobbade lite. Vad gör man inte för en chef i nöd och lite extra klirr i semesterkassan, liksom? :) Jag har genom dagarna blivit bästa vän med SR vaken, på P3. Det är ganska roligt, och inatt pratades det om mina andra vänner på radion. Hannes, Helen och Orup. Och det är faktiskt helt sant, och ganska spännande. Jag tror jag råkade höra mig själv också, haha. Så kan det gå om m,an hatr tråkigt inpå småtimmarna. Hannes, jag önskade en låt till dig också, även om jag vet att du inte var vaken kl halv fem och lyssnade på den. Jag vet inte om du läser mig blogg heller, men om du gör det så kan du lyssna nu :) det ger fina minnen :)
Förresten så saknar jag er när jag tänker på er, så därför ska jag sluta tänka på er. Fast på måndag ses vi igen, och det känns skönt att veta. Tryggt.
Inkomstdeklaration är ett svårt ord att stava till :)
Specifikation, pensionskostnader och jobbskattereduktion också. Som du kanske förstår deklarerade jag min inkomst idag. Jag har jobbat mycket och tjänat mer, så om några dagar tar jag semester med min vän. Arlanda är en av mina favoritplatser i Sverige. Näst kommer Israel, som däremot inte är i sverige. Fast flyget går inte till det heliga landet denna gång. Påsklovet ska tillbringas på semesterort för precis den anledningen - semester. Slappa, sola, bada, köpa glass. För att inte glömma iste. Jag tror det blir en bra vecka. Jag gillar ju Orup. Och jag gillar sol. Puss.
The Koestler family ger mig ett leende på läpparna,
och kommer förhoppningsvis göra mitt liv i Usa till ett jävligt fint minne. Jag tror det. Aimee är nog den människa som får mig gladast i världen just för tillfället. Hon är fantastisk. Helt underbar. Jag blir galen när jag tänker på att det bara är April. Wow. http://www.facebook.com/home.php?#/photo.php?pid=1790493&id=1444719494