Lina Schultzberg -

Fredag

Dagen idag spenderade jag med gangsterungen och morsan. (Noel och Ulrika). Det var en dag av allra bästa slag. Förutom vissa detaljer. Egentligen behöver man inte bry sig om detaljer, men denna detalj är ganska rolig och handlar om en moster och hennes hunger. Jag märkte nyss att hennes humör i jag-har-tom-mage-läge inte är det minsta perfekt. Ungefär som mitt. Exakt som mitt. Att Caroline känner väl igen det kan ingen neka. Mer än väl, så att säga. Tålamodsmätaren sjunker till noll eller i värsta fall minus och omgivningen skrattar åt en lättretlig attityd. Idag lät det som nått i stil med "Ta och jucka ut din jävla Suzuki nu då! Kom igen, backa här ifrån! Stick och brinn!" ´. Jag kan inte mer än älska denna brud! Tack för idag, älskade moster, älskade kusin, älskade mormor, älskade morfar. Kvällen kommer också bli av allra bästa slag. En sista kväll i Roxnäs känns mer är helt rätt. Att gå hem kommer kännas ungefär som en rad ur favvomosters nya favoritlåt, som låter så exakt "falling out from a perfect dream". För snart faller jag ur en perfekt dröm. Kanske, förhoppninsgvis, landar jag i en ny. Hittar ett nytt dreamteam, ett gäng skojigt folk som jag kommer älska att umgås med, även om det aldrig blir lika bra som nu.

2009-07-31 @ 21:03:31 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Du måste chansa mer, våga se vart det bär!

Det var korta sommardagar som i regel går för fort, fick aldrig år eller månader i en dröm. Ville stoppa tiden, stanna jorden, hoppa av. Jag har aldrig haft världens bästa tålamod, tålamod klingar falskt. Paniken över för kort tid var stor. Tålamod kändes inte okej i någon form och jag tror du förstod redan från början. Nu får jag en känsla av hopplöshet och uppgivenhet. Försvinn inte än, jag menar det. Varje gång du ringer mig - lovar mig - allting kommer att ordna sig. Och varje gång du tar min hand eller ler mot mig, du fattar - då hör jag fåglar sjunga, marken börjar att gunga. Det kanske låter löjligt, men möjligt. Håll om mig och lova mig att stanna världen en stund. Jag tänker ringa upp dig och skrika. Försvinnn inte än ska jag säga. Fast det gör du. Försvinner. Juli månad och 09 är nog något jag kommer sakna och med leende mun titta tillbaka på om flera år ellre redan på flygplanet. Is it still beautiful? Det kommer alltid vara fint. Do we care at all? Kanske mer än nånsin. Jag vet inte ens när jag ska hinna med ett hejdå. Jag vill inte ens säga hejdå. Jag kanske låter bli, låter det rinna ut i sanden, för att slippa ett snyggt avslut. Om man aldrig gör att avslut finns det möjlighet att återvända. Hejdåsamtal är ändå överskattade.

2009-07-31 @ 10:11:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Med mycket möda och stort besvär stänger jag snart en sista väska

men kommer garanterat få öppna dem igen om några timmar. Jag märker nog då att jag inte har nått att klä på mig imorgon och inser sedan att jag missat att packa i något riktigt viktigt. En hjälpsam mamma Annika, även kallad "surkärring" efter fyllda 44 år, har alltid en hjälpsam hand i beredskap. Kanske allt för hjälpsam. Allt som jag ansåg var av värde och därför placera i "spara och kanske ta med"-högen ligger nu i bostadsrättsförenings sopkontainer, punkt slut. Mamma är nöjd men jag har inte tagit ställning i den frågan ännu. Hade hon inte haft stenkoll kanske jag hade smugit ut i natten för att plocka in hälften igen, så kanske jag slipper resa naken till flygplatsen, men icke. Örnens ögon vakar, precis som en örns ögon ska, och inom kort uppstår en nakensensation på Arlanda because of that. Lyckas jag rejält kommer även min snygga moster och min rynkiga mormor att visa upp säsongens badmode. Nakenchock 3 augusti, välkommen.

2009-07-30 @ 23:30:33 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Är huttrar ett ord?

Isåfall huttrar jag. Min hud huttrar, fryser, ser ur som en kycklings nakna kropp Jag funderar starkt på om det som resfeber. Det skulle kunna vara. Igår utökade jag min samlingt av resväskor och tror faktiskt att jag ska nöja mig här. Kanske borde jag börja packa snart, men för att tala sanning - jag har ingen som helst aning om har man packar ner hela sitt liv i två lagomstora och en liten. Vi snackar om min kollektion alltså. Jag borde kanske inte packa ändå. Snälla låt en inbrottstjyv komma och stjäla halva min garderob, så lovar jag att packa resterande sen. Varning, stjäl inte min nya klänning från Indiska förrän imorgon om du absolut vill ha den, för den ska användas på mammas 25årskalas i eftermiddag, om vädret tillåter. Det gör det förmodligen inte, så förresten, ta den också vettja.

Mamma och miniprins sällskapade med mig på Torsångs cafe en sväng mitt i all panik och uppståndelse angående resväskeinköpet och jag är hemskt glad över att kaffet i Usa är svagare bryggt än hemma. Really. Kvällen igår slutade med förlust i vattenkrig, vad mer kan man begära? Jag tackar gud för fem fina bröder.

2009-07-30 @ 08:23:24 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Dagen då jag flyttade hem på kortvisit

När jag i eftermiddags flyttade tillbaka till mamma, för att sedan resa vidare till annan ort, märke jag på alla sätt och vis redan efter en timme att jag verkligen kommit hem; Gustaf hade inte varit snäll mot Anton mer än en minut i sträck, om ens det. Saften stod på köksbänken varje gång jag tittade dit, fast jag stoppade tillbaka den i skåpet om och om igen. Alla möjliga fötter dundrade upp och ner i trappen - 100 km/h - och tvättmaskinen öste på med dunk dunk dunk ka-bom nästan som en melodi. I miniprinsens rum var det bombnedslag som vanligt och det blev inte bättre av att mina saker välkomnades dit. Ändå var det hemtrevligare än på väldigt väldigt länge.

Som du kanske förstod så lånar jag för tillfället min brors rum, honom skickade jag in till mammas sovrum vägg i vägg och han är förmodligen ganka nöjd med det, den morsgrisen. (Kom absolut inte från rätt mun, hoho!) Jag har plockat ihop bilar, flygplan och dinosaurier i miniformat, spridda som skurar över hela golvet, säkerligen 5 gånger idag. Fortfarande fasar jag för att vakna en morgon och inse att en av alla spiderman-gubbar griper tag i mina barfotafötter när jag inte har tid att leka eller för att gå efter ett glas vatten nattetid och samtidigt av oförsiktighet råka trycka igång en brandbils syrener med ett hejdundrande liv och skrämma ihjäl mig själv och resterande kvarter. Vore inte toppen att få en hjärtattack sådär oväntat och tvingas dö på en på tok för luddig ludd-matta innehållande kritor, indianer och snäckor samlade i Danmark, right? (Varning! Allt gömmer sig i luddmattorna från Ikea, se upp)

Det absolut mest underhållande idag var konversationen påväg från Onoff, där jag precis fyndat (Eller mamma, räknas det där ens till kategori "fynda"?) en sprillans ny bärbar laptop i reseformat. Widescreen och massa annat häftigt som jag inte fattar någonting alls av men som jag ska försöka lära mig lika flitigt som mamma försöker lär sig facebook. Hur som haver, Anton 6 år och gulligast i världen utbrister plöstligt "Hörrni, jag fick sms av Klara, jag ska läsa vad hon skrev" och börjar sen med sin mobiltelefon i handen rabbla något som låter ungefär som ett sms skickat från en sexåring. Anton, fortfarande 6 år, kan inte läsa mer än sitt eget namn. Klara, ännu mindre, kan varken skriva eller läsa förståeligt. I mobilen saknas dessutom ett fungerande batteri men det bryr sig inte en enda i. Alla nickar, jaha, vilket fint sms, vad skriver hon mer tro. Anton tänker noga. Länge. Bilen upplever sin första tysta stund denna dag, dock varar den endast i cirkus 30 sekunder, sen frågar allas vår mamma "Ska vi åka och handla tacos på ica maxi?" Godingen svarar precis som en sexåring brukar - helt ärligt och utan att skämmas. "Nej för jag är grymt bajsnödig!" Välkommen hem, välkommen hem.

2009-07-29 @ 23:38:59 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag luktar som en sockermunk efter en lång dag tillsammans med tusentals sockermunkar

Tack och lov att jag än så länge inte ser ut som en sockermunk. Det hade varit döden. Igår, för första gången i mitt liv hade jag strösocker i örat. För första gången i mitt liv hade jag socker i ögat. Faktiskt hittade jag socker lite varstans när jag landade i en egendomligt tom lägenhet som ekar. För första gången i mitt liv fick jag be en dam om ursäkt för att hon också fick sig ett släng socker i ögat av mig, haha. För första gången i mitt liv sjöng Orup offentligt, inte alls så vackert som man skulle kunna tro utan kanske mest för att underhålla den munkälskande kön medan vi friterade och sockrade och chockladdoppade på löpande band. För första gången i mitt liv hörde jag Mandy, med glimten i ögat, fråga en främling om han ville köpa sex(?) men glömde att tillägga ...munkar. Sex munkar. Mannen ser lite förbryllad ut, men svara ändå ja. Mandy ville säkerligen sjunka genom golvet, ner under vagnen och vidare genom jorden för att slutligen dyka upp i ching-chong landet Kina. Jag tycker hon borde hitta ett bättre raggningsställe eftersom hon också luktade munk för tillfället, men hon gav sig inte. En kille vill ge sitt nummer till henne men då vägrade hon plötsligt. Jag gav honom hennes nummer i smyg, tror att hon kan behöva det och hoppas nu på det bästa (-att hon låter bli att läsa min blogg idag alltså).

Idag ska jag packa ihop min sista kartong och lämna min sista lägenhet i Falun. Den första också i och för sig. Jag flyttar hem till mamma, på bestämd tid. Det är med blandade känslor, really. Jag har blivit självständigare än någonsin i min egen värld, har färdigställt mina egna regler och mina egna principer. Nu ska jag, åter igen, anpassa mig efter andra. Ändå ska det bli mysigt att tillbringa kvalitetstid med mamma i fyra dagar non-stop. Jag hoppas hon vet hur dagarna kommer sluta. Jag hoppas hon har räknat med att jag kommer vara antingen en svans eller en huvudbonad till henne de närmaste dagarna. Hoppas hon vet att hon kommer få hjälpa mig packa väskan, fast jag inte ens behöver hjälp, bara för att vi ska få en anledning att prata om ingenting speciellt. (Precis som på bilden, dagen innan Spanien). Förresten, det har hon nog räknat med redan - hon känner sin dotter bättre än någon annan gör, tjohej.

2009-07-29 @ 08:53:30 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Ingenting är lika kort som mitt måttband

För första gången i mitt liv blir jag nervös när jag ser ett på tok för kort måttband. 4 centimeter - 4 dagar. Jag minns så väl när mormor och morfar köpte ett två meters måttband till mig, för nära på 200 dagar sen. Saxen har ständigt varit med mig nu i flera månader, snart finns det ingenting mer att klippa av. Ingenting att räkna ner till. Moster och mamma, förlåt om ni börjar grina nu men - snart ska jag slänga min sista centimeter i sjön och göra den största chansningen i mitt liv, so long. Det kan gå precis hur som helst. Åt helvete eller precis som jag drömt. Det värsta är att jag tror att jag kommer trivas som fetaosten i salladen! (Eller fisken i vattnet för er som inte hajjar en ny och egenpåhittad metafor).

2009-07-29 @ 07:56:30 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

When 'follow your dreams' is hard, just remember: to ignore them is harder.

Grundat på rubriken sitter jag om fem dagar på ett skakande plan mitt över atlanten och dess hajjar! Save our souls, eller nått. Första avskedet är avklarat, första tårarna har runnit. Tårar som jag på måndag morgon kommer ha förbannat om och om igen, av hela mitt hjärtas kraft. "Nått säger mig att du blir borta en lång lång tid" sa du, och jag vände på klacken. Klacken på mina nyklackade skor. Jag snurrade aldrig huvudet ett halvt varv för att se dig en sista gång som jag brukade göra, ville inte bli för blödig. Vänner och ovänner, detta är att sticka kalla knivar i ett varmt hjärta, ska ni veta.

2009-07-28 @ 07:29:16 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kära hemliga läsare K,

hela min förmiddag på jobbet har gått åt att fundera på vem du är, snälla ledtråda mig. Jag är absolut för nyfiken för att ha en blogg som anonyma är tilllåtna att kommentera. Nej nu ljög jag, jag har också gjort en hel del annat idag. Nyss utrustade jag mig med vindruvor från den efterlängtade dagliga fruktkorgen, och tog en vindruvestrid med min kära kompanjon "Tidningsanden?", det var underhållande och ganska klibbigt. Sen gick vi på rast och Orup doppade sin macka i min mjölk, äckliga tjej. Hon håller ner mackan (eller vafan hon doppar för nått, för hon doppar allt) alldeles för länge, man märker det när brödbitarna stiger till ytan som små badankor. Dum nog tror hon att hon får doppa i nån annan mjölk. Jag vet inte alls vart Helena var nånstans den stund i livet då hon skulle förväntas lära dottern lite hyfs och vanligt logiskt tänkande. Inte där iallafall. Haha.

Nyss ringde det en man till mig och skröt om hur rik han är, och hur brun man blir om man är rik. Det lät ungefär såhär med bred manlig medelålders stockholmsdialekt, " Och så kommer man hem från sex veckor i soliga Thailand, brun och fin, och hoppas på en tidning i lådan, men sen finns det ingen, klart man blir besviken va, ja man blir ju det, hm, ja, och jag har ju ingen aning om vad som har hänt i regniga sverige på över en och en halv månad då va, och man blir ju besviken när man förväntar sig ordning och reda, ja, det blir man, du fattar va tjejen, att man vill ha en tidning och komma ikapp?" Lite smått irriterad över dialekten frågar jag artigt och enligt anställningsavtal "Vad har du för adress?" och mannen svarar "Jadu tjejen, jag vet inte, ingen aning faktiskt..." Hm, jobbigt läge tänker jag och frågar istället efter ort och postnummer. "Betta, vet du vart vi bor?" ropar han till bakgrundens dam. Jag hör henne lite svagt skrika "Ingen aning!" till svar. Så jag har ingen aning om någonting. Det enda jag vet är att mannen och Betta har varit i Thailand överklassigt länge, blivit brun och nu ringer runt till alla han vet bara för att få berätta om sina fantastiska semesterminnen. Han saknade säkert inte ens sin tidning - ville bara skryta, den jäkeln. Vilket skohorn!, brast Carro ut när jag berättat. Så säger hon alltid om abonnenter som tror dem är "för fina för vanligt folk", kommer från Stockholm och spenderar sommaren i Dalarna, på en gård de inte kan adressen till, i en postort som är okänd. Idiot brukar andra använda på dessa skrytmånsar, men båda alternativen passar rätt utomordentligt. Käften, sa jag och la på. Eller önskar att jag hade gjort i alla fall. Det var han som slängde på först. Han tröttnade på mig, Det var ganska ömsesidigt.

2009-07-27 @ 11:06:26 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

When your life is going to fast

Forsränning i Fänforsen blev en aning ändrat. Vattnet där var livsfarligt, enligt professionella guider. Vi tog oss istället längre norrut, hamnade i Kärringforsen och hade en underbar dag. Forsränningen var precis som förra gången en upplevelse utöver vanlig grå vardag, och det gick alldeles för fort, högt och lågt för de flesta själars nerver. Helen berättade innan vi åkte att det rann (forsade?) 376 kubikmeter vatten i sekunden i forsen vi skulle till, jag trodde hon skämtade. Hon skämtade inte. Jag är glad över att det var järngängen som tog modet och drog dit, för otroligt nog var vi bästa gänget under en fullsmockad dag. Vi fick åka turer ingen annan fått gjort. Kanske beror det på att Helen paddlade på fort som fan, inte alls i takt, för att slippa ramla ur. Hon är verkligen söt, my girl. Tillslut låg varenda kotte i vattnet, och guiden var glad över att slippa höra mig babbla på allt mellan himmel och jord, som jag gjort föregående timmar. (Jag är förvånad över att han inte paddlade ifrån oss när vi låg och sprattlade i en brusande älv. Han beskrev känslan av att ta hand om sina systersöner och att paddla med Lina Schultzberg 20 år på ett annorlunda sätt. "Som att man bara vill leta på ett par gamla smutsiga strumpor och stoppa i öronen". Amazing day, tack hej.

Dagen blev inte sämre av att Gabriel K bjöd in till grillkväll på kvällen. Flickor och pojkar av alla dess slag i en stadsdel som kallas Roxnäs gjorde min kväll. Orup var självklart en av dessa människor, för hon är min bättre hälft. Mys mys mys och mera mys skulle kunna förkorta kvällen och natten och till och med morgonen, men jag gillar detaljer. Etage var lagom, liksom okej. Mandys efterfest, i ett ödelagt hus sen föräldrarnas semester på annan ort började, var toppen! Mer än toppen, till och med. Gabriel, Philip och Martin visade sina talanger i en underhållande tjejer-mot-killar-singstarduell. Vilka som vann vill inte Philip prata om, så vi låter bli för vår väns skull. En hel del skratt och en hel del naket på en helt galen efterfest. Jag har tre meningar jag tror vissa redan har hört. 1. Du är galen. 2. Det här är galet. 3. Jag blir galen. För actually, ibland blir jag verkligen galen av att veta att jag inte kan stanna tiden. Ibland vill jag verkligen stanna tiden. Take my breath away. Igen. Jag borde ha svarat det på ditt "Såhär skulle jag kunna ligga kvar hela livet".I morse när vi vaknade blev Mandy förbannad på att killar inte hyvlar osten på rätt sätt, (Den är helt hackig och sne fast den är sprillans ny för dagen!) och jag hällde ut juice över hela golvets vänstra sida samt tackar gud över att jag satt längst ut i kanten och slapp dränka någon i bravos tropik. För att ändå dra till med en sammanfattning, (alla gillar sammanfattningar) kvällen/natten/morgonen var en perfekt start på en sista vecka Fler bilder från denna sommarnatt hittas på www.facebook.com/linaschultzberg, puss.

2009-07-26 @ 20:18:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mandy, min mandy...

Vi håller ihop än, jag och min vän. Men inte så länge till, kom jag på. Föralltid i tankar, min underbara älskade. Idag jobbar vi flitigt, eller kanske inte så flitigt trots allt. (Detta är by the way min sista lördag på detta företag) Orup klättrar omkring och tror fortfarande att hon är värsta tidningsanden. Hon har sovit alldeles för lite inatt, det märks på hennes humör. Hon ligger (allvarligt talat ligger!) ner med sin kontorsstol mellan skrivbordet och hyllan bakom, spänner musklerna för att hålla sig fast. Och skriker. "Hjälp mig, jag kommer ramla", jag kan inte låta bli att skratta. Nu skriker hon igen, ett hjärtskärande skrik denna gång, och ord som handlar om att det faktiskt är allvar, hon kommer slå ihjäl sig inom kort. Med tanke på hur hon bär sig åt - det kommer hon kanske. Dö alltså. Igår lärde Gabriel mig något viktigt, som kommer att bli ett av mina favoritmotton - Jag vill inte dö nyfiken. (Mottot uppkom i samband med att vi pratade om att fröken löken är nervös inför flytten. Gabriel tycker jag ska tänka om och göra det jag verkligen vill, så jag slipper dö nyfiken!) Mandy är way to nyfiken för att dö idag, så jag ska nog gå och rädda henne trots allt. Puss

Uppdatering:
Hon ramlade. (Jag han faktiskt inte ens lyfta min vackra bakdel från stolen innan hon föll som en fura. Hon är så snabb i vändningarna, det är nog därför jag inte han agera "bästa vän" idag) Svor, skrattade, grät och svor ännu mera. Bröt nacken enligt sig själv, men jag tvivlar. Det roligaste med detta är att jag börjar bli så van nu. Så pass van att jag hinner ta fram kameran när jag vet att något, som är värt att minnas i bild, kommer att hända. (Till mina lite äldre men ack så trogna läsare som inte är uppvuxna med datorer och blogg - klicka på bilderna så syns de i större format, hihi).

2009-07-25 @ 10:37:28 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks ()

Eight days

Idag blir det Forsränning i en av Sveriges mest livfulla forser, med en järngäng! Vissa drar en "favorit i repris från 2008", men lillebror med flera är nybörjare och förhoppningsvis lite nervösa så här på morgonen. Mr Kratschmer har överansträngt sig och kommer inte paddla. Jag vet inte vilken del av kroppen som är överansträngd förstås, men jag hoppas att det är en paddlingsdel, för hans eget bästa. För hans rykte. Orup kommer också avstå, vilket jag nästan kunde ana. (För jag känner mina löss, jag) Min Orup i en våtdräkt var inte något jag hade räknat med precis, hon är fisförnäm och vill alltid vara snyggast i gänget. Hon ska alltid överglänsa alla med sin snygga outfit och sitt leende ovanpå det, vår egen babuschka. Gabriel fick en hjärtattack igår när jag berättade om Orups anledning till att vara hemma - med tanke på att hon för någon vecka sen hade skrattat åt honom, like hell, när han vägrade rulla runt i leran en natt påväg hem från Rådhusgården kunde han inte förstå hennes tanke där. Inte jag heller, om jag tänker efter. Hon som är så snygg i slimfit kläder borde passa på. Hur som haver, idag hoppas vi på solsken!

2009-07-25 @ 08:06:46 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Rubriker som skrämmer livet ur mig

Jag satt i morse och filisoferade om livet i USA, tills att en ganska fruktansvärd rubrik dök upp på min snygga nya plattskärm med varningastext; Missing children in Chappaqua. Länk till missingkids.com. (ALERT! Have you seen these children?) Can't belive my eyes. Chappaqua, lilla söta Chapppaqua, min blivande stad? Ska mina barn också försvinna, herregud, ska jag sitta och stirra på Aimee och David vareviga sekund för att behålla dem och jobbet? New York är New York, men oh my god, kommer jag att fixa det här? Jag börjar trivla när jag hittar en sida med ungar som varit borta sen milleniumskiftet. Stora som små. Klickan man vidare på missingkids.se kan man välja om man vill söka i kategorier - "barn som tros ha försvunnit i syfte att sälja sexuella tjänster, barn vars föräldrar också är saknade eööer barn som försvunnit av normala orsaker". Om det känns bättre kan man söka på försvinnande-datum. Hade jag varit anhörig hade jag nog oroat mig mer för vilken kategori som min vän skulle hamna i, än vad som hade hänt, men tanka på kategorinamnen. Kategorierna är riktigt skrämmande. Det finns väl förfan inte "normala orsaker" gällande kidnappning. Som förälder hade jag tvekat starkt på om jag ens velat tryckas på kategorien "sexuella offer" - kategorin där man sorteras in om man troligen blivit kidnappad i skäl avatt tvingas sälja sex. Jag hade spytt. Jag spyr nästan nu. Jag börjat tveka på Amerika som fan fan fan. Jag vill inte leva i en stad där grannbarnen kan försvinna vilken dag som helst.

2009-07-24 @ 10:14:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tjejkväll med dunder och brak

och jag måste börja med att säga tack till alla som deltog i gårdagens förhastade kvällsplaner. Detta kanske är en av mina sista tjejkvällar som ung, dum och oerfaren av livet så jag är otroligt nöjd med en otrolig kväll. Nästa gång dessa tjejer samlas för en kväll med totalt pojkförbud och endast tjejsaker är jag förhoppningsvis inte lika oerfaren längre. Jag hoppas jag har lärt mig en del av livet då. Nånting förutom att det är härligt, hårt och svårt, för det är saker jag redan har genomskådat. Jag hoppas att folk fortfarande kan kalla mig ung och dum, men aldrig mer oerfaren av livet. Nu har jag 9 dagar kvar i mitt hemland. Tufft i två betydelser. (Tufft-jobbigt och tufft-coolt).

2009-07-24 @ 08:17:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Låt oss krossa några hjärtan idag min vän?

Du tror att jag är hjärtekrossaren myself. I hög grad. Att jag alltid är boven i dramat. Till viss del kan jag inte ens förmå mig att neka det, för visst har jag krossat en hel del hjärtan under mina dagar. Om och om igen. Jag vet inte hur jag beter mig, men lyckas med det mesta gör jag. Även detta. Pojkar kanske inte heller vet hur dem gör, men även krossaren krossas ibland. Jag flyger alltid för högt utav mina egna förväntningar, och då går det som det går också. Krossad mot asfalt så många gånger om. Jag räknar inte ens längre. Känslan har blivit allt vanligare och jag känner igen den på långt avstånd nu. (Precis som jag känner igen Orups vackra konturer när hon står i Sågmyra och vinkar till mig i Falun) När jag lyckas på riktigt utan att bli krossad känns det som om nått fattas. Ta död på dessa fördomar, för jag fattar inte hur ni kan tro att jag jämt är the mean girl. Jag är ändå ganska snäll av mig. För det mesta. Sen finns det alltid undantag. (Ps. För en gångs skull behöver inte G ta åt sig, haha. Bara så du vet, grabben) Puss. (Det får du ta åt dig av, om du vill).

2009-07-23 @ 11:08:51 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Den var en kväll i juni, när sommaren var som bäst

För att beskriva en onsdagskväll på allra bästa sätt så ska bilderna få tala för sig själva. (Vissa bilder bara måste få tala för sig själva)

2009-07-23 @ 09:36:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Are you scared to know that you'r always om my mind?

Jag hade varit rädd som fan. Ingen vet hur det kommer att sluta. Men den som ger sig in i leken får leken tåla, så idag ska jag fråga dig om du håller med mig i mitt påstående; I krig och kärlek är allt tillåtet. Jag sitter och väntar på att telefonen ska ringa. Om du inte ringer snart kommer jag aldrig mer svara.

2009-07-22 @ 09:25:12 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Jag är avslöjad och absolut inte kär

När du frågar mig om jag är kär (upp över öronen) så kommer jag garanterat att svara nej. Jag glömde nästan bort för att tag att allt det vackra är kort, men nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Fördel/nackdel. Dessutom är jag avslöjad och snart grillad på grund utav mina fantastiska fotoskickligheter, för Gabbe började (precis som alla andra) läsa favoritbloggen.

Igår när jag och min vän, Ödlan, satt på ingarvet och häckade kom vi fram till en sak gemensamt: Vi är båda trötta på att inte förstå oss på män av alla dess slag. Män som egentligen inget kan, och män som får oss på fall hur lätt som helst. Ingen av universums damer verkar förstår hur de gör, men på nått sätt känns det som att alla män vet hemligheten. Som om de går efter en manual. Vi ville vända om och göra nått galet. För en gång skull, skulle jag ha tillagt om det var sällan det hände att vi gjorde nått galet. Cyklarna parkerade vi mitt på stan, mitt i regnet. Vi rotade förtvivlat i psykologihyllans virrvarr men hittade ingenting. Eller jo, vi hittade en efterträdare till boken alla charmiga män har kommit över, trodde vi. En fortsättning av samma författare, kallad spelet. Fortsätter rota. Vart fan fanns "the game" nånstans? Vi började tröttna på vad vi trodde var efterföljaren men började ändå läsa på baksidan av den, precis som alla alltid gör. Hej, glödlampa! Spelet betyder ju "the game". Jag står ovetande med boken vi letar efter i handen, och har gjort det de senaste tio minuterna. Jag kanske inte är så smart som jag tror. Jag borde kanske inte läsa boken after all. Den kommer ställa till det för oss om jag ska tro på Albins ord. Boken är svår och man måste vara klok. Men hr svårt kan det vara? Jag smakar på orden. Niel Strauss. Sen betalar vi. Igår började vi med tre första kapitel i en stekhet bastu. Nu är jag säker på att fler än man tror har läst denna idiotiska bok. Noggrant.

2009-07-22 @ 07:41:20 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tjing

Orup avfärdar mig precis hela tiden idag, fast hon är helt betydelselös på jobbet idag. Hon gör verkligen ingenting. Ändå säger hon hela tiden "vänta, håll kvar vid din tanke" varje gång man försöker få ner henne på jorden och kontoret. Just nu sitter hon och förstör mitt rykte på facebook. Jag måste då och då fråga mig själv - vad är det som händer? Tack älskade du.

2009-07-21 @ 12:53:37 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Splitter av glas och kaos i huvudet

Splitter på grund utav att Orup precis svepte förbi mig på detta förfärligt långtråkiga jobb och slänge mitt vattenglas i golvet. Tidigare idag vickade hon ut ett annat, till bredden fyllt med vatten, över precis hela mitt skrivbord. Hon är fantastisk, den där bruden. Ändå kände jag för hämd. Jag hällde en slurk vatten över henne nyss, när vi sprang förbi varandra i fikarummet. Sen kom the boss. "Vem har hällt vatten över dig? Lina? Jaha, ja man kan tro att hon är full, men det är bara en vanlig hjärnskada". Så kan det gå, han känner till mig och mitt egendomliga beteende och drar med än ofta skämt över det hela. Nu sitter Orup och dregglar över en passionerad krönika hon flitigt följer varje vecka i Sofis mode, jag måste nog gå och väcka henne ur hennes dagdrömmandet så hon slipper bli avskedad innan hon knappt blivit anställd.

Sen, utöver kaosen på jobbet så är det kaos i mitt huvud. Jag ska berätta, så håll hårt i närmsta vän. Om omöjlig, sträck dig istället efter ett bord. Det är kanske ännu bättre egentligen. Bord står stadigare än vänner after all. (Fast ingen står stadigare på jorden än Orup, hon har så stora fötter). Whatever, lyssna. Jag vill inte flytta. Eller så vill jag. Eller så vill jag inte. Men kanske så vill jag. Fast ändå inte. Snacka om att det går som ett pendeltåg innanför pannbenet. Jag hatar att säga "jag vet inte", men jag har tammefan ingen aning. Jag skulle hellre slänga mig utför ett stup än att gå och sakna något som Sverige. Någon i Sverige. Antingen så borde jag låsa in mig i min lägenhet tills flyget flyger så jag slipper binda starkare band är jag redan gjort, eller så borde jag binda band som tusan så jag har ett återvändo i september 2010. Panik panik panik, 12 dagar svischar förbi. Det känns både hårt och härligt. Kvällen skulle bli toppen om jag spenderade den som i Mandys fantasi. Som i mandys påhittade rebus här nedan, jag nyss fick lösa. (Klicka för att få ett gott skratt) För att klargöra en gång för alla bara- han med vingar är en ängel från bibeln, det syns. Nästan. Gabriel. Övriga frågor om denna händelserika dag i form av bild hänvisas direkt till Orup, på [email protected]. Puss.

2009-07-21 @ 11:27:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Isn't he lovely? Truly the angel's best?

Om (jag säger om) man kan bli kär i så pass hög grad att man som människa blir odödlig, så känner jag för att bli kär i den graden nu. Swing life away.

Fast jag redan var ganska mycket försenad så sitter jag nu hemma och väntar på min försenade bror som blivit arbetskarkoman. Plötsligt funderar jag på hur våran myskväll kunde bli inplanerad så tidigt på kvällen, när han ändå inte slutat jobba än. Rasmus är inte den klokaste jag vet. Jag hade kunnat tjyvstartat myskvällen på annat håll om jag visste om att min bror blivit så stor att han jobbar över flera timmar varje dag. Så nu sitter jag här, allena, och funderar på att ladda hem en film, men nej, det är ju olagligt. Fast i och för sig så gör många olagliga handlingar så min olagliga handling kommer bara bli en i mängden. Jag är ganska säker på att det är olagligt att använda sig utan boken "The game" i samband med dejtande, bland annat! Annars borde det vara. Jo, mr, det där var en pik. Godnatt.

2009-07-20 @ 17:43:15 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Det tar emot att säga hejdå

Jag sa hejdå till pappa med familj igår. Vi ses om minst 14 och högst 28 månader. Känns tomt. Efter en timme ringde pappa med gråt i halsen. Det var en hemsk känsla. Det absolut värsta är att familjen inte är de enda jag kommer sakna. Det finns mer. Jag är en riktigt dålig tajmare. Familjen kommer jag saknar på ett sätt, en saknad tillsammans med en trygghet. När jag kommer hem kommer de fortfarande älska mig lika mycket som när jag åkte, där varav tryggheten. Andra saknader kommer finnas på ett helt annat sätt, ett läskigt sätt som jag är rädd för. Vissa känslor kanske kommer suddas ut genom året. Jag hade inte känt för att svalna ett år, by myself, och längtat när jag försvann, om jag varit er. Jag hade tröttnat. Det är precis det jag är rädd att folk ska göra. Tröttna på att sakna och skjuta undan känslorna istället för att minnas och sakna. Glömma bort vad vi hade och hur vi kände varandra innan jag flydde. Jag har aldrig varit så här skraj förut. Egentligen vill jag väl åka också, leva min dröm, men det är mycket som tar emot nu. Plötsligt finns det så mycket jag inte vill lämna och låta falna, så att säga. Jag trodde aldrig att det skulle komma tillbaka en våg av känslor så snabbt. Helvete.

2009-07-20 @ 09:35:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tillägnat mig själv, så passa er.

Det finns bara ett enda skäl till att detta inlägg kom till - jag vill kunna kolla på dessa två underbara bilder precis när jag vill, vart jag än är nånstans på hela jorden. Bilderna förbjöds nyss på facebook, av denna vackra man, och för att inte riskera min framtid så gav jag upp. Tog bort dem. Det kan vara värt det. Blogg passar bättre, för än vet han nog inte att min blogg har precis nytt rekord i läsare. Granterat, han är inte en av dem som läser. Då hade jag varit precis lika stekt som mr är på bilderna, om inte värre. After all, min sommar blir great. Jag hatar att två veckor bara består av fjorton dagar. Åt helvete med den som kom på hur lång en vecka skulle vara. Var det gud, hej? Jag tror inte på gud förresten. Har aldrig gjort. Kommer aldrig börja tro. Det finns bara en gud jag tror på. Nedan. Puss.

2009-07-20 @ 02:18:22 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

Lördag i pool och sol

2009-07-20 @ 02:06:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Girl, iI'd like to see that man again!

Det räcker.

2009-07-18 @ 15:24:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag har sovit 14 timmar natt

och känner mig fortfarande sömnig. Huvudet håller sin inte riktigt på min hals som det brukar, det bara vinglar fram och tillbaka. Huvudvärken kommer smygande. Ögonen ser inte riktigt lika klart som de brukar. Jag är yr. Allt detta var dessa tre sista dagar värt. Really. Sen i onsdags har jag haft tre toppendagar.

Om några minuter stölvar min pappa förhoppningsvis in i huset, han är redan försenad. Jag följer med i en kokhet bil, mer mot poolområdet på pappas gård. Måste träna inför Usa hur det är att ha en pool som utsikt från rummet. Och simma lite. Om nån söker mig under helgen, så vet ni vart jag finns. Jag tar mig och min bikini söderut. Men längtar tills jag kommer hem, också. Puss.

2009-07-18 @ 12:05:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sunkissed,

på Lugnets utomhusbad idag. Solen värmde, vattnet var bra mycket varmare än i en sjö och jag hade galet bra sällskapet. Gabriel med syster, tack för en fin fredag. Jag kom nyss på att jag inte har ätit någonting alls sen Gabbe lagade kyckling igårkväll och inte sovit mer än två timmar på två dygn, men ändå mår jag så bra. Som om jag levde på solenergi och vatten. Kallsupar från poolen och en del från faluns dricksvatten med smak av koppar som jag otroligt nog börjar vänja mig vid.

15 dagar. Imorgon sticker mamma och co till Danmark. När de kommer tillbaka är den 7 dagar kvar. Därför bjöd mamma mig till Borlänge och Domnarvet idag, på middag. Mysigt värre. Hade jag inte spenderat min kväll här med dem jag älskar mest så hade jag garanterat känt för att spendera den framför en halvtaskig komedi, med ett trevligt sällskap och en påse honungsjordnötter. Minus nötternas, som inte ens är goda. Ju närmare avskedet kommer, ju mer börjar jag tveka. Är det just i denna stund i livet jag vill lämna allt jag har? Har jag inte redan allt jag behöver? Lever jag inte redan i min dröm, så säg? Är detta inte riktigt jävla bad tajming att flytta på? (jo, det är det). Borde jag ta mig i kragen, sluta tänka på vad jag kanske kommer sakna och missa? Åka utan funderingar. Jag kommer snart sätta mig på planet men på nått sätt så känns del mer fel idag är förra veckan. Jag kan inte förklara mig ordentligt nog men jag skulle nog säga det som så - jag har precis hittat allt jag nånsin drömt om. I alla meningar, so far. Det är ganska förvånande hur det fungerar, hjärtat. Jag blir helt skakis. Min arm luktade inte mig själv imorse när jag vaknade. Det gör den inte nu heller. Jag vet inte varför men det känns great. På riktig allvar så vill jag att den aldrig ska sluta såhär. Jag trivs med det. Dig. Wow.

2009-07-17 @ 22:24:38 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Pyjamasparty med blandade känslor

Kvällen började mycket mysigt och precis som planerat: Pyjamasbyxorna var på sin plats, vi åt middag som allas våran Kratschmer lagat, vi genomgick intressanta samtal om boken "The game" som man kan plugga in om man vill bli dejtingproffs och slutligen blev det filmvisning på filmduk. Strax efter midnatt avvek en de av pyjamasgänget och försvann till vännen som satt på andra sidan stan och trånade, andra fortsatte myspys. Det blev ingen "snurra flaska" som jag hade hoppats, men en hel del sanningar smet sig ut ändå. På gott och ont. Jag fattar ingenting idag. Imorse när jag vaknade och under några sekunder fick lov att fundera vilka armar som låg överallt omkring mig fattade jag ännu mindre. Sen kändes det bra igen. Inte så förvirrat. Faktiskt bättre än på länge. Jag tycker det är fel att behöva dölja känslor för att tillfredställa andra. Det känns inte ok. Det skulle vara ett av alla miljoner sätt man kan ljuga på. Vilken otur att hjärtat är så jävla skört, så att säga. Jag hatar att det finns tumregler, samtidigt förstår jag varför dem finns. Jag hade inte velat leva i en värld utan dessa regler iallafall. Var gränsen för denna orimliga regel går får man bestämma själv. Nu vet jag att vi tar en liten risk, yes - men jag kan inte sova och får inte benen att stå still. Det kan bli svårt att dölja om man vet vart hjärtat vill. Så jag får lita på magkänslan, det är mitt motto. Det kan aldrig gå fel.

2009-07-17 @ 07:51:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag vet inte hur du gör,

men på nått sätt lyckas du alltid charma mig. Nu gör du det igen. Jag trodde ett misstag var påväg rakt emot mig, men det kanske var ett misstag att tro att du är ett misstag. Jag äger 18 sommardagar idag och jag skulle gärna ha fler i en svenska sommardröm om det är du som drömmer samma dröm, men vem säger egentligen att det behövs fler än så för att falla. Falla fritt, känna känslan. Jag måste verkligen försöka komma ihåg att det aldrig är längre tillbaka än dit. Really. Fancy free, babe.

2009-07-16 @ 08:46:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Harry x2

Mitt hemliga uppdrag, som Mandy kunde döda för bara för att få veta, gick i lås. Jag gjorde allt för att få henne att tro på min lögn, och plötsligt stod vi utanför bion utan att hon hade en minsta aning. Som du förmodligen förstår så var vi på en Sverigepremiär en onsdagskväll. Mr Harry P. En film som bara var halvbra. Jag hade inte förväntat mig mer heller. Jag hade bara förväntat mig att Orup skulle bli glad och lite överraskad. Det blev hon. Det är inte många som har lyckats få henne att grina men igår grät hon som en snorunge inför publik, mitt ibland alla lyckliga människor på gatan. Hon är så pinsam.

Efter den halvbra filmen med den helbra vännen fortsatte vi till ett riktigt toppenhak. Det var den andra Harry(s) denna kväll. Många vackra människor var ute denna julinatt för att dansa in sommaren och vi gjorde likadant. På Rådhusgården med Akdogan och Gabriel slutade vi. Att vi satt kvar längst av alla tills det höll på att bli morgon och någon skickad hem oss var inte förvånande. Det var en riktig toppenkväll och jag hoppas resten av mina kvällar denna sommar bli exakt lika härliga.

2009-07-16 @ 08:37:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag älskar Orup.

Kanske för att hon är den gulligaste jag vet. Nyss tillägnade hon en låt till mig och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan henne kommande år när jag tänker på att alla hennes gulliga gester inte kommer finnas där varje dag. Jag älskar hennes dumma ideer (bland annat att vi ska mörda nån för att få stadigt sällskap? För jo, Anders Eklund gjorde det och se, han lyckades hitta nån som älskar han. Det står i Aftonbladet idag. Jag fattar inte hur folk gör), jag älskar hennes leende som liknar en ödlas (se bilden ovan!), jag älskar hennes breda ordförråd som hon inte ens själv förstår sig på (Anekdot, agorafobi, sporadisk, rajgera, matrona?), jag älskar att hon skrattar när hon gråter och jag älskar att hon blir glad så fort igen när hon blir sur, för annars skulle det sura hålla i sig ständigt, hihi. Hur som helst har hon rätt när hon påstår att inget kommer stoppa oss nu. Se och hör.

2009-07-15 @ 12:50:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fortsättning till min föregående replik, "människor som tror har en chans",

för även om man tror och har en chans så kan det gå käpprätt ner i backen. Precis så gjorde det för mig, märkte jag precis. Lovely. Nya tag. 18 dagar kvar tills flyget går, jag fick klisterlappar till bagaget idag, och tips på hur man rymmer hela garderoben i en väska på 23 kilo. Tack liksom.

Jag råkade skymta min framtida man, prinsen, på tv igår när syrran hans fyllde år. Viktoriadagen. Han är ursnygg men något säger mig att jag inte kan ha en man som inte kan klappa i takt. För det kan han inte. Förresten så dejtar han en annan lyckligt lottad dam, om man ska tro på tidningen. Det kanske är lika bra för jag vill helst ha en pojk som kan både klappa och dansa i takt (första bröllopsdansen, hej!) Mina och hans barn skulle ändå aldrig kunna bli dansare, som dem säkerligen vill, för han verkar inte ens fixa att prata och klappa händerna samtidigt, i takt till Jill Jonssons stämma. Puss på en söt prins som jag inte vill ha. Dra dig baklänges, Fille.

2009-07-15 @ 10:45:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Småtokig juliromantik?

(Observera. Rubriken hör inte ihop med inlägget, så jag förstår inte varför jag skrev som jag skrev. men att backa i livet känns fel, så jag låter det vara. Och förresten så stämmer det ju. Småtokig juliromantik).

Jag läste nyss min vän Orups blogg, som garanterat är den sämsta bloggen jag någonsin läst, och var nära att falla i gråt. Börja störtböla fast texten, på grund utav hennes ordval, inte ens blir gripande. Man får ha överseende för sånt om man har en halviranier till bästa vän, right. Hon skrev iallafall om skilda vägar, skilda världar, skilda liv, och jag blir helt paff. Stum. Jag var idiotsäker på att vi skulle dela alla minnen genom livet ihop, men plötsligt märker jag att jag har fattat fel. För hej, min underbara älskade har kommit in på Göteborgs universitet (Grattis grattis grattis!) och jag vet at hon snart kommer att leva i den dröm som hon så många år planerat. Overkligt, jag vet, men jag kommer inte heller hålla mig vid den idiotsäkra planen jag trodde vi hade. Det skulle aldrig funka, för jag har för mycket förstånd att förlora än. För mycket pirr i kroppen, för mycket spring i benen. Ändå går mina tankar fram och tillbaka som pendeltåg idag. Hur ska jag klara mig utan min andra hälft, min bättre hälft, min favvotjej? Som om jag inte längre kunde stå på egna ben. Det har jag alltid kunnat gjort, men plötsligt betyder vänskapen mer. Jag vet att jag är stark nog, att jag fixar det jag vill, men mina ben kommer kanske darra utan dig Mandy. Det kommer dem. (Och försök inte lura mig, jag vet att dina också kommer dallra när du inte fattar dialekten i götet. Som fan. Ring mig vid sånna tillfällen).

2009-07-14 @ 12:40:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag har varit här förut:

Hur många gånger ska sommar'n
kunna drabba mig om igen,
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken.
Jag kan ha förlorat min heder.
Jag kan ha förlorat allt.
Men när solen går upp är vi långt från varann,
så jag håller huvudet kallt.
Du och jag har ingenting
och vi kan inte knäcka varann.
Vi måste inte hålla tankarna klara.
Du och jag är kanske inget vidare bra
men jag kan inte säga nej.
Jag kanske rent av behöver dig.

Ge mig en dröm att försaka
Ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn
(människor som tror har en chans!)

2009-07-14 @ 10:54:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du kanske tycker jag verkar borta i tankar.

Det kanske stämmer. Som om jag hade nått bättre för mig. Som om jag inte lyssnade längre. Och det gör jag inte heller. Nej, jag tänker på annat. Really. Känslar är mysig.

2009-07-14 @ 08:46:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Till dig som har slutat läsa min blogg. Idioti.

Du var definitivt den person som lyste upp livet mest för mig, på så enkla sätt som jag aldrig förstod var möjliga, genom mina 20 år. Du är kanske också den som mörklagt mest för mig, tråkigt nog. Den som sårar mig om och om och om igen. Hugger av mina ben så jag inte kan springa längre. Så jag fattar. Jag skulle inte heller ångar mig, be om förlåtelse, hoppas på det bästa och kunna ha det på mitt samvete i en vänskap som fortgår. Jag hajjar. Jag hade förmodligen gjort likadant (om jag hade slagit huvudet i en sten!!!!!) Jag fattar inte hur du är funtad, Hannes.

Du säger att du är stark, att du har vart igenom det här förut. (Jag tror dig inte alls). Du kommer fortsätta, det finns inte mycket mer att säga nu. Förutom att om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre. Jag kommer inte älska dig för resten av livet. Vill inte leva med tungan hängades utanför och tycka synd om mig själv. Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skuld. Så säg det och få det gjort: Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav. Någon dag kanske jag kör över dig här utanför. Varför måste vi döda varandra? Varför måste vi såra varandra? Nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid.

2009-07-14 @ 08:32:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag funderar på att börja knarklanga

Igår eftermiddag träffade jag en knarkare som ville köpa huvudvärkstabletter av mig. Jag svarade nej. Han frågade om han kunde köpa något lugnande. Jag svarade nej. Efter mycket daltande fram och tillbaka hade vi kommit fram till att Jörgen inte alls menade att han hade ont i huvudet utan hellre ville köpa knark, fort. Jag tyckte inte att det behövdes för han var redan "helt borta bland molnen", som min kära vän brukar säga, så jag bad honom att gå. Han gick. Sen kom han tillbaka och frågade om jag hade knark hemma i min lägenhet. Jag hade tröttnat på knarkpåverkade Jörgen vid det här laget så jag svarade att jo, det har jag nog, men jag vill inte sälja det. Då slängde han in nått med huvudvärk igen och jag började nästan skratta honom i ansiktet. Jag sa att mitt knark var till för mig, och att jag behövde det själv. Han frågade om han fick följa med mig hem. Jag glömde berätta att jag aldrig i hela mitt liv ens sett knark, i verklighet, innan jag tog med honom hem till mig. Caroline trodde på mig när jag berättade det här, (jag har ingen aning hur hennes tankar om mig inte blivit högre!) men smart-ass som jag är tackade jag iallafall nej till denna bohemiska upplevelse och nöjde mig med en klocka från Ur&penn och en tröja från Indiska - bohemiska nog. (För ärligt har jag inte tid med knark-Jörgen, jag har nån annan att luncha med, right).

2009-07-14 @ 08:18:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Målarfärg överallt och totalt färglöst i en jävla blandning

Min lördagsdag och min lördagskväll spenderade jag i en by utanför Enviken, som är en by utanför Falun, där jag bor. Vattenskoter, bad och målning, av ett hus så stort så byggställning svajade vid toppen, det var planen. Det spöregnade, blixtrade och åskade. Vattenskotern hade rymt med en 22årig pojk som kör bil som en dåre. Så vi målade. Vi tuffingar målade, menar jag. De lite fegare (Orup) började smått vid marknivå men det blev mest krig med penslarna. Hela vi var täckta av falu rödförd. Fint, riktigt roligt men vattenfast dessvärre. Korten är så fula att jag inte ens vågar lägga över dem från kameran. När regnet öste ner fortsatte jag och Dennis att bygga byggställningen högre. Till toppnivå. Jag som är höjdrädd fasade för döden men Dennis som är cool-lugn skakade i ställningen, ryckte bort plankorna vi stod på och berättade om himlen och gud. Jag kände att döden var nära när gräset inte längre kunde nås även om man ställde fyra man ovanpå varandra. Jag hade svindel i flera minuter efter att jag kommit ner. Orup den lilla token satt inne och myste, med mackor och te. Sa jag att det stod som spön i backen? Och att blixten hade kunnat slå ner i antingen ställningen, oss tuffingar eller hammaren? Nära döden upplevelse, in two ways, så att säga. Hur som helst så blev det fint, och jag var glad. Vi slutade kvällens sista timmar på Harrys, utan svindel men med dans. "Dance like nobody is watching" känns helt rätt. (detta var målarfärg överallt-avsnittet)

Totalt färglöst kom jag på idag när jag vandrade till min fikadate på Waynes med underbara älskade Bellabu och såg en flicka. Hon var den mest färglösa människa jag någonsin sett, så blek att blodet nästan syndes igenom skinnet. Iallafall i närheten. Hon såg riktigt tråkig ut, men hade kunnat varit söt (om hon hade försökt sig på att rodna, ge huden lite färg, iallafall en gång i livet). Det roliga i denna situation var att hon preics kom från färgaffären, det avslöjade påsen. Två stora burkar färg och några penslar. Och en roller. Jag började skratta, samtidigt som jag nästan började gråta. Det var nog henne genom tidernas bästa köp, som om hon verkligen behövde det. Skulle hon äntligen få lite färg i livet, eller skulle hon dränka sig i burkarna? Jag tror inte hon tänkte slänga på sig färgen precis som jag och Orup hade gjort tidigare, för hon såg ut som en flicka som inte skrattar så ofta. Hon skulle kanske måla sin vägg, börja med att få tillvaron att skina. Hennes leende skulle kanske komma efter. Jag hoppas det. För alla skull.

2009-07-12 @ 18:44:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En odödlig vänskap som dog är kanske bevis nog.

Bevis nog på att man måste ge upp ibland. Att man måste lägga sig tidigare än man tror att man någonsin skulle göra. Att livet är en dans på röda rosor, men att dansstegen inte alltid är så enkla. (Och jag som trodde att jag aldrig skulle behöva bekymra mig över att stegen blev för svåra. Odansbara. Släng dig i väggen. Mig).

2009-07-11 @ 07:34:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ben&Jerrys, en vän och två gafflar :)

Jag tatuerade mig igår. Två. Jag fullgjorde inte den men ena, men gav den en spark i rätt riktning, mot sin rätta betydelse. Vilja. Glädje. Det saknas ett mod, och kanske är jag inte modig nog att beskriva mig själv som modig än, på samma sätt som jag kan påstå att vilja och glädje är två av mina främsta egenskaper. Modet kanske kommer, det kanske är påväg. Ett liv på andra sidan atlanten borde göra susen? Hur som helst, när jag är modig nog ska jag tillägga det sista.

"Dance like nobody is watching" var mina värsta 40 minuter i livet. Jag trodde tatueraren hade fattat fel och sågade av mig foten istället, för att bedömma av smärtan. Jag vågade inte titta. Foten sitter kvar där den brukar och nu kan jag inte sluta titta. Dansa som om ingen ser. Det gör jag alltid. Det vill jag alltid minnas att göra. När jag fyller 80 vill jag dansa med precis samma känsla som nu - som om ingen ser.

2009-07-11 @ 07:21:40 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Det gör ont att veta,

men lika ont att undra.

2009-07-10 @ 09:16:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Orup, en sen torsdagskväll;

"Jag skojar inte nu men min näsa.. m, alltså, den känner av när jag får sms. Jag kollar inte alls på mobilen men när det börjar kittla så vet jag att det strax kommer ett sms" (nån tänker på dig när det kittlar i din näsa, enligt myt, men Carrobarro har fortfarande inte hajjat vad en myt är). Tio minuter senare säger hon "nu har jag fått sms igen, och gnuggar sin näsa sådär som bara små barn som han tummvantar på sig gör. Hon är otroligt rolig, min fröken löken.

Jag och min bästa vän sammanställde en plan angående förföring och kärlek igår (för det finns tillfällen i livet som aldrig kommer igen), så idag funderar jag på om jag vågar lita på vad jag känner, fast jag inte säkert vet att det är så. Det är lätt att bli blåst. Det är oftast enklast att vara fågelfri. Att vara ung och stark är ingen garanti. (Men jag behöver verkligen en kick av ett pajkast mitt i prick, på en butterclown som tål att skrattas åt). Planen är att jag ska fånga en ängel.

2009-07-10 @ 08:13:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är glad

att fotbollscupen är i full gång, för min bror gillar det och jag blir glad om han är glad, men är ännu gladare att jag slipper bo i denna husvagn under tiden lagen försöker vinna nån match i, rent ut sagt, lervälling. Stackarna som måste sova i meterhögt vatten hela veckan ut. Fyfan. Snacka om förkylning, hoho. Nej, jag sitter hellre inne på jobbet och dagdrömmer om mr dreamboy tills det blir uppehåll. Regn har aldrig varit min grej. Dessutom har jag hittat en av mina tidigare bloggar, från min ungdom, och jag är verkligen den som skrattar åt mina egna skämt. Ta dig en titt, jag var en hejjare på blogg redan då. Nästan proffs - Linaschultzberg.bloggproffs.se. Enjoy.

2009-07-09 @ 10:18:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Harry

Kvällen började hos tösen som precis landat i Sverige och dragit med sig monsunregnet hem från Thai, och ja, jag är avundsjuk. Alla är avundsjuka på en tjej som precis kommit hem från thailand. Alla blir avundsjuka på en tjej som har hela rummet fullt med påsar, som snart bekommer en sprillans ny garderob. Jag antar att ingen är avis på mig som satte mig på en buss som körde genom en översvämmning så att bussen läckte in hela två decimeter vatten över hela bussens golv? Hihi. Hur m ycket jag än hatar regn och hur arg regn än gör mig så fortsatte kvällen hos allas vår Johan, med nära och kära. Jag har inte haft så roligt på länge, men så tråkigt folk över lag, om vi säger så. Slutstationen var ett efterlängtat Harrys, så jag är nöjd. Jag är ännu mera nöjd över att Harrys gäster var ett blandat gäng today, för där ibland fanns min "mr dreamboy". Han har den där blicken som får mig att vilja dö, men samtidigt leva föralltid. Jag har samma känsla som när jag åker en karusell jag absolut inte vågar åka men gör det ändå, utan att tveka. Jag vet inte alls hur han gör, men nått gör han förbannat rätt, varje gång jag ser honom. Faller, faller, faller. Lyckat. Det enda minuset jag har att tillägga är att jag alltid saknar Orup när hon inte är med. Jag hoppas hennes filmkväll var skittråkig så hon följer med mig nästa gång istället. Puss och tack för en fin kväll.

2009-07-09 @ 07:33:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Jag skulle gärna ha ditt mod"

Det var det jag fick höra idag, och det är de orden som jag bäst minns från idag. Jag vet inte riktigt om jag är modig, Jag känner mig inte alltis så modig. Jag tror inte på honom right now, men jag skulle gärna vilja tro att jag är en tuffing brud i lyxförpackning. Jag tror inte man är modig om man inte vågar vänta och jag väntar aldrig på något. Jag är för rädd för att det ska gå förbi mig om jag inte skyndar mig allt vad jag förmår. Ändå kommer en vänlig skäl och säger att den gärna skulle ha mitt mod? Nej det skulle du inte, för jag har inget, svarade jag. Det stämmer kanske, och du har ingen aning, mr. En sak jag vet är att orden påminner mig om en fantastisk låt och en fantastisk kväll. Och jag vet hur den fortsätter. "Jag skulle gärna ha din kärlek, men jag vänder här, förlåt mig". Dessa ord skulle jag ha svarat honom idag, om jag inte hade varit den tjejen som alltid kommer på smarta saker att säga när det redan är försent. Det gör jag alltid. Jag talar fortare än jag tänker. Bevisligen.

2009-07-08 @ 15:09:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett sommarhett Manhattan hade varit bättre än det här

Regnet står som spön i backen, och världens bästa fotbollscup är igång i min hemstad. På nått sätt så har jag en enorm förkärlek för Dalecarlia. Har alltid haft. Första matchen jag såg, också kanske den sista om regnet inte slutar, var mitt egna fotbollsproffs mot Assyriska Armeniska(?) någonting. 2-2, jag älskar min bror. Det regnade även denna dag och mamma tryckte under ett för litet paraply medan jag stod utanför. Damerna på kanten skrek och skrek, men ingen sprang fortare för det. Det regnade så mycket att det blev lera istället för gräs på planen, förmodligen är det lera i öronen som är orsaken till att ingen höjde tempot när vi ville det som mest. Målvakten var inte heller med i spelet riktigt, och mamma visade sitt ogillande i en fras jag sent kommer glömma; "Nej, målvakten är inte riktigt på, han är mer, hm.. hiphopare!" En sak som jag kan garantera redan efter första minuterna i första matchen är att detta lag inte kommer vinna Fair-play detta år. LIllebror visade hur det skulle gå till, och berättade stolt efter matchen; Såg ni han som spelar som en idiot, jag fick chansen och tröck till ordentligt med armbågen i magen på honom när domaren inte såg. Då sa han "jävla svenne" men jag svarade bara lite kaxigt "Mm, nu fick du allt smaka på riktigt svenneblod va!" Storasystern skrattade så hon vek sig, och jag har aldrig varit så stolt över min bror någonsin förut. Han frågade om han kunde få en snygg tröja med dyrt märke hemskickad från New York som belöning. Jag vek mig igen.

2009-07-08 @ 14:53:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det starkaste minnet jag har är kanske också ett av de bästa minnen jag har:

2009-07-07 @ 09:00:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den här gången är du riktigt säker

Jag har hört att du träffat nån.
Jag hör att hon är allt jag inte var.
Jag önskar dig all lycka, faktiskt.

2009-07-07 @ 08:52:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag skrattar så jag kiknar när denna brud är vid min sida

2009-07-06 @ 13:18:26 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag älskar inte dig

Det finns väldigt få saker jag älskar, men det jag verkligen älskar älskar jag hela vägen till månen och tillbaka. Jag älskar bland dessa saker att få växa upp. Att se mig själv bli vuxen. Det är spännande och ganska förvånande hur man förändras. Det är i denna period man märker vilka som tar samma väg och vilka som kommer välja -den väg jag aldrig kommer ta - genvägen. Jag älskar i samband med att växa upp också hur jag och alla andra i samma skede börjar prioritera vänner på ett helt annat sätt än när jag var 15 år och fortfarande okysst. Idag har vänner en annan betydelse (plöstligt den största delen i mitt liv) och jag börjar sortera bort människor som jag vet att jag inte kommer kunna bygga fler broar med. En andra sak jag älskar är känslar av att vara riktigt jävla kär. (men det var riktigt länge sen nu, faktiskt flera år, och jag borde ha glömt den känsla by now. Sånt man älskar glömmer man inte, i guess). Man kan inte älska kärleken förrän man förgäves har hatat den. Så är det för mig.

Jag älskar sommarkvällar - doften, känslan, lugnet - och bestämde mig för att leva ut mig igår kväll. Jag skulle vandra Orup hem, precis som en gentleman skulle ha gjort. Jag kände att vi just ivkäll behövde en gentleman, så jag tog det ansvaret eftersom ingen gentleman fanns på plats och tog det steget. Det var riktigt trevligt, (för det mesta är allt med Orup trevligt, men det här var extra trevligt!) och vi pratade om viktiga stuff, tro den som vill. Det var då jag kom på vad jag verkligen älskar, det jag skrev där uppe.

Hur som helst, jag älskar vattnet precis lika mycket som det avskräcker mig med mörkt vatten, och där själva mörktret spelar sin roll kommer spänningen som jag också älskar in i bilden. Jag föreslog nattbad för min nattligta promenadvän när vi gick förbi kolgården, och hade förväntat mig ett nej, dum som jag är. Jag vet inte varför jag kunde tro att Orup skulle säga nej , för hon är inte en sån som fegar ur. Hon är en pang-på-rödbetan-tjej! Så är det bara. (typ). Vi hoppade i, hade lovat varandra att det vara var ett snabbdopp men visste direkt när vi fått varsin kallsup att det var att ljuga för oss själva. Vi skulle inte ta oss upp i första taget. Ett förslag om nakenbad dök pötsligt upp när vi simmade omkring och lekter som små flickor. Jag vet inte ens vems naken-ide det var, men den var bra. "Så fort du håller upp dina trosor ovanför vattenytan så tar jag också av mig mina" sa jag lite modigt till min vän. Tio sekunder efter det viftade Orup upp sina trosor ovanför huvudet, men en lite smått generad segergest. Fortsättningen kan ni själva lista ut, för jag är den kind of girl som håller vad jag lovar.

2009-07-06 @ 10:27:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag förlorade ett vad igår, men slänge mig in i ett nytt.

Detta vad kommer med förhoppning inte skada någon alls, men garanterat kommer det att ske en del förändringar i tillvaron. Kanske kan jag aldrig mer visa mig offentligt i Falu stad, kanske går det som planerat. Det ska bli kul, men svårt som fan. Jag kom på att jag aldrig nånsin har misslyckats med något jag har gått in för till hundra procent, så varför skulle jag, denna gång. Jag skrev kontrakt med Orup. Hon också, med mig. Hennes vad kommer kanske krossa en del hjärtan, men det är det värt. Faktiskt. Puss.

Jag är lite förvirrad en söndag som denna. Tro det eller ej, men jag satte mig på min rostade och färdigbredda macka, men det är inget mer det det. Jag kanske inte alltid är den klokaste, men klok nog att placera min mat nån annan stans än i soffan borde jag vara? Om inte annat så har jag lärt min en läxa nu.

2009-07-06 @ 10:20:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

4 juli började inte som jag hade förväntat mig

och jag känner på mig att dagen inte kommer gå mot det bättre framåt kvällen heller. Först slog blixten ner i tryckeriet på tidningen inatt, och det blev försenat som fan. Jag fick jobba över. Jag har namnsdag men den enda som vet om det är Caroline, för jag vågar inte säga mitt skitfula mellannamn till någon, varav en enda har grattat mig. Jag är hungrig som fan för frukosten hann jag inte med innan mitt andra jobb började. Nationaldagen i Usa firas för fullt med skratt och fest, men här i Sverige störtregnar det. Nu är jag på jobbet, har inte sovit på jättelänge och det har ringt ungefär 30.000 människor från dalarna och klagat på mig och Orup. Härligt. Jag hatar mitt jobb men jag älskar min lön. Och jag älskar Orup. Puss.

2009-07-04 @ 09:20:07 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ibland är en lögn det finaste man har

fredagskväll i spöregn, och jag raderade gamla kärleksförklaringar i form av sms, som mest verkade vara poesi och tomma ord. Egentligen helt utan mening. Mest dravvel, påhitt, lögn. Visst fan lät det fint och visst fan fick du mig på fall med dina vackra ord. Jag trodde på dig en gång, föll, men faller längre nu än då. Det är annorlunda nu, så jag raderade. Vill inte minnas det som fanns men inte finns. Tack och hej.

Nedräkning.
27 dagar

2009-07-04 @ 08:36:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredagens samtal mellan mamma och lillebror;

Mamma - Idag är det den tredje, om exakt en månad åker Lina..
Rasmus - Justja, vi måste komma ihåg att väga henne innan!
Mamma - Varför ska vi väga henne för? hm..
Rasmus - Ja men så vi vet hur mycket mer storasyster som kommer hem, än som vi skickade dit. (hihi, jag är inte charmad precis!)

2009-07-03 @ 08:02:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Don't be sad when the sun goes down, we still have the summer after all!

Hey there summerboy
Hurry up before I change my mind

2009-07-02 @ 12:35:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Biggest news:

Min biljett till Newark och staden som aldrig sover är bokad!
Snart dimper den ner i mitt brevinkast som värsta dåndimpen och då kommer jag vara lycklig. Jag har iallafall en e-biljett än så länge, men det känns fortfarande inte verkligt. Just nu sitter jag och klurar som tusan på om 12 PM är lunch eller midnatt. Det hade varit klokt att skriva i svensk tid så länge vi är i sverige, tycker jag. Mitt flyg tar 12 timmar med en mellanlandning i tyskland, men när jag landar har jag enligt ny tid flugit 18 timmar, haha! Pretty awesome!

2009-07-02 @ 11:09:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tålamod en onsdagskväll

Idag efter jobbet var jag, Orup, Tiffany och Rickard på picnic i främby, på udden. Jag och Orup fixade picnicen bra, för vi är erfarna picnicare. Tiffany hade ingenting alls med sig så vi fick lov att fixa picnic till henne på ica, och gissa vad - hon köpte jordgubbar. Endast. Hon har ingen aning om hur man har picnic. Inte våran vär Rille heller, för han hade en läsk och två munkar. Noll koll säger jag bara. Hur som helst så låg vi och plaskade i vattnet i över en timme, utan att gå upp en enda sekund förutom då vi hoppade bomben. Vattnet var varmare än det nånsin varit i Runn, om ni frågar mig. En stund satt vi på flytbryggan, alla utom Orup vill säga, (för hom simmar runt som en fisk i vattnet mest hela tiden och ser nästan ut som en krabba så som hon sprattlar för att inte nudda botten) och vi tjejer som redan hade klivit upp när vi krabkände oss som russin puttade i pojekn vår, och nog blev han förvånad allt. Då säger vår egen lilla krabba det roligaste denna dag, samtidigt som hon ser ut som ett jättestort sprattlande frågetecken, "Men hörrni, vart ska haaan?" (Uttala helst med dalmål, och dra ut på han - för det är så vi säger det) Haha, hon måste vara galen som inte fattade att man måste simma för att inte sjunka, om man bli iputtad. Puss på henne.

Jag och några pojkar och flickor som jag har närmast hjärtat tog oss sedan en sväng ner till slusscafeet igår när det började skymma, då jag märkte att slusscafeét inte heter slusscafeét utan cafe slussvaktaren. Jag är lite besviken över att ha haft så fel, för jag gillade slusscafeét, men i och för sig så antar jag att fiket är detsamma även som cafe slussvaktaren så jag gillar nog det också. Hoppas jag. Vi tog oss en tur på äventyrsgolfen efter att vi ätit glass i sommarnattens värme - Orups tålamod är inte gångbart på en bana med 18 hål, om vi säger så. Hon var grym ända tills hål 9, sen spårade hon ur och började ramla ner i vattengravarna runt banorna och tog sämsta poäng resterande spel. Jag tror inte att det var med flit, men det var roligt som tusan. Hela dagen var rolig, faktiskt. Det var till och med roligt att se när Tiffany stod och solade naken på min fönsterbräda på 3 våningen. EFter ett tag kom hon på att det var väldigt högt upp, och påstod genast att "om du ramlar ner här och landar på betongen där så kommer du bryta alla ben". Hon funderade ett tag och sa sen "men om du i bästa fall landar i buskarna så kanske du bara bryter några". Hon borde kanske ha tänkt på att hon nog är den enda som solar på fönsterbrädan, för det första. Jag kommer aldriog ramla. (men ramlar du så ramlar vi åt samma håll, min vän)

2009-07-02 @ 08:00:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min alldeles egna moder Theresa på cykeltur i solsken

Igår höll Orup på att bli överkörd av en företagsbil med välkänt tryck på, på ett övergångsställe dessutom. Snyggingen med företagsbilen svängde in precis brevid henne på tvärgatan, och hon i sin tur svängde in en grävskopa. Till sist ramlade hon på en trottoarkant. Jag tror jag fick med det hela beskrivna händelseförloppet. Nej jag glömde en detalj - hon hade badat på främby udde precis, hade fula klädet och var smått irriterad över att ha tagit fel på körskoletiden ännu en gång - så att säga, hon var inte vacker. Att bedöma på klagosången jag hör ute i hallen var detta i stort sett det värsta hon kunde råka ut för, right now. Hela händelsen var baserad på gammal kärlek, heta pojkar och alltid den där förbannade (ständiga) sängkammarblicken. Som nämnt ovan, Orup är precis som moder Theresa - en idiot som faller för livets sköna ting. Puss.

Kvällen spenderade jag med på Slusscafeét vid slussen: gott sällskap (faktiskt två bland de bästa tjejerna jag vet), massvis med skratt, en del flörtande, sommarkänslor, glass och slussens brusande vatten. Tacochips, guacamole och husets vin, för en del. Det var ännu "en kväll som man aldrig vill ska ta slut" som Mandy säger och jag måste hålla med. Tiffany blev lite sensimental när vi pratade om att mina sista svenska sommarnätter är pretty close nu. Idag när jag fick ett mejl från The Koestler family började jag fatta allvaret. Det är mindre än en månad tills jag lever som storstadstjej, New York bo, tillfällig amerikan, fri som en fågel. Livet på en pinne, hej.

2009-07-01 @ 11:35:01 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()